MITT ÅNGERMANLAND

Som ni vet delade vi ju på etapp 3 pga Kristers onda rygg. I dag var det dags för den andra delen och då la vi till några kilometer för att få nästa etapp lite kortare, eftersom den kommer att bli rätt tuff. Vi åkte till Skuleberget med ena bilen och åkte tillbaka till OK i Ullånger med den andra. Där började vi vår vandring. Den här gången med SMÅ ryggsäckar eftersom vi inte har något ätbart med oss. Det kommer att finnas efter vägen! Det började med lätt promenad ett par kilometer genom samhället och när vi tog av på en stig in i skogen blev det genast rakt uppför! Helt klart den längsta och brantaste stigningen hittills på vår vandring från Hornöberget! Jag som tyckte det var lite halvkallt i morse och hade täckväst fick ju stoppa ner den i ryggsäcken ganska omgående. Till slut var vi uppe på toppen av berget och där tronade Mäjastugan. Stugan jag ser från E4 varje dag jag åker på jobbet. Högt däruppe på berget. Inte långt från stugan ligg

Saker och ting har gjort att det har stått i stå med vår Höga kustenled vandring. Bland annat råkade K ut för ryggskott och har gått på behandling och blivit avrådd av naprapaten att ge sig ut på dylika strapatser.  En rejäl förkylning har inte gjort saken bättre heller. Därför har vi nu delat upp den tredje etappen i två delar. Bättre att gå lite och kortare än ingenting alls. Som sagt. I dag placerade vi ena bilen i Ullånger och den andra vid vår startpunkt - hos mamma på Vallen i Nordingrå. Den första kilometern var ganska stigande uppför och vi kom upp på Körningsberget. Här har man fin utsikt över byn Körning och vida omkring. På den undre bilden ser man Dalsberget och bakom det berget någonstans bor vi. Det röda taket man ser är mitt jobb, på kontoret! Rakt nedanför berget ser man den här tjärnen med tusentals näckrosblad. Arkitektstudenter från hela Skandinavien har byggt olika projekt på några ställen i Höga kusten  och det här är e

Jahapp! Då var det dags för den andra etappen, av sex. Jag ska försöka återge er vår upplevelse så gott det går. Det enda jag inte kan förmedla är dofterna och fågelkvittret, men det kanske går att föreställa sig med lite fantasi?! Vi körde ena bilen till mamma som bor på Vallen i Nordingrå (japp, man säger på ) Den andra bilen och vi själva åkte till förra etappens slutpunkt - Fjärdbotten i Noraström. Eller rättare sagt, parkeringsfickan och rastplatsen uppe vid vägen. Redo för 26 kilometers vandring! Till en början går stigen utför, ner till havsnivå och med ett par hundra meters avstickare kommer man till Fjärdbottens fädbodvall och gästhamn. Vi gick inte dit, utan fortsatte på leden eftersom vi varit där flera gånger förut. Men där finns timrade stugor där det går att övernatta, grill och kallvattenskällor. Stigen gick nu i skogen. Ganska flackt ett par kilometer och man passerade en liten tjärn. Tybeltjärnen. Vi passerade alldeles nära en bäv