HÖGA KUSTENLEDEN Etapp 1

Vi bor nära Höga kustenleden som sträcker sig från Högakustenbron upp till Örnsköldsvik.
13 mil lång och innehåller skärgård, höga berg, trollskogar, klapperfält, badvikar och är helt enkelt en väldigt naturskön upplevelse att gå!

Vi har givetvis varit på många olika ställen utmed leden eftersom de är egna utflyktsmål i sig.
Men aldrig har vi vandrat HELA leden!

Men nu har vi bestämt! Under denna sommar ska vi vandra hela leden uppdelat i 6 etapper.
Innan augusti är till ända ska det vara klart!

Startskottet gick idag! Vi ställde vår ena bil vid dagens etappmål, Fjärdbotten och tog den andra bilen och oss själva till Högakustenbron.

Nationaldagen till ära hade vi på oss våra Sverigetröjor! (dom brukar vi ha när vi kollar fotbollsmästerskap på TV, ha,ha )

De första kilometrarna gick vi genom en liten skog ner till Hornö gästhamn och därifrån landsvägen till Lövviksbron.

Vi passerade hus med blommande hägg och syren och detta var sommarens varmaste dag!

Direkt efter bron vek leden in på en liten grusväg som gick längs med vattnet innan den svängde av uppåt mot skogen.

Lite stigning blev det här, men inte alls så jobbigt.

Leden är väldigt bra iordninggjord. Man kan lätt gå med vanliga joggingskor.

Men eftersom jag har lätt för att vricka fötterna går jag med vandringskängor.

På blöta ställen finns det

spångar och att gå fel är ingen risk att göra eftersom  det är väldigt bra skyltat och markerat.

Att vandra här är vackert oavsett årstid.

Men nu på försommaren när solen silar genom nyutslagna lövträd och fåglarna håller konsert är ändå rätt oslagbart.

Stundvis var luften mättad av liljenkonvaljedoft. De växer i mängder i backar och snår.

Efter skogspartiet kom vi upp på ett litet berg och där blev det en liten vilopaus.

Nu hade vi avverkat ca fem kilometer.

Det absolut viktigaste när man vandrar eller springer i värme är att dricka mycket vatten!

Och man ska dricka INNAN man blir törstig!

Får man minsta antydan till vätskebrist kan det leda till att man får huvudvärk och i värsta fall inte orkar fortsätta.

Det var orange som gällde i dag....

Efter det lilla berget kom vi ner till öppen mark igen. Vi passerade sommarstugor och gick över ett hygge.

Nu började den första riktiga stigningen.

Men det var ingen brant stigning trots att vi kom upp på ett högt berg.

KULBERGET ovanför Lövvik.

Trots att vi bor i krokarna har vi aldrig ens hört talas om detta berg!

Såå vacker utsikt och så fint iordninggjort med vindskydd, grill och en ramp att gå ut på.

Detta blev vårt första matstopp!

Skönt att ta av sig kängorna och lufta tårna lite.

Jag har alltid strumpor av ull. Då minimerar man risken för skavsår.

Ett tips är att ha med sig extra strumpor om man ska gå långt och byta efter halva sträckan.

Självklart är compeed (skavsårsplåster) ett måste i ryggsäcken. Utifall....

Men alltså violer! Jag älskar violer. Som växter i stora sjok under lövträden i skogen.

Efter berget bar det av utför och vi kom ner till byn Lövvik.

Sommartid finns här restaurang, kiosk och en liten livs. Men hade tyvärr inte öppnat ännu.

Men gästhamnen var öppen och hit gick vi och fyllde på våra vattenflaskor.

I denna hamn har vi övernattat med båten några gånger.

Här kan man tydligt se konsekvensen av landhöjningen.

När denna sjöbod byggdes för drygt hundra år sedan åden såklart vid vattnet....

Från Lövvik gick vi efter landsvägen någon kilometer innan leden vek av på en liten grusväg.

Här kan man göra ett val.

Antingen fortsätta rakt fram mot Halsviken eller ta en avstickare upp på Valkallen.

Ett 240 m högt berg med en hisnande utsikt vida omkring.

Eftersom vi har varit upp på det berget flera gånger, läs om det  HÄR , så hoppade vi över det och tog vägen rakt fram istället.
(men jag rekommenderar verkligen att bestiga berget. Det är en riklig belöning att se utsikten därifrån)

Lite sugande uppför på grusvägen, men sedan vek leden in i skogen och gick i en dalgång mellan två höga berg.

Valkallen och Bäratoberget. Blandat skog och öppna hyggen men en ravin mitt i där det rann vatten.

Jag är glad att det är hyggen emellanåt.

Är ingen skogsmänniska alls. Vill ha öppna vyer och se. Känner mig bara instängd i en skog.

Efter 15 kilometers vandring kom ni nu fram till Halsviken.

Där fanns ett fint vindskydd och en grill.

Den här tiden på året märker man största skillnaden i klimatet mellan inland och kust.

Här blåste kalla vindar från havet och vi fick söka oss en solig plats i lä för vår andra fikarast.

Styvmorsviol. Vår landskapsblomma!

Efter viken och en kort bit på grusväg blev underlaget mera stenigt.

Minst sagt.

Klapperstensfält!

Nu gick vi på klapperstenar , klippor och rötter ett par kilometer efter havsviken.

Det absolut värsta underlaget enligt mig - jag som varit maratonlöpare och övat upp min löpstil med att lyfta fötterna minimalt. Allt för att spara energi.

Det är jobbigt för huvudet att titta hela tiden var och hur man ska sätta fötterna! Dessutom måste man lyfta på fötterna!

K däremot, tycker att det här är det roligaste!

Nu var jag superglad att jag hade kängorna som sitter som en smäck mot vristerna!

Där!

Där ligger ett av mina smultronställen i Högakusten.

Rödhällorna!

Man kan gå en avstickare dit från leden, men vi gjorde inte det i dag.

Dit kan vi åka en annan dag.

Jag var där ett par gånger i höstas. Läs HÄR

Från rödhällorna är det bara en kort bit på en skogsbilväg ut till landsvägen och så en sugande uppförsbacke upp till utsikten där vi hade bilen parkerad.

Yes! Första etappen avklarad!

På lätta ben in i det sista!

Vi skulle ha kunnat gå längre faktiskt!

Sju timmar totalt med fikastopp och vätskepåfyllningar.

Nu ser vi fram emot nästa etapp!