MITT ÅNGERMANLAND

När vi byggde hönshuset inne i  förrådet tog vi upp ett nytt fönster där. Eller nytt och nytt. Sågade upp ett hål i väggen och satte in ett gammalt fönster som jag renoverat och satt nytt glas i. Det gamla dasset är nu borttaget och fungerar som "förrum" till själva hönshuset. Där förvaras hönsmat, spånbal, halmsäck osv. Fönstret som sitter där var i väldigt dåligt skick. Rutor som ramlat ut och fönsterbågen var både mossig och kittlös.                                             Nerplockat och glasrutorna borttagna Ja ni ser ju hur de såg ut! Man skulle kunna göra det lätt för sig eftersom vi har precis likadana fönsterbågar till övers som står i förrådet.  Dom behöver bara glasas, kittas och målas och är betydligt fräschare än dessa. Men fatta vilken rolig utmaning att ta sig an de här gamla mossiga fönstren och göra dom i fint skick! För en "fönsterrenoverarnörd" som jag. För det här är minsann inte de sämsta fönstren jag har

I dag blev det en inlandstripp! Jag som inte alls är så bevandrad i Örnsköldsvik med omnejd blev helt klart glatt överraskad av den fina vägen som går mellan Själevad och Arnäsvall. Öppet med fina vyer och många fina hus. Det är just på såna här byloppisar man kan ha tur och hitta fynd. Loppisar som inte ligger mitt i turiststråken. Mycket saker fanns det här, men inte mycket som föll mig i smaken. Köpte en liten gammal kälke med massor av patina och rostiga medar. Kommer att bli fint vid farstukvisten till jul. Vi blev kaffesugna och i Anundsjö passerade vi hembygdsgårdens "sommarcafé skylt" En kaffekopp och hembakt bröd i trädgårdsmöbeln utanför detta prakthus satt inte fel alls. Det timrade huset är inte målat.Att det har annan färg på södersidan beror på att kådan har trängt ut. Efter kaffet fortsatte vi mot Myckelgensjö och Gammelgården. Denna gård med tillhörande 28 byggnader är en av Sveriges mest bevarade bondgårdar. Här bo

Jag tycker att skomakarlampan är den finaste lampan. Så nätt och enkel. Det enkla är det vackraste! Skomakarlampan var den allra första inomhusarmaturen när vi fick elektriskt ljus, Då användes den enbart som belysning och det är därför den kallas just skomakarlampa. Man hade en väldigt stark glödlampalampa i den också. För att få bra arbetsljus. Skärmen var vit eller grön. Här hemma har vi flera skomakarlampor. Ovanför arbetsbänken i köket hänger två stycken vita med tvinnad textilsladd och takrosetter i porslin (allt detta kan man köpa i de flesta byggnadsvårdsbutiker) De lyser upp hela arbetsplatsen med spis och arbetsbänk utan att det blir för starkt och bländande. De sätter verkligen pricken över i för att få den rätta gammaldags känslan i köket. I fönstren har jag också skomakarlampor, men här sitter det svaga glödlampor i . Apropå glödlampor - vilken djungel det är i lamphyllan när man ska köpa nya lampor! Jag vet inte hur många gånger jag kommit hem me

Innan vi renoverade vårt sovrum var där en "holk" som vi satte igen och gjorde en garderob av. Om man ska gå efter regelboken hur det såg ut i gamla hus så ska även dörren till en sådan inbyggd garderob vara tapetserad med samma tapet som väggen. Men jag insåg att det var överkurs för mig. Dessutom med en tapet som har en svår mönsterpassning. Därför snickrade K en dörr i stället och det blev ju inte så tokigt det heller. Vi vill inte ha klädgarderob i sovrummet, därför har vi en walk in closet istället i ett annat rum. Men ett litet utrymme som det här till att ha morgonrockar, barnresesäng och extrafiltar i är inte så dumt faktiskt. Nattlinnet är mitt bästisnattlinne! Såå mjukt , urtvättat och skönt. Såpass mycket använt att det snart kommer att falla sönder. Dags att börja spana efter ett nytt. Efter att ha jobbat halvsju till halvåtta (japp hela klockvarvet runt) så FÅR man faktiskt ta på sig nattlinnet redan nu. Dörna ner i fåtöljen, ta en

Vi har ett stort förråd/uthus i två våningar . Jättebra att ha gott om utrymme för "förrådssaker". Vi har kallat det förrådet, men resten av byborna säger magasinet så det får väl heta magasinet då! Det har säkert hängt kvar sedan tiden vårt hus var en lanthandel. Då var det just ett magasin. På baksidan är byggnaden stående på stora betongplintar. En av plintarna har säckat ihop så det har varit lite på svaj ett tag. Nu har K tagit tag i detta och gjutit en ny plint. En betongblandare hade vi ju redan, efter alla gjutningar vi har gjort på Gården. Oj, vad vi har gjutit mycket där! Båspallar, skrapgångar och foderbord. Blandaren var så nött nu så vi fick svetsa ihop några hål först! Man blandar sand, cement och vatten i blandaren. Tungt som tusan blir det! Först gjöts det en platta som själva plinten ska stå på. Så blir det stumt underlag plinten sjunker inte ner i marken. Själva plinten gjuter man i en gammal plåttunna. Smart att kunna hälla inifrå

Nu är det fem år sedan vi slutade som mjölkbönder, blev "vanliga Svenssons "började jobba som anställda och köpte ett gammalt hus som vi började renovera från grunden. Vi arbetade båda heltid samtidigt som vi jobbade som galningar med huset på kvällar och helger. Men samtidigt upplevde vi båda att vi aldrig varit lediga så mycket någonsin förr på sommaren. Ser man tillbaka på det hela nu i efterhand kan jag inte begripa att vi orkade! Men jag tror att vi gjorde det i prick rätt tid! Vi visste inte om någonting annat. Att vara ledig på helger och ha semester det fanns inte på världskartan! Det som nu känns så självklart! Så här såg huset ut när vi köpte det. Så här ser det ut nu. Vilket enormt jobb vi har lagt ner! Många,många timmar. Vissa saker har vi lejt snickare till. Stora saker som är svårt att göra själv. Som att bygga altan och farstukvist. Sätta hängrännor och laga fasaden. Men aldrig har det känts tråkigt. Det har varit en rolig resa hela ti

Vi var ute och grejade på gården i dag. Det regnade och var minusgrader, så vi var rejält blöta och kalla när vi kom in. ( i samma veva fick vi ett mms från Fanny som är i ett 18 gradigt Rom just nu. Huur avundsjuk som helst....)  (före bild) Jag har svärtat vedspisen i dag. Det brukar jag göra ett par gånger om året. Den blir lite dassig efter några månaders eldande , men efter en svärtning blir den svart och fin igen! Man styker på ett tunnt lager spissvärta och låter det torka en stund. Sedan polerar man med en trasa. Klart! Jag har köpt spissvärtan på en byggnadsvårdsbutik, men vanliga järnaffärer brukar ha det i sortimentet också. En bra grej vi har skaffat är fläkten som står på spisen. Det sitter en motor i foten som drivs av värmen från spisen. När den snurrar fördelas värmen ut i rummet i stället för att bara stanna runt själva spisen. Suveränt! Jag skulle aldrig vilja vara utan vedspis! Det är så himla mysigt att göra upp en eld, höra

Fredagspromenaden är avklarad, helgstädningen gjord och helgblommorna står på bordet. Här sitter jag. På lilla kontoret med ett glas vin och bloggar. Tänk att det redan är helg! Tänker visa er några fler tapeter vi har valt till huset. Denna har vi satt i "strykrummet". Där vi hänger tvätt, har strykbrädan och symaskinen. Rummet har två stora fönster mot söder, så solen flödar in här. Detta är en av mina favorittapeter. Den ger en väldigt somrig känsla. Tapeten heter Axmarby och är en typisk jugendtapeter från 1900, med slingrande blommor. Här har vi en annan favorit. Den heter Dellen och är schablonmålad. Det var en mycket vanlig teknik på 1800-talet. Jag är speciellt nöjd med att färgmatchningen blev så perfekt.Det röda mot stolen och dörrarna och det grå mot boaseringen. Rummet är ett pyttelitet genomgångsrum till vårt sovrum och Fannys rum och har fyra dörrar! Vi trodde att det skulle bli svårt att välja tapeter till matrummet och "tv-rum

När vi valde tapeter till huset utgick vi uteslutande från tapetfirmornas kollektioner med gammalsvenska stilar från olika epoker. Man har återgett mönster och färger från arkiv, antikvarier och museer och gjort reproduktioner. Allt från rokkoko till 1920-talet. Alla tapeter har sin egen historia. Här presenterar jag tre av våra tapeter. Den här tapeten heter Gästgivars. Ursprunget är schablonmålat och kommer från Gästgivars i Vallsta. Den sitter på en av våra köksväggar (på de andra tre är det grå linoljefärgsmålad pärlspont) Valet av denna var för mig självklar. Fick övertala K en aning... Helt klart är den ett lyft för hela köket! Nyckelviken heter vår sovrumstapeter. Den kommer från Stora Nyckelviken i Nacka och har rokokostil från 1740-talet. Lite fel stil för vårt hus, men den passar så otroligt bra med färg och stil i sovrummet så valet föll på den ändå. Från 1920-talet kommer den här tapeten och den heter Löväng. Förlagan är från ett hus i Tierp. De

Rester av den här fina tapeten sitter på timmerväggen uppe i hallen. Tapetserad direkt på timret. Har ingen aning om hur gammal den är. Om den är uppsatt för väldigt länge sedan eller på "modern" tid. Hur som helst har vi låtit den vara kvar. Precis som det är. Kul som en rolig detalj. Om någon av er känner igen tapeten och vet vilken det är hör gärna av er! Det hör ju till husets historia och det vill vi bevara. Timmerväggarna är ju lika gamla som huset. 112 år. Så häftigt med det handhuggna stockarna man ser yxhuggen på! Tänk vilket arbete som låg bakom. Vilket hantverk!

Bilden är från den allra första såpskurningen i köket. Vi la in nya golv i köket och hallen här i huset när vi renoverade. Obehandlat "Klockestrandsgolv". När golven var nylagda såpskurade jag tre gånger. Sedan ungefär en gång i månaden ett par månader. Numera blir det gjort ungefär fyra gånger per år. Däremellan moppar jag golven som vanligt med lite såpa i ljummet vatten. Det finns inga skönare golv att gå på än såpskurade golv! Lent som sammet under fötterna. Inte kallt och hårt som lackade golv. Ju mer man såpskurar desto tåligare blir golvet. Dessutom åldras de vackert. Jag tycker inte man behöver vara "rädd om" golven på samma vis som ett lackat golv. Om det blir en repa eller två så gör det liksom ingenting. Det ser bara naturligt nött ut på något vis. Ju mer de används desto vackrare blir dom. Vi som haft båda sorters golv tycker ju att ett lackat trägolv är väldigt känsligt för just repor och sånt. Laminatgolv går inte alls att jämför

Det var synliga kuloledningar och utanpåliggande vägguttag här i huset. Det var den vanligaste elinstallationen fram till 50-talet. Vi ville bevara detta eftersom det är ett gammalt hus och det passar inte alls med moderna infällda strömbrytare, dimrar och spotlights. Eftersom ledningarna var gamla behövde de bytas ut och då rev vi bort de gamla innan tapetseringen, men de gamla kulodosorna vid taklisterna fick sitta kvar. Annars skulle papptaket gå sönder! Nya kulodosor sattes bredvid istället. Den nya sitter till höger och kabeln är dragen förbi den gamla dosan och längs den gamla ledningen som sitter kvar på papptaket. Eftersom det var många dosor och strömbrytare som skulle bytas ut fick det bli en snålvariant av plast. Men nu byter vi ut till "riktiga" i svart bakelit allteftersom. Finns att köpa i byggnadsvårdsbutiker. Jag gillar de med vippströmbrytare bäst. En viktig detalj är att strömbrytarna ska sitta högre upp än vad de placeras nu