MITT ÅNGERMANLAND

 Har du slutat blogga? Den frågan händer det att jag får numera. Och ja det kan man väl säga att jag har.   Det tar ju trots allt en hel del tid att fundera ut vilka inlägg man ska ha, fota till dessa och hela tiden ha någonting nytt att komma med. Man får liksom ingen riktig cred för det heller så det känns värt att lägga ner tid på det. Tid som jag inte riktigt har just nu. Jag tycker det är jätteroligt att skriva och fota till bloggen, men när det börjar kännas som en belastning istället för någonting kul då vill jag ta en paus. Det är fullt tillräckligt med heltidsjobb och andra uppdrag så därför prioriterar jag det istället just nu. Men man ska aldrig säga aldrig. Plötsligt kanske allt ändras och jag blir sugen på att blogga igen! Jag vill tacka alla mina trogna följare under alla år!  Kanske vi hörs igen...

 Hur tur har man inte ibland! Nu har vi haft grådassigt väder i över en vecka. Så kommer Fanny och Mikael och hälsar på (från Umeå)   I dag skulle vi göra en utflykt på Fäberget hela familjen och just precis då, de få timmarna vi var ute - sprack molnen isär och solen lyste från en klarblå himmel! Precis som på beställning! Makalös utsikt, vackra höstfärger, sol och varmt, gott fika. En toppendag med andra ord!

 För två år sedan fick jag ett litet äppelträd. Av sorten Kramforsäpple. Som dessutom är Ångermanlands landskapsäpple. Moderträdet ska ha kommit från kärnor som har planterats i Öd, Kramfors. Så kul att ha just ett sådant äpple! Det blommade så fint i maj och nu kunde vi plocka några goda äpplen. Nu funderar jag på att köpa ytterligare ett äppelträd.  Men vilken sort ska man satsa på? Vi bor i zon 4/5. Jag tar gärna emot tips!

 Våra trädgårdar blir allt gråare och hårdare. Det har Birk Andersson vid Lunds universitet kommit fram till med sitt examensarbete. Man anlägger mer med sten, trätrall och altaner som brer ut sig på det grönas bekostnad. Smaken är som baken. Men jag skulle inte vilja ha på detta viset i min trädgård i alla fall. Hit kommer knappast några humlor och hälsar på heller! Men trädgårdarna följer väl trenden. Kalt och avskalat är det väl fortfarande det som gäller även inomhus? Grå och vita nyanser. Inga mattor och gardiner, foton, böcker och personliga ting som ska synas. Men egentligen har jag dålig koll på läget när det gäller sådant. Här hos oss är det huset som får bestämma inredningsstil.  Jag skulle mycket hellre strosa runt eller slå mig ner med en kaffekopp i en grön, blomsterprunkande trädgård. Där humlorna surrar och fåglarna kvittrar. Vilken trädgårdsstil väljer ni?

 I söndags avslutade vi vår vandring på Världsarvsleden i Nordingrå. Den sjätte och sista etappen mellan Mjällomslandet och Främmerveda. En etapp som kändes som väldigt lång, men som bara var 12 kilometer. Faktiskt den kortaste vi har gått! Väldigt lättsam etapp dessutom eftersom det inte var något berg att bestiga på den här sträckan. Från Mjällomslandet går man på en skogsbilväg utmed vattnet i flera kilometer ömsom på en liten stig. Vi gjorde en kort avstickare till Vallto fäbodar och där tog vi dagens första kaffeslurk. I gästboken stod att läsa att vi varit där i oktober 2006 och då minns vi även att runt den lilla stugan var det ljust och öppet. Nu ligger stugan inbäddad i granskog. När man kommit längst in i viken så kommer man ut på grusvägen i Hyndtjärn. Det finns många, långa, branta backar i Nordingrå men här finns nog den mest fruktade! Den som har det roliga och konstiga namnet Juvärpsbacken.  Lång och brant med en kurva mitt på. Här har otaliga halkat omkring med bilar oc

 Så var det äntligen dags för den femte och näst sista etappen på vår vandring på Världsarvsleden. Vi slutade förra etappen i Trollarviken så då blev det ju start där denna etapp. Det var tidig förmiddag när vi snörde kängorna och hängde på oss ryggsäckarna. Efter lite regn på natten så hade nu solen tittat fram och det verkade bli en fin dag! Vi knallade grusvägen ut till landsvägen och efter någon kilometer på den kom vi fram till Norrfällsviken. Ett gammalt fiskeläge som nu har byggts ut till ett stort turistmål med camping, golfbana, restauranger och så massor av nybyggda sommarstugor.  Som tur är har de gamla sjöbodarna och kokhusen bevarats och det är verkligen mysigt att passera igenom det lilla fina området. Leden går på klapperstenar längs inloppet till fiskeläget, Ett par hundra meter från vattnet ser det ut så här. Man kan tydligt se att landet har höjts undan för undan. Vågor och is har pressat stenarna som tydliga "vågor" under tusentals år. Det finns information

 Det var länge sedan jag gjorde ett inlägg här. Inspirationen har varit på noll. Jag funderar faktiskt på att lägga ner hela bloggen. Har haft dom tankarna förut, men nu känns det mer och mer som att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om längre. Det tar ju en hel del tid att fundera ut inlägg, fota och skriva. Visst är det kul men man har ju liksom inget "för det".   Jag vet att jag har många som läser min blogg och det är ju roligt och jag blir såklart peppad av det.  Men inspirationen måste finnas där och tiden jag lägger ner måste kännas meningsfull. Hur som helst. Den här veckan har jag varit till Rödhällorna två gånger! Förra helgen med Paulina och barnen och så åkte jag dit spontant en eftermiddag efter jobbet. Bara för att det var så fint väder och jag längtade efter dom varma klipporna! Den steniga stranden bredvid de röda klipporna har de lenaste stenar man kan tänka sig. Andas! Lyssna på vägornas brus. Men bara en stund. Jag skulle bli tokig av att höra bruset