tisdag 21 januari 2020

För inte så längesedan....




Minns ni?
Vintern 2017.
Den 18 februari såg det ut så här. Ingen snö och blankis på sjön.
Det var då vi hade Sparkarracet!

Det var lite snö i januari som töade bort, men bara någon vecka efter vårt race kom snön!
Jag tycks minnas att jag åkte ganska mycket skidor den vintern.

Så håll ut alla ni som väntar på snön. Den kommer nog!

lördag 18 januari 2020

Trist, men nödvändigt


I dag har vi uppvaktat lilla Vera.
Vi blev bjudna på hembakta goda semlor.
Årets första för min del.


Sedan var det bara att krypa i arbetskläderna och ta ett stortag med att städa ur "gammlon".
Det är trots allt vår gård fortfarande och vi är skyldiga till en hel del av bråten därinne.

Gaah! Så mycket bråte det kan samlas med tiden! 
Fastän den är urstädad ett antal gånger under årens lopp så samlas det fort saker där.
Grejer man inte riktigt vill kasta utan man tror att de kan komma till användning senare.
Men så blir det aldrig.
Det samlas bara på hög och blir mer och mer.

Nu ligger det sorterat i högar ute på gården  för att fraktas bort till tippen.

Det enda jag tyckte var värt att behålla var en gammal tolvslåstol och en kotavla!
K hade däremot några "maskiner och manicker" han vill ta rätt på.



Självklart var barnen med och hjälpte till. Lilla P var flitig med sin traktor att lasta och köra bort skräp.

Logen ska nämligen rivas! Den har gjort sitt. Det är kostsamt att renovera den och så är den byggd på så vis att det är svårt att bedriva modern djurhållning eller utrymme för maskiner i den.
Lite sorg i hjärtat är det såklart för mig som helst vill bevara gamla byggnader.
Men i det här fallet är det nog det bästa trots allt.

En bra grej är att det kommer att bli sjöutsikt från huset nu!

söndag 12 januari 2020

Jungfruskär, Höga Kusten



Ett av våra favoritställen när vi är ute med båten är Jungfruskäret i Norafjärden.
Eller rättare sagt udden på fastlandet bakom själva skäret.

Eftersom det inte är någon snö och man kan gå vart som helst nu tänkte vi att vi skulle försöka hitta dit landvägen.

Vi ställde bilen i Lövvik och gick en grusväg tills den tog slut vid några sommarstugor och så harvade vi i väg genom skogen tills vi kom fram på udden.



Lilla ön rakt fram är Jungfruskäret


Grusvägar som inte används och inte sandas blir glashala, så att ha med sig broddar är det måste om man inte vill krypa fram.

Soligt och fint var det när vi åkte hemifrån, men naturligtvis blev det mulet innan vi var framme.
Men med plusgrader på termometern och ingen blåst alls så var det väldigt skönt ute ändå.
Men solen gör att det blir ljusare och finare foton förstås.

I somras när vi låg här med båten en natt var det en av sommarens varmaste kvällar.
Vi satt på de varma klipporna och drack Prosecco i solnedgången och så badade vi i det varma vattnet mitt i natten. Så magiskt att man inte tror det har varit på riktigt!
Det finns ett blogginlägg om det HÄR


Vackra solnedgångar och färgsprakande himmel har vi haft varje dag nu ett tag.

Nu ska jag i väg på månadens syjunta där vi fikar och både snackar skit och löser världsproblemen!






fredag 10 januari 2020

På äventyr i fullmånens sken

Vilken fullmåne vi har just nu!
När det är fullmåne och klart väder den här årstiden så brukar det oftast vara svinkallt också.
Men inte nu!

Varför inte passa på att göra någonting skoj då i månens sken!








Vi packade ner ved, korv och dryck och åkte till Gården.
Där tog vi med oss barnbarnen ut.
Vi knallade iväg en kort bit på kvigbetet och satte oss uppe vid skogskanten, där vi gjorde upp en eld och grillade korv!
Så fantastiskt att vara ute på kvällen och inte ens behöva en lampa!
Månen lyste upp hur bra som helst.
Om det har varit mer snö så skulle det vara ännu ljusare eftersom månljuset reflekteras mot snön.

Men hu så isigt och hårt det är! Vi "tappade" ketchupflaskan och den åkte nerför lägdan med en väldig fart!
Lilla P fick springa fort, fort innan han fick fatt den.

Alla som körde förbi nere på vägen saktade ner. Dom undrade väl vad det var för eld som brann däruppe!

När korven var uppäten så släckte vi elden och gick hem igen.
Ett äventyr rikare.
Tänk vad lite som behövs för att skapa roliga minnen och bli guldkorn i vardagen!





onsdag 8 januari 2020

Dit det bär dit bär det

Snöfattiga, regniga vintrar.
Jo tjena.
För två år sen ...har ni glömt?


Då såg det ut på detta viset!
Och mer kom det....


En natt vräkte det ner kopiösa mängder av snö.
Altanen som var nyskottad fick snö som nådde över räcket!



Ingen av oss tog sig till jobbet. 
När vi hade grävt fram bilarna tog vi oss inte ut till vägen och på vägen gick det inte att komma fram eftersom det inte var plogat.




Man gjorde inte annat än skottade den här vintern.
Varje dag känns det som och speciellt den stora altanen. 
Länge låg den kvar också, men vips försvann allt ungefär samma tid som snön normalt brukar försvinna.

Extremväder kommer vi ju att få vänja oss vid. 
Sommaren därefter blev den varmaste på evigheter och skogarna brann upp.

Vad gör DU för klimatet? 
Jag tycker inte man bara ska skyffla över allt på att beslutsfattare och andra ska göra något. Om var och en gör det man kan så kommer det att göra massor i slutändan.
Jag försöker i allafall göra så gott jag kan.
Bla har jag slutat flyga.Visst tycker jag om att resa och besöka spännande platser och varma hav, men nu känns det bara skämmigt på något sätt tycker jag. Det finns så ofantligt många ställen man kan åka till ändå utan att flyga.
Vi köper lokalproducerad mat så mycket som det går att få tag i.
ALLTID svenskt kött, frukt och grönsaker.
Köper inga slit och slängkläder, Handlar minimalt med "prylar".
Sopsorterar och har kompost och höns!
Den stora boven är såklart bilen. Den måste man ju ha när man bor så här som vi.
Men det kanske kompenseras lite av att jag gör allt det andra.
Funderar på en elbil nästa gång.
Men vad är egentligen bäst? Att Jag fortsätter köra den här tills den är "slut" och sedan köper en elbil?
ELLER byta nu? Men då kommer ju någon annan köpa min bil och köra den.
Så utsläppen blir ju ändå kvar.
Svårt det där.
Ingen kan göra allt men att man har det i åtanke och försöker med det lilla man kan så gör det självklart skillnad!


I Australien rasar skogsbränder. Djur och människor dör.
Kommer världen att brinna upp innan vi har fattat vad som måste göras?

tisdag 7 januari 2020

Nu är det slut...på den långa helgen



Även fast jag jobbade två dagar förra veckan så känns det som jag har varit ledig jättelänge.
Den längsta julledigheten på många, många år.

Tråkigt att snön försvann och det blev is istället. Annars har det kunnat bli roliga dagar i pulkabacken med barnbarnen.

Men det är heller inte helt fel att sitta i växt/lusthuset och dricka varm choklad och gå loss på resterna av julkakorna.
Ett litet äventyr i sig för små barn.

Ett tredje litet barnbarn har vi också fått!
På trettondagsaftonen föddes lilla Vera.
Vi har redan fått träffa henne och storasyskonen är väldigt stolta över sin lillasyster.

Nu väntar vi på snön som självklart kommer att komma.
Det är ju trots allt bara början av vintern än och än kan det komma så pass mycket att vi till och med kan kalla det en snörik vinter.




lördag 4 januari 2020

Julklapp åt mig själv


Jag brukar ofta köpa en julklapp åt mig själv.
Inte precis så att jag slår in och öppnar på julafton, men det är en present som jag ger till mig själv vid juletid.

Det brukar vara någonting jag funderat på ett tag att skaffa. Någonting vettigt och hållbart och som jag kommer att ha bra användning av.

Förra året blev det ett par snöskor.
Denna jul blev det ett fårskinn.






Jag åkte till Annika på Mjösjö Fårgård och valde mitt skinn där.
Vad bra det känns att gynna en lokal entreprenör samtidigt som skinnet jag köpte kommer från ett får som betat sly och gräs i Nordingrå, Högakusten och hållit landskapet och  ängsmarkerna öppna.
Dessutom har köttet tagits tillvara.

Det svåraste var att välja ett skinn. Det fanns ju så många att välja på.
Men det blev ett brunt som hade lite vita strån insprängda. Ser nästan ut som det är spillt lite vit målarfärg.
Roligt med lite speciella tecken.

Nu kommer skinnet garanterat att följa med på alla utflykter och ligga på sparksitsen i vinter.
Så mycket skönare (och vackrare) att sitta på ett fårskinn än ett liggunderlag!

Mellan utflyktsvarven ligger det fint även på golvet härhemma!

Bild kommer senare när det blir mer fotovänligt ljus!

torsdag 2 januari 2020

Jag har tänkt på en sak.....




Nu känns det som om det är dags att ta ner adventsstjärnorna.
De har liksom gjort sitt på något vis.
Här brukar dom ändå få hänga med tills alla andra julsaker tas bort och det brukar vara efter trettonhelgen.
Någon dag man har tid och ork.

Jag har aldrig fått någon riktig kläm på hur det förhåller sig med adventsstjärnan egentligen.
Den hängs ju upp till första advent och sen är det nog lite olika hur länge den får sitta uppe.
När jag var liten tycks jag minnas att den åkte ner till jul redan.
När man tog in granen.

Men hallå! Var det inte på juldagen som den "riktiga" Betlehemsstjärnan tändes??
Och de tre vise männen kom fram på trettondagen!
Ska det vara rätt och riktigt så ska man HÄNGA UPP den på juldagen och ta ner den på trettondagen.
Eller?
Vad är det för race vi kör med att hänga upp den så tidigt?
Syftar man på samma stjärna?
Eller kan vi inte hålla oss och vänta till jul?

Någon klok människa som vet?

onsdag 1 januari 2020

Nyårsafton på Rödhällorna



Årets sista utflykt!






I den bleka decembersolen lyste RÖDHÄLLORNA rödare än någonsin.

Trots blåsväder så var det alldeles lugnt här. 
Så härligt att sitta på de släta hällorna på ett fårskinn med en kopp kaffe i näven och kisa mot solen och höra klucket från vattnet.





Årets sista solnedgång.
(tyvärr inga bra bilder....)

Nu skriver vi 2020 och jag hoppas på ett år med många spännande utflykter och upptäcka många nya platser.
Självklart kommer jag att dela med mig här på bloggen!

GOTT NYTT 2020!


måndag 30 december 2019

En prommis upp på Gälingen


Wow!
En solig dag med klarblå himmel.

Mina kängor ropade i hallen att de ville ut och röra på sig.
Javisst! Bara att lyda då.


Jag tog med lillryggan packad med kamera, vatten, äpple och en dunväst  och traskade i väg upp på Gälingen.
Eftersom det finns många skoterentuiaster i byn var skoterleden uppkörd, så jag svängde in på den istället för att gå den vanliga stigen.



Det var som att gå i ett sagolandskap med all snö på träden!
Vid myren såg jag alldeles färska älgspår, men fick tyvärr inte se någon älg.






Man har inte många timmar på sig medans solen är uppe och inne i skogen på väg upp ser man inte solen alls ovanför de höga grantopparna.
Men när man kommer upp på berget silar den igenom träden.


Där nere ligger vår fina by. Omgiven av höga berg.
(i röda ringen ligger vårt hus)


Åt motsatt håll ser man berg i Skog/Noraström/Nordingrå




Galet mycket kottar på granarna i år!


Efter ett par timmars promenad i skogen kändes det gott att vara nere i byn igen.
Ta en dusch och koka varm choklad och sjunka ner i TV- fåtöljen framför hästhoppning!

Nu laddar vi för årets sista dag!

lördag 28 december 2019

Skidtips!


Jag vill tipsa om ett bra skidspår!

Föngsmyren i Kramfors.
Man åker upp vid OK och fortsätter mot Icktjärn. Sväng inte ner till tjären utan fortsätt vägen tills den tar slut.
Där finns en parkering och så går spåret ca 1 km tills man är uppe vid rundslingan runt myren.
Den är 2,3 km lång och är i princip flack.
Bra för den som inte vill åka i backar och bra för den som vill träna stakning!

Lite backar är det på kilometern dit och tillbaka, men inga hiskeliga.

Vi var dit i dag och nu har jag en mil till i benen att lägga på "kontot".

Fint spår, även fast det började snöa och blåsa precis när vi kom fram! Men det var snabbt övergående som tur var.

Hit kommer jag gärna igen. Blir det mer snö så kommer säkert teknikspåret på 10 km också att köras upp. Det utgår från samma ställe.

Självklart vill man sponsra spåruppkörningen och då kan man svischa en slant till numret som står på tavlan däruppe!
Såå värt!


Ha en härlig lördagskväll!


För inte så längesedan....

Minns ni? Vintern 2017. Den 18 februari såg det ut så här. Ingen snö och blankis på sjön. Det var då vi hade Sparkarracet! ...