måndag 15 juli 2019

Inuti en isbrytare



Det är inte ofta man har möjlighet att gå ombord på en isbrytare, men i fredags tog vi chansen när den gjorde strandhugg i Härnösand och hade visning för allmänheten.
Isbrytaren Atle.




ATLE är stooor och höög! 38 meter hög om jag inte minns fel.


Många trappor ner fanns maskinrummet.
Hur stort som helst och MASSOR av motorer, pryttlar, slangar och mojänger.





Besättningen på båten stod utplacerade här och var och svarade på frågor om man ville veta något.

Just här i maskinrummets kontrollrum stod en tjej och svarade på frågor från en  herre i sina bästa år. Han blev helt klart snopen när hon sa att hon var maskinist på båten. Då kläckte han ur sig: -Vad duktig du är! 
Åå, man tar sig för pannan! Det skulle han aldrig ha sagt till en kille!
Jag himlade med ögonen åt tjejen när jag passerade..

Trots att båten är byggd på 70-talet såg allt så nytt och fräscht ut.
I rummen där besättningen låg och sov var det samma standard som vilket hotellrum som helst.


En massa trappor upp till bryggan där man befinner sig högt, högt upp och har storslagen utsikt över havet.Som en fin salong var det uppe på bryggan.
Platser för kaptenen och styrmännen med många navigationsinstrument.
(Tyvärr ingen bild därifrån eftersom det var så mycket folk)

Man har ju alltid skojat om att man skulle vilja jobba på en isbrytare,
Jobba på vintern och vara ledig på sommaren.
Men det är ju inte riktigt så - på somrarna har dom massor av underhåll som ska göras.
Alltså kan man ju slå det ur hågen då...


söndag 14 juli 2019

Sightseeing i Högakusten


Vi har fått besök i några dagar.
Lena och Kenneth från Knutby har kommit hit i husbil.
Lena och jag började brevväxla som tioåringar och har hållit kontakten sedan dess!
Det börjar närma sig femtio år ... Jisses alltså!
Hur gamla ÄR vi egentligen!!

Det är långt mellan gångerna vi träffas, men nu var det äntligen dags!

De har varit i Höga kusten förut och sett de mer "klassiska" ställena, så nu tipsar jag och visar ställen man kanske inte besöker allra först man kommer hit.
Mina egna smultronställen. Fast dom är så många...



I går åkte vi runt i Noraström. Lika vackert som Nordingrå, men inte lika känt och inte lika "turistiskt".
En tur till det gamla fiskeläget i Berghamn. Lugnt och stilla och inte exploaterat alls.
Här kan man sitta på en klippa och bara vara. Titta på havet, sjöbodarna och höra måsarnas skrin.
Rofyllt!

Naturligtvis blev det en fika med smarriga bakverk innehållande rabarber på Östanö skafferi!

I Lövvik åt vi glass uppe på terassen på Lövviks föreningshus.
Där har man utsikt över den glittrande fjärden.

En så varm och solig dag det blev. Som på beställning!
På eftermiddagen tog vi en promenad till badhällan och tog oss ett uppfriskande dopp.
Nu har temperaturen stigit till 20 grader. Helt klart badbart!

En riktig sommarkväll blev det. Vi satt ute på altanen och åt tills solen gick ner klockan tio.
Riktigt varmt och skönt!
Äntligen!!
Jag kom mig inte alls för att fota. Trots att kameran låg i väskan hela dagen.
Men så kan det bli ibland.

I dag är det mera moln. Då passar det kanske bra med en promenad upp på en bergstopp ?
Vilket berg ska vi välja tro?
Vi tar nog mitt favoritberg med en hisnande utsikt!!

Det är lite synd att vi inte fått båten i sjön så vi kan ta en båttur.
Men K har fått ryggskott, en rejäl förkylning och så kom det en viss ladugårdsbrand emellan...
Men snart så kanske den får doppa sig även i sommar......

onsdag 10 juli 2019

Barnaktiviteter i Högakusten/Ångermanland


I dag tog vi med barnbarnen till Källarbackens saga i Sidensjö.

En sagostig med allehanda saker och figurer.
Så välgjort och så lagom roligt och spännande för en fyraåring och tvååring.

Man behöver inte alls dra i väg till stora evenemang och jippon där det ena ska vara värre än det andra. Där man ska köa och trängas med hundratals andra.
Nä fy bubblan för sånt...

Det här var så gulligt och nedtonat. Visst var det en hel del folk, men absolut ingen trängsel eller köer någonstans.


I en glänta bodde vinterhäxan!


Här inne bor de tre björnarna som Guldlock hälsade på.
Kikade man in i fönstren så såg man sängarna, grötfaten, stolarna och mycket mer.
Ja björnarna var också där.
Guldlock såg vi ute bakom en granstam.


I det här pepparkakshuset bor häxan som tog Hans och Greta tillfånga.
Gissa om det fanns mycket godis därinne!


Oj! Här har Putte i blåbärsskogen varit framme!


En önskebrunn.
Lilla P kastade i en kotte och önskade sig en traktor!


En mossfåtölj som såg riktigt skön ut.
Detta och mycket,mycket mera fick vi se och uppleva innan stigen slutade och vi kom fram till...


... ett café. Här åt vi alla pannkakor med sylt och grädde.
Här kunde barnen leka i klätterställningar/torn, gunga, hoppa studsmatta, leka med dockor i lekstugan och gräva i den stora sandlådan.
Det fanns riktiga grisar, ankor, höns, får och getter också att titta på.

Det var två trötta och nöjda barn som somnade i bilen på väg hem.
Och när vi kom hem var vi till badhällan och tog ett efterlängtat dopp.
Vi har ju haft sol och varmt här i dag!!

tisdag 9 juli 2019

Söka på bloggen och en hemsk händelse!

Jag får ibland frågor om hur man söker ett visst inlägg jag har gjort här på bloggen.

Längst upp till vänster finns en orange ruta med ett B. Skriv sökordet i den rutan så dyker inlägget säkert upp.



I går eftermiddag hände någonting hemskt!
Vår ladugård på Gården brann! Den nya ladugården med mjölkgropen.
Ligghallen ser ut att ha klarat sig intakt, men mjölkgrop, maskinrum och personalrum är helt utbrända.
Vi arrenderar ju ut gården till Paulina o Charlie och sådan TUR att alla djur var ute!
Och att det är sommarsäsong så ladugården kommer inte att behövas på ett par månader.
Så nu blir det en massa "roddande" i detta. Återuppbyggnad -hur -när -osv.
Men som sagt, vi äger gården men det är dom som driver verksamhet där och blir drabbade allra värst.
Det kommer säkert uppdateringar om detta på www.mittlivsombonde.se

Efter en grå, kall måndag skiner äntligen solen. Men vindarna friskar i så det är ändå lite höstkänsla.
Barnbarnen har övernattat här och i dag ska vi hitta på någonting roligt.


söndag 7 juli 2019

En familjehelg. Rotsidan och Lillgälingen

Det är inte ofta vi samlas hela familjen.
Men nu i helgen har Fanny och Mikael varit här och hälsat på.
Och lilla hunden Lovis förstås!






I går åkte hela gänget ut till Rotsidan i Fällsvik, Nordingrå.

Normalt brukar parkeringen här vara mer än smockfull dagarna i juli.
För detta är ett populärt ställe att ligga och sola på.
Men sommaren har visst kommit av sig helt och hållet.
och idag fanns inga soldyrkare här.
Det var alldeles lugnt och stilla. Inte ens vågorna gjorde något väsen av sig.
Det var liksom ett speciellt ljus som silade fram mellan molnen och luften var ljum.




Ingen orkade göra i ordning en kaffekorg att ta med. Och varför - när man nu kan fika/äta så gott på Skutskepparn i Barsta i stället.
Kan rekommendera deras tunnbrödsrullar med rökt lax!

Dagen avslutades med att hela gänget hejjade fram sveriges fotbollsdamer till ett brons i VM!
Såå starkt gjort! Stort grattis säger vi!!

I dag var vi på G igen med en ny spännande utflykt!
Jag tog med alla till min nya favoritplats - Lillgälingen (vet inte om berget ens helter Lillgälingen, men det ligger alldeles bredvid Storgälingen)



Stora och små ben på både folk och hundar kämpade tappert uppför den långa, fina vägen upp på berget.
Lilla P hittade stora Tyrannosaurus Rex däruppe bland stenarna!
Tänk att det finns dinosaurier i Skog - det visste jag inte ....
Däremot såg vi alla två stora korpar som kraxade och seglade runt berget.
Mäktiga fåglar det där.


Mulet och varmt och ett speciellt ljus är det här uppe. Jag tror det beror på de ljusgrå stenarna.
Det vore kul att veta vilken sorts bergart det är.


Lite surt blev det när vi upptäckte att ryggsäcken med kaffetermosen och muggarna låg kvar nere i bilen!
Men barnen fick iallafall sin varma choklad.

Lätt gick promenaden tillbaka eftersom det är medlut hela vägen ner.
Fanny, Mikael och lilla Lovis har nu åkt tillbaka till Umeå.

Jag har hållit mina tummar hårt för Nederländerna i VM finalen,
Tyvärr räckte det inte till den här gången och det är bara att bocka och buga för USA som är värdiga vinnare för detta mästerskap.

Söndagskväll -och ingen ska upp på jobb i morgon!
Sååå skööönt!
Men barnen kommer att dundra in här på morgonkvisten.
Dom ska vara här den här veckan för att slippa vara på förskolan när deras föräldrar jobbar.
Så några döda punkter kommer det nog inte att bli kan jag tro.
Vi kommer nog att hitta på en massa skoj också!

Trevlig söndagskväll!!

fredag 5 juli 2019

Squashblommorna ramlar av!




Har ni också fått panik när alla gula blommor på squash/zucciniplantorna skrumpnar ihop och trillar av?

Men bara lugn!

Det är både han-och honblommor på en planta. Hanblommorna kommer först och de ger ingen frukt.
Men kommer ingen insekt och pollinerar honblommorna så blir det ingen frukt där heller.
Bäst är om det finns blommor samtidigt av båda kön.

Man kan pollinera själv med en liten pensel om det är lite insekter pga dåligt väder till exempel.




Jag har ett par plantor ute i trädgårdslandet som bara har blommor som trillat av.
Det finns inte tillstymmelse av någon honblomma än.
Inte så konstigt heller eftersom det är ju en ganska värmekrävande växt och någon värme är det inte att tala om ute just nu.
Humlorna och bina ligger väl och kurar någonstans istället för att vara ute och jobba!
Men inne i växthuset har jag en planta i en stor kruka och den har kommit mycket längre i sin utveckling. Där har honblommorna kommit i gång och små fruktämnen har börjat bildas.

På honblommorna ser man fruktämnet precis under blomman som en liten knöl och när zuzzinin växer så hänger blomman liksom med där uppe i toppen.

Så ut med penseln och lek bi! Från blomma till blomma kors och tvärs.


måndag 1 juli 2019

Rödklitten i Nordingrå,Höga kusten

RÖDKLITTEN är ett berg som ligger i Mädan, Nordingrå.
Ett av de berg jag har varit allra mest på.
Det ligger ett par kilometer från där vi bodde förut och det hände att man la in löprundan dit när jag tränade.
Nu var det minst tio år sedan jag var dit, så varför inte göra slag i saken!
Vid vägen finns en parkeringsficka och informationstavlor där stigen börjar.


Stigen är lätt att gå. Rejält uppför och ofta över nakna hällor.
Där stigen förr ringlade sig genom skogen är det nu ett hygge. Ljust och öppet!
Jag tror inte jag skulle ha hittat utan markeringarna. Allt var verkligen annorlunda just här.

Strax innan man kommer fram till toppen kan man göra en kort avstickare till grottan.
En håla rakt in i berget ca 20 meter.
Här är det stora stenar och lite knepigt att gå men ingen större svårighetsgrad.



Man har rustat med trappor och steg på vissa ställen. En påle med information om borgen finns här vid den.
Borgen är inte märkvärdigare än en halvrasad stenmur. Om inte skylten har stått där har man aldrig sett den (om man inte är kunnig på sånt förstås)
Ha,ha jag minns när jag fick höra talas om att det fanns en BORG på Rödklitten förut så var jag dit och sökte runt som en dåre!
Inte hittade jag någon borg inte!
Jag hade tänkt mig någonting helt annat. Mycket större och med tinnar och torn, Typ!

På exakt samma ställe som förr växter fortfarande GETRAMS.
Nu var den utblommad, men ungefär samtidigt som liljekonvaljerna blommar den med vita hängande klockor. Senare blir det blåsvarta bär. Dom är inte giftiga men man ska inte äta dom!


Däremot kan man tugga på STENSÖTANS rot. (ursäkta suddig bild)
Den smakar sötlaktris!
Den växer oftast på mossiga stenar och vid stubbar.


Belöningen för mödan.
Utsikten!
Det är Gaviksfjärden man ser därute. Med alla öarna. 
Här finns en bänk man kan slå sig ner på och inta sitt eventuella fika.



Jag stannade knappt alls utan fortsatte den nya, för mig outforskade stigen som går ner på andra sidan av berget. Ner till byn Sund.
Lite stenigt på stigen i början, men blev sedan jättefint och verkligen löpvänligt.
Lätt utför hela tiden tills man kom ut på en liten grusväg.


När jag kom fram hit tog jag vägen till höger istället för att gå efter stolpen med markeringen till vänster.
Nu kom jag fortare ner på vägen som jag sedan sprang de två kilometrarna till bilen.



Här har lupinerna inte lyckats få fäste.
Det är så fint med de artrika vägkanterna fulla med blommor.
Till och med gul fetknopp och kattfot!

Det blev en härlig löptur!
Vill man ha en rejäl löprunda och mer grisigt jobbigt ska man springa åt motsatt håll!
Tips till er som löptränar!

Väldigt varm och svettig åkte jag hem, slängde på mig badkläder och åkte till badhälla.
Kollade termometern i vattnet först...17 grader!
Hm!
Tre grader kallare än sist.
Jag kände inte ens på vattnet utan åkte hem och ställde mig under en varm dusch i stället!
Fisigt? Javisst!
Men det bjuder jag på!

Jag fotade MÅNGA fler bilder, men nästan alla blev i så dåligt skick.
Vet inte vad det beror på men jag fotade enbart med mobilen och så var solljuset liksom på fel ställe hela tiden.
Det är inte roligt att lägga ut halvdana bilder, men i dag måste det få bli så.

söndag 30 juni 2019

Skogsblommor och ängsmarker



På vår vandring vi gjorde sist gick vi ganska mycket i skogsmark och de växter som det finns mycket av just nu är dessa:






 EKORRBÄR Maianthemum bifolium
Vita små små blommor i en klase och två hjärtformade blad, ca 20 cm hög och doftar gott.
Senare blir det röda bär som är giftiga.



Mycket finns det även av HÖNSBÄR Cornus suecia
De växer oftast där det är lite fuktigt och breder ut sig som mattor där de trivs.
Det är det svarta i mitten som är blommorna, det vita är bara svepeblad runt blomman.
Det blir ett rött bär så småningom och det är inte giftigt.
Men smakar inte så gott så man använder det inte.



En liten favoritblomma är HUMLEBLOMSTER Geum rivale

Lite oanselig med sina dova, dämpade färger.
Det kan man hitta vid skogsbryn och ängar.
Fint att sätta några stjälkar i en vas, men även blanda dom i en bukett med andra sommarblommor.

Jag tycker det är kul med blommor och växter. Inte bara i trädgården utan även vilda.
För länge sedan pressade jag växter och satte in i pärmar. Så roligt att lära sig nya blommor undan för undan och de vackra latinska namnen.

Men nog märks det att floran har förändrats.
Det finns alls inte lika mycket blåklockor som det gjorde förr.
Kattfot,förgätmigej, blåsuga, te-veronica, skogsklöver och smultron är också växter som man hittade i mänger förr, men inte längre.

Ängsmarkerna försvinner i rasande takt. De försvinner i takt med att betesdjuren minskar och att jordbruket har förändrats till mer rationellt.
Ängarna växer igen och då försvinner även ängsblommorna, fjärilarna och insekterna
En äng kan innehålla 50 olika arter!
En äng är mycket värdefull för att behålla mångfalden.
Runt förra sekelskiftet fanns ett par miljoner ängsmark i Sverige och nu finns ungefär 20 000 hektar.
Ofattbart mycket ängsmark som är borta.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Nu tar jag sex veckors semester! Förutom en arbetsdag kvar på kontoret på onsdag.
Det ska bli så otroligt skönt!
Hoppas bara att vädret blir bättre. Blåst, regn och inte mycket till värme. Känns mer höstlikt än sommar faktiskt. Inte min melodi på långa vägar....

Nu ska jag försöka uppdatera bloggen lite oftare. Enligt önskemål.

Det skulle vara roligt att få veta vad ni helst vill läsa om i bloggen.
Man får ju bloggtorka emellanåt och jag vill ju att den ska vara rolig att läsa.
Det är ju för er läsare jag skriver!

Så kom igen nu - så enkelt att bara svara med en bokstav....
Antingen direkt i svarsfältet eller på mailadressen här till höger.

A Ångermanland - utflyktsmål, naturen, kuriosa
B Trädgården och huset
C Vardagslivet med allt möjligt som händer i vardagen
D Har just du några tips och önskemål?





måndag 24 juni 2019

HÖGAKUSTEN LEDEN ETAPP 2

Jahapp!
Då var det dags för den andra etappen, av sex.
Jag ska försöka återge er vår upplevelse så gott det går.
Det enda jag inte kan förmedla är dofterna och fågelkvittret, men det kanske går att föreställa sig med lite fantasi?!

Vi körde ena bilen till mamma som bor på Vallen i Nordingrå (japp, man säger )
Den andra bilen och vi själva åkte till förra etappens slutpunkt - Fjärdbotten i Noraström.
Eller rättare sagt, parkeringsfickan och rastplatsen uppe vid vägen.


Redo för 26 kilometers vandring!


Till en början går stigen utför, ner till havsnivå och med ett par hundra meters avstickare kommer man till Fjärdbottens fädbodvall och gästhamn. Vi gick inte dit, utan fortsatte på leden eftersom vi varit där flera gånger förut.
Men där finns timrade stugor där det går att övernatta, grill och kallvattenskällor.
Stigen gick nu i skogen. Ganska flackt ett par kilometer och man passerade en liten tjärn. Tybeltjärnen.

Vi passerade alldeles nära en bäverhydda.

När man passerar vattendrag och sankmarker är det alltid välgjort med broar och spångar.
Så blöt om fötterna behöver man inte bli.

Efter ett par kilometer började det bli mer uppför och bitvis stenigt.
Den största nackdelen med den här långa etappen är att efter Fjärdbotten finns det ingenstans man kan fylla på vattenflaskorna!
Så ta med extravatten!
Stekande varmt och svettigt blev det där ett tag så vi förbrukade ganska mycket vatten innan vi ens hade gått fem kilometer....


Belöningen för mödan var den här fina utsikten från Jon-Nilsberget.
Men vi stannade inte här utan fortsatte en halv kilometer till nästa topp, Lidenipan.



Där finns en raststuga och vi gjorde nu en matpaus och fick oss en efterlängtad kaffekopp!
Skönt att vila benen och ta av sig kängorna en stund.
Där nere ser man byn Ramsta och vattnet är Gaviksfjärden.


Men så plötsligt kom det här! Från ingenstans.
Man riktigt ser hur regnet vräker ner därborta!
Vi väntade en extra stund för att se om skuren skulle dra hitåt. Då kunde vi ju ta skydd i stugan medans det drog förbi.
Efter ett tag skingrades molnen och det drog åt andra hållet så vi fortsatte leden ner till byn Lide på andra sidan berget.
Precis när vi kom ner på vägen började det regna.
Ingen störtskur, utan ett stilla sommarregn.
Så glad att vara klädd med lätta, snabbtorkande tröjor!

Nu går leden på grusväg ett par kilometer. Rejäla uppför och utförsbackar.
Men att gå på väg är så mycket lättsammare än på en stenig stig i skog och berg, så nu avverkar man kilometrarna så mycket fortare.

Här är byn Eden. En jättefin liten by som ligger på ett ed mellan insjön Norasundet och havet.
Nu drog molnen sin kos och solen började skina igen.
Gissa om det doftade gott!! Luften blev liksom rensad och frisk också.
Nu bytte jag till en ny tröja och den blöta hängde jag att torka utanpå ryggsäcken.
Torr på ett kick!
Jag tänkte att det vore smart att packa med såna där torkklämmor man har i båten.
Det blir på nästa tur!


Naturvårdare av rang!


Framme vid Edsviken. En lugn, skyddad vik dit vi brukar åka och ankra med båten.
När det blåser på alla andra ställen brukar det vara helt lugnt här. Så mysigt med vattnet som speglas grönt av träden runtomkring. Lite lagunkänsla.
Vi gick längs med viken och så vek stigen in mot skogen.


Nu var det inte långt förrän vi kom upp på en grusväg och var framme i Gavik.


Här finns många sommarstugor och våra grannar har stuga här.
 Hos dom blev det ett längre lunchstopp och välbehövlig vila.
Tack så väldigt mycket för det!

Med lite paltkoma så var det bara att hoppa i kängorna och hänga på sig ryggsäcken igen.
Vi hade ju bara kommit halvvägs på sträckan hittills. 13 kilometer kvar!


Först går man byvägen genom byn innan man kommer på en fin stig som går nära havet och i bland nere vid stranden.
Sedan lite uppför genom skogen och om man vill kan man ta avstickaren upp på Älgberget.
Det är bara ett par hundra meter och jag kan verkligen rekommendera att gå dit!
Vi hoppade över det idag eftersom vi var så sent som i oktober. Där är lika fint oavsett årstid.
Bilder HÄR om ni vill se.


Från avstickaren till Älgberget är det nu dryga milen kvar att gå och det blir inga mer skogsstigar utan bara grusvägar genom byar i Nordingrå.
Vågsfjärden var för ca 150 år sedan en havsvik, men landhöjningen har nu gjort den till Nordingrås största insjö.
Under vår sista del av vandringen kommer vi att ha sjön till höger om oss hela tiden.


Jag kunde inte låta bli att fota denna vackra grind, som naturen "målat" silvergrå med sol och vind.


I Mädan har man inte bara ett - utan två minimuseum.
Så kul att titta in och läsa om byns historia. 
Om fisket och landhöjningen som till stor det förändrat byns utseende nära vattnet och mycket mera
intressant.
Här finns också en avstickare upp till berget RÖDKLITTEN.
Jag var verkligen inte sugen på att gå dit just nu.
På detta berg har jag varit hur många gånger som helst.
Eftersom jag bodde bara ett par kilometer härifrån förut så hade jag ofta det berget på min löparrunda.
Men det har en enormt fin utsikt och det finns en liten grotta och en fornborg här också.
HÄR kan ni läsa om en annan gång jag var dit.


I Mädan går man genom byn på en av de jobbigaste löparbackarna som finns.
Ca 1 km sugande stigning som riktigt suger musten ur benen.
Jag tror det är första gången jag GÅR uppför den backen och det var en helt annan upplevelse kan jag säga. 
Sedan bär det lika mycket utför och vips är man i den vackra byn Bergsnäs.
Nu ser man Vågsfärden och Nordingrå kyrka. Det är dit bort vi ska!


Vi passerar byarna Vännersta och Järnsta och nu går vi äntligen av vägen och ner på stigen som går längs Vännerstasjön mot Lappudden.
Detta är ett klassiskt stopp.
Här kan man bo, hyra kanoter och cyklar, äta och kanske stanna någon eller ett par dagar och se sig omkring.
Vi prommenixade förbi det också och nu kom vi snart ner till byn Körning.


Där ser man Körningsberget och det kommer att bestigas på nästa etapp.


Sista bilden innan uppförsbacken på gångvägen till mamma. Leden går bara 100 meter från hennes hus.


Framme!!
Inga skavsår och inga trötta ben!
Nackdelen med andra halvan av sträckan är att det kändes bara som en transportsträcka.
Det här är ju liksom "hemma"delen där man har sprungit, cyklat och åkt bil i nästan hela sitt liv!
Så det är inte ett dugg märkvärdigt och nytt att se.
Jag kom på sedan att jag inte tog många bilder alls heller...
Men för alla andra som kommer för första gången och ser allt med "nya" ögon är det säkert jättevackert och en rolig och lättsam sträcka att gå!

Nu ska vi ladda för vår tredje etapp. Från Vallen till Docksta. Det kommer också att bli 26 kilometer.
Det ser vi fram emot!

Inuti en isbrytare

Det är inte ofta man har möjlighet att gå ombord på en isbrytare, men i fredags tog vi chansen när den gjorde strandhugg i Härnösand och ...