Världsarvsleden Trollarviken - Mjällomslandet

 Så var det äntligen dags för den femte och näst sista etappen på vår vandring på Världsarvsleden.

Vi slutade förra etappen i Trollarviken så då blev det ju start där denna etapp.

Det var tidig förmiddag när vi snörde kängorna och hängde på oss ryggsäckarna.

Efter lite regn på natten så hade nu solen tittat fram och det verkade bli en fin dag!

Vi knallade grusvägen ut till landsvägen och efter någon kilometer på den kom vi fram till Norrfällsviken.

Ett gammalt fiskeläge som nu har byggts ut till ett stort turistmål med camping, golfbana, restauranger och så massor av nybyggda sommarstugor. 

Som tur är har de gamla sjöbodarna och kokhusen bevarats och det är verkligen mysigt att passera igenom det lilla fina området.

Leden går på klapperstenar längs inloppet till fiskeläget,

Ett par hundra meter från vattnet ser det ut så här. Man kan tydligt se att landet har höjts undan för undan. Vågor och is har pressat stenarna som tydliga "vågor" under tusentals år.

Det finns informationstavlor där man kan läsa om detta.

Stigen gick upp på Kompassberget och så kom man så småningom ner till Skvalpudden.

(Jag har för mig att man ska ha utsikt över Norrfällsviken uppifrån berget, men det såg vi ingenting alls av. Det fanns inga skyltar heller om någon utsiktsplats.

Men jag kan ju ha fel...)

Wow! Vilket ställe! Ett fint vindskydd långt uppe på klipporna med havshorisonten i blickfånget.

Här blåste det ganska friskt och havet var bråkigt! Kalla och ljumma vindar på samma gång.

Här är det "hela vägen horisont".

Havet dånade när vattnet vråkte sig upp på klipporna.

Vi var kaffesugna med bestämde oss för att stanna för fikapaus på ett ställe med mer lä.

Det blåste precis rakt på här,

Klapperstens promenaden fortsatte och plötsligt stod detta där!

Ett utsiktstorn som föreställer en uppochnervänd båt.

Udden härute kallas för Ytternäsan och här brukar det vara knepiga vindar och vågor för båtfolket.

Jag vet...Har gungat rejält här ute en gång.

Efter flera kilometer på mer eller mindre steniga stigar kom vi fram till Hägget.

En fin sandstrand och här var havet kav lugnt!

En bastu och badtunnor finns här som tillhör campingen.

Och nu packade vi äntligen upp lite mat och den eftertraktade kaffetermosen!

Varmt och skönt var det där i solen.

Prommisen fortsatte med förnyad energi med mat i magarna och nu blev det väldigt fin stig som går mellan havet och golfbanan ett par kilometer innan man kommer till Storsand.

Ett stort område med sand och sanddyner och är en populär badstrand.

Här har jag varit några gånger förut, men det är väl tjugo år sedan sist...

Vi lämnar stranden och fortsätter in i tallskogen. 

Fina skogsvägar att gå på här. Paserar Villmyran där man kan hitta massor av orkidearter.

Vi antog att det inte blommar några så här sent så det hoppade vi över.

Men kanske man kan få ändan ur vagn någon annan tidpunkt på året och åka hit och kika när dom blommar.

Vid stället som heter så knasigt som Sjubrö har man fin utsikt över Ullångersfjärden.

Berget man ser där i mitten är Skuleberget.

Vi forsatte upp och ner, hit och dit på fina stigar genom fin skog och så kom vi ner till en liten sandstrand igen,

Så skönt att svalka fötterna i det iskalla vattnet.

Sista kilometrarna gick på stig genom skogen fram till Nordvallen (fotbollsplan)

Den stigen har jag trampat många gånger! I väntan på fotbollsträningar genom årens lopp...

(barn som tränat)

En lång utförsbacke på landsvägen ner mot Mjällomslandet och där stod bilen.

Där dröjde vi kvar en stund i den makalöst vackra och varma kvällssolen.