"Gården "och att växa upp som bondunge



Eftersom svaret på den första frågan är längst får den ett eget inlägg.

"Gården" jag pratar om i bland är vår  bondgård där jag är uppväxt.
En gård som gått i arv i många,många generationer.
När jag var liten hade vi inga kor, men generationerna före hade det.

Efter att jag utbildat mig och flyttat runt hit och dit, träffat K, som då arrenderade en liten mjölkgård så köpte vi så småningom mitt föräldrahem.
P var då ett år.
Vi byggde en kall lösdrift med mjölkgrop till ca 25 kor (ja det var medelkobesättningen på den tiden!)
Vi var bland de första i området som skaffade lösdrift. På de allra flesta gårdar stod korna fortfarande uppbundna.

Allteftersom åren gick byggde vi ut ladugården. Liggbås, sinkoavdelning, nytt mjölkstall, större ligghall med liggbås, annan foderhantering, gödselbrunn mm mm

Jag jobbade ute som förskollärare varvat med lite hemmajobb när barnen var små.
Men eftersom vi båda ofta jobbade både före och efter förskoletider,samt helger  så måste barnen såklart följa med i ladugårdsjobbet och traktorkörningen.
Vi hade inget annat val!
Barnen var med på i princip allt!
Dom fick säkert utstå många tråkiga stunder, men det var ingen idé att gnälla.
Inget barn har farit illa att att ha lite tråkigt ibland.
Men samtidigt tror jag att de fick en bra uppväxt! De lärde sig massor och var vana att hugga i när dom blev större.
De fick ta ansvar och fick förtroende att klara av saker.
P har verkligen hängt med från allra första början, ända sendan hon låg i magen. När jag var gravid och satt och körde traktor med värsta gravidillamåendet och måste ut och spy titt som tätt.
Snacka om att vara född till yrket hon har valt!

Jag minns en gång att personalen på förskolan undrade vad P hade ätit. Det såg så konstigt ut i blöjan...
Det berodde på att hon åt kofoder när hon var satt i kraftfoderkärran när vi mjölkade!

F satt och tittade på ett TV program om curlingföräldrar och sa med stora ögon
-Mamma! Sådär kommer det aaaldrig att bli hos oss!!

Ha, ha men båda barnen överlevde och jag tror dom minns barndomen med ett stort hjärta!

Många säger till mig att dom tycker P gör det så bra som har barnen med sig på allt möjligt, men hon vet ju faktiskt inte om någonting annat.
Så är hon uppväxt och hon gör såklart likadant.

Gården då... jo till slut sa jag upp mig från förskolan och började jobba heltid hemma, eller jo typ hundrafemtio procent . Kanske tvåhundra på somrarna om man ska vara petnoga.
Jag var, ÄR; väldigt intresserad av koavel och gjorde det till min grej.
Så småningom förbättrades våra kor exteriört så vi hamnade på elitlistan i Sverige!
Vi fick en ko excellent två gånger. Min ögonsten Magda dessutom!

Det är så mycket att förklara det här med avel och bedömningar så det tänker jag inte gå in på här.

Vi jobbade på som galningar båda två och jag älskade det!
Ett himla slit och aldrig någon semester, men det roliga övervägde!

K hade fått nog före mig! Han hade då varit i bondeyrket i hela sitt liv och ville prova något nytt.
Pang, bom fick han jobb direkt! (skulle jag vara arbetsgivare i viket yrke som helst skulle jag anställa en bonde på studs!)
Jag ville fortsätta med korna men inte ensam såklart.
P hade träffat C och de ville gärna driva gården med mig.
Men efter ett år insåg vi att vi inte kunde leva på gården alla tre.
Men andra saker spelade också in.
Att vara hundra procent beroende av vädret hela tiden för att kunna få foder och bete till korna.
Bara det är en stress utan dess like.
För att överhuvudtaget kunna överleva är du helt beroende av jordbruksstöden.
Stöd man får för att maten inte får kosta för mycket för konsumenterna.
Så egentligen ska man kalla det konsumentstöd istället.
Att det alltid är andra som sätter pris på det man producerar (världsmarknaden och mejerierna)
Andra som bestämmer vad, hur och när du ska odla. Gör du inte det får man avdrag på stöden som straff!
Det kom nya regler och bestämmelser hela tiden. Många bra naturligtvis, som djurskydd och så, men många var och är helt horribla!
Vi fick mindre betalt för mjölken än vad man fick tjugo år före!
DET fick mig att sluta!

Och så avundades jag såklart K:s nya liv med lediga helger och kvällar.
Jag anmälde mig på förskolans vikariepool och redan dagen efter fick jag åka ut och jobba.
Sedan hade jag jobb varje dag!
Fick ett längre vick över sommaren och då hade vi precis köpt det här huset som vi höll på att renovera.
Vi arrenderar nu ut Gården till P och C men det är alltså fortfarande vi som är ägare.

De första åren ryckte jag in och mjölkade på gården ibland när det behövdes.
Nu har de ju också slutat med mjölkkor och har endast köttdjur.
Men nog var det sorligt allt när hela ens livsverk bara försvann.
Som tur är såldes de bästa korna och kvigorna till liv .

Efter fem år har bondelivet bleknat bort alltmer, men skulle jag hoppa in i en mjölkgrop nu och mjölka så skulle det ändå kännas som igår.
Jag saknar inte traktorkörning, utfodring, stängsling och annat som faktiskt också var rätt kul.
Nä, jag saknar bara KORNA!  MINA kor!!

Ja, så ligger det till med det!

P har en egen blogg där hon skriver om livet på gården och allt vad det innebär.
www.mittlivsombonde.se
Och..yes det var dom som var med på TV 4:as "unga bönder" för fyra år sedan.

Fortsätt gärna att fråga på!
Jag kommer att svara på resten av frågorna till helgen.






Kommentarer