MITT ÅNGERMANLAND

På vår vandring vi gjorde sist gick vi ganska mycket i skogsmark och de växter som det finns mycket av just nu är dessa:  EKORRBÄR Maianthemum bifolium Vita små små blommor i en klase och två hjärtformade blad, ca 20 cm hög och doftar gott. Senare blir det röda bär som är giftiga. Mycket finns det även av HÖNSBÄR Cornus suecia De växer oftast där det är lite fuktigt och breder ut sig som mattor där de trivs. Det är det svarta i mitten som är blommorna, det vita är bara svepeblad runt blomman. Det blir ett rött bär så småningom och det är inte giftigt. Men smakar inte så gott så man använder det inte. En liten favoritblomma är HUMLEBLOMSTER Geum rivale Lite oanselig med sina dova, dämpade färger. Det kan man hitta vid skogsbryn och ängar. Fint att sätta några stjälkar i en vas, men även blanda dom i en bukett med andra sommarblommor. Jag tycker det är kul med blommor och växter. Inte bara i trädgården utan även vilda. För länge sedan pressade jag ...

Jahapp! Då var det dags för den andra etappen, av sex. Jag ska försöka återge er vår upplevelse så gott det går. Det enda jag inte kan förmedla är dofterna och fågelkvittret, men det kanske går att föreställa sig med lite fantasi?! Vi körde ena bilen till mamma som bor på Vallen i Nordingrå (japp, man säger på ) Den andra bilen och vi själva åkte till förra etappens slutpunkt - Fjärdbotten i Noraström. Eller rättare sagt, parkeringsfickan och rastplatsen uppe vid vägen. Redo för 26 kilometers vandring! Till en början går stigen utför, ner till havsnivå och med ett par hundra meters avstickare kommer man till Fjärdbottens fädbodvall och gästhamn. Vi gick inte dit, utan fortsatte på leden eftersom vi varit där flera gånger förut. Men där finns timrade stugor där det går att övernatta, grill och kallvattenskällor. Stigen gick nu i skogen. Ganska flackt ett par kilometer och man passerade en liten tjärn. Tybeltjärnen. Vi passerade alldeles nära en bäv...

I går gjorde jag äntligen  någonting som jag velat göra sedan vi flyttade hit. Flyta på en badmadrass i ån genom byn! SOM vi har skrattat och spekulerat i detta! Just i dag fick jag med mig två lika galna som nappade direkt på idén. Tobias och Moa. Klar för start! Rustad med badmadrass och långärmad tröja, tights och flip-flop. Utifall man måste upp och harva i brännässlorna någonstans eller kliva ner på botten. Vid den lilla stenbron en bit uppströms från oss klev vi i. Ganska lite vatten just där så det blev en del bottenskrap från början. Såå ofantligt vackert och det kändes som om man hamnat i en helt annan värld! Likt amazonas djungler gled man fram bland grönskan.... Vegetationen längs ån är minst sagt variationsrik. I bland grunt och stenigt för att i nästa sträcka bli djup och dyig och full med näckrosor. Vi har ju bävrar som härjar här och ibland blir det trädstammar som hinder man måste forcera på ett eller ann...

För tredje året i rad är vi ett gäng från byn som firar midsommarafton uppe på Storgälingen. Visst kan man kalla det tradition då? Vädret i år har knappast kunnat bli bättre. Varmt och sol, precis som man vill att det ska vara! Hisnande vacker grillplats med utsikt över vår by. Var och en tar med sig - och bär upp det man vill äta och dricka. Smidigt och enkelt. Vackra, magiska midsommarnatt! Till sist, när midsommarafton hade blivit midsommardag, tog vi ett dopp i sjön! Halv två på natten, tjugoen grader i vattnet. Att glida fram i det mjuka varma vattnet med kvittrande nattfåglar som höll konsert det är topp ett för mig! Tänk vilken lyx att få bo så här, med allt detta runt knuten! Lyxliv! Mörkare än så här blir det inte nu och när vi gick hem hade det börjat ljusna igen.

I eftermiddag när K var i bybastun tänkte jag ta en liten joggingtur. Jag tog bilen ett par kilometer (eftersom jag måste ut på E4) och parkerade vid Storsjö Camping. Därifrån joggade jag på lätta, efter ett tag tunga ben vägen upp till grusgropen. En väldigt fin väg, nästan parkliknande. Skyltar med "skyddad biotop" fanns det också. Efter en uppförsbacke på ca 2 kilometer? kommer man fram till en gammal grusgrop som ligger mitt emellan Storgälingen och Lillgälingen.  Till Lillgälingen går vägen ända upp till den här platån. Till Storgälingen , där stugan är, går man en stig upp. Skyltat och märkt med blå prickar. Här har man finaste panoramautsikten över Storsjön. Man ser typ berg ända till Noraström och kanske till Härnösand? Det är nästan inte lönt att visa bilder för man får ändå inte fram känslan när man bara kan visa små "rutor" i taget av en hel panoramavy. Om man tar av till höger strax efter grusgropen går det en ann...