MITT ÅNGERMANLAND

 I söndags avslutade vi vår vandring på Världsarvsleden i Nordingrå. Den sjätte och sista etappen mellan Mjällomslandet och Främmerveda. En etapp som kändes som väldigt lång, men som bara var 12 kilometer. Faktiskt den kortaste vi har gått! Väldigt lättsam etapp dessutom eftersom det inte var något berg att bestiga på den här sträckan. Från Mjällomslandet går man på en skogsbilväg utmed vattnet i flera kilometer ömsom på en liten stig. Vi gjorde en kort avstickare till Vallto fäbodar och där tog vi dagens första kaffeslurk. I gästboken stod att läsa att vi varit där i oktober 2006 och då minns vi även att runt den lilla stugan var det ljust och öppet. Nu ligger stugan inbäddad i granskog. När man kommit längst in i viken så kommer man ut på grusvägen i Hyndtjärn. Det finns många, långa, branta backar i Nordingrå men här finns nog den mest fruktade! Den som har det roliga och konstiga namnet Juvärpsbacken.  Lång och brant med en kurva mitt på. Här har otaliga halkat omkring med bilar oc

 Dags igen! Fjärde etappen. Det var med viss tvekan att det skulle bli av för Kristers rygg "flög till" dagen innan. Men knaprande av Ipren under dagen och nästan all packning i min ryggsäck gick det att genomföra ändå. Start i Björnån. Vi fick fram svetten nästan omgående eftersom det var rejält uppför på skogsbilvägen där vi startade vår vandring. Väldigt fin skog att gå i. På vissa ställen finns det otroligt mycket hönsbär. De är inte giftiga men smakar inget så de är inget att plocka. När terrängen planande ut passerade vi en liten skogstjärn. Bänkar och bord att vila vid. Men det var för tidigt att vila redan nu! Snart blev det uppför igen, för nu var vi på väg upp på Högklinten. 281 m öh. Inte för att jag vet hur många klapperstensfält det finns i värden, men här ligger väldens högsta mätt i meter över i havet. Här rullade havsvågorna in för ca 9000 år sedan. Strax innan toppen kom stigen in på vägen (det finns en mast häruppe) som går igenom klappertensfältet. Man tänk

I går var det äntligen en dag med sol och värme så vi bestämde oss för att gå vår tredje etapp på Världsarvsleden. Som vanligt är det pyssel med att ställa ut bilarna på start och målplats och vi kommer längre och längre bort så det tar mer tid för varje gång. Halv tio stod vi redo vid Jössviken i Älgsjö med ca 19 kilometers vandring framför oss stigen tog oss först längs med Edsätterviken. Relativt flack promenad över öppna platser, i skog och längs vattnet. Mycket älgört växte längs stigen som doftade i den fuktiga luften. PÅ andra sidan vattnet ligger Edsätter med många fina sjöbodar och sommarstugor. När viken tar slut, tar berget vid. Här tankade vi i oss vatten inför stigningen uppför Själandsklinten, 217 möh. Det var en fin skogsväg till största delen upp. På slutet blev det en liten stenigare stig. Ska man endast göra en tur upp på berget kan jag rekommendera att gå den här vägen i stället för att gå från Själand.