Bästa motionen - och roligaste! Orientering!

Nuförtiden stämplar man inte vid kontrollerna på ett kort, utan man har den lilla plastpinnen på fingret och stämplar elektroniskt med den. När man kommer i mål får man ut en lista med alla mellantider och en sluttid.


På tisdagskvällarna har vår orienteringsklubb träningstävlingar.
På olika ställen varje gång och brukar ligga inom ca 2 mils radie från oss.
Det är varierande terräng från gång till gång. Olika också beroende på vilken bana man väljer att springa.
Det brukar vara fyra banor med stigande längd och svårighetsgrad.

Jag är inte alls någon stjärna på orientering. Är inte duktig på varken karta eller kompass.
Därför är mina favoritbanor såna som har relativt lätta kontroller och mycket löpning i lättlöpt terräng. Om jag måste leta en stund efter någon kontroll så kan jag springa ganska fort istället och på så vis få en skaplig tid ändå.

Det som är så kul med orientering och ger bra träning är just variationen.
Man springer på vägar, stigar, hyggen med en massa ris, skogsmark, sankmark,berg och ja alla typer av underlag.
Det är riktigt,riktigt jobbigt att ta sig snabbt uppför en brant backe i skogen. Både för flås och benmuskler. I nästa stund ska man hasa/klättra nerför ett bergigt parti och sen dra på för fullt på en stig eller grusväg.
Samtidigt ska man hålla fokus på att hitta kontrollerna. Har jag läst kartan rätt? Eller tagit rätt kompassriktning?
Lycka när man ser den röd/vita skärmen skymta så man kan springa dit och stämpla!

I går var både jag och K på tisdagens träning. Det var SVÅRT igår!!
Bara att gå efter kompass och i ett väldigt bergigt svårsprunget område.
Vi letade och letade de tre första kontrollerna. Då är det inget roligt alls. När man redan i ett tidigt skede har slösat bort en MASSA tid!!
Den sjätte kontrollen var oerhört svårfunnen. Vi hade nog kommit helt fel. Vi valde att bryta där.
Trist såklart!
Men bättre lycka nästa gång...

Gårdagens bana vi sprang