Sveriges högsta kustberg-Dalsberget

Jag skulle ju berätta om utflykten vi gjorde för ett par söndagar sedan.

Vi tog en promenad upp på Dalsberget.
Det är 332 m högt och är inte bara det högsta berget i Höga Kusten utan faktiskt längs hela Sveriges kust!
Berget syns vida omkring och ser riktigt maffigt ut från Nordingråhållet.

I gråmulet väder och inte en gnutta sol blev inga utsiktsbilder tagna.
Det går liksom inte att få någon rättvisa på hur vackert det är när allt ligger inbäddat i mulet och grått.


När jag var barn gick vi ofta hit upp.
Cyklade de två kilometrarna till grannbyn Mäland och så gick vi stigen upp.
Målet var raststugan där vi skrev i gästboken och fikade limpmackorna och saften vi hade med oss.
I bland gav vi oss på att elda i spisen också, men jag tycks minnas att det oftast rök in som bara den!

45 år senare kunde det kanske vara dags för en tur igen!
Denna gången från Ullångershållet, där det går en väg ända upp!
Jag har aldrig gått upp från det hållet någongång så det var ju lite osäkert hur och var man skulle gå för att komma rätt.
För någon skyltning fanns ju inte alls!!

Ganska lätt promenad i början, men allt längre vi kom desto mer sugande uppför!
Lårmusklerna fick jobba på rejält!

Trots att berget borde vara ett fantastiskt turistmål så är marknadsföringen noll!
När vägen tar slut står man vid en mast. Skog runt om.
Man går på måfå för att hitta utsikten.
Vi passerade en liten stig som ledde till ännu en mast och en stuga! Som var låst!
Ingen skylt alls.
Är stugan privat?

Men vart var den gamla raststugan?
Jag gissade på måfå vart den kunde tänkas vara.
En bra bit från masten och söderut hittade jag den.
Det var en märklig känsla när jag började känna igen stenar och terräng där uppe i skogen.
Som en slags deja vu.
Efter så lång tid!

Så stod plötsligt stugan där!
Prick likadan.
I ordets bemärkelse.
Ingenting var fixat och underhållet.
Riktigt sunkig, med ett tak som snart kommer att rasa in.
Nu hittade jag stigen åt andra hållet och tillochmed skyltarna från förr satt där på träden!
Men INGEN skyltning alls som visar vare sig stuga eller utsikt.
För hittar man den har man en makalös vy!
Man ser i princip hela Nordingrå!

Medhavd fika vid en liten eld. På toppen av kustens högsta berg.
Livet på en pinne!

Jag ska definitivt hit igen.
Då ska jag gå från "rätta" hållet och ta massor av hisnande vackra bilder på utsikten och visa den pampiga bergväggen från nersidan.
Men det får vänta till våren när det är bättre ljus för fotografering!

Nu är det verkligen dags för lite marknadsförning av vårt fina bortglömda berg!