HÖGA KUSTENLEDEN ETAPP 6

Efter många om och men och försök att få till en lördag när allt skulle klaffa med skapligt väder, hotellrum och plats på restaurangen Linnéa och Peter (måste bokas långt i förväg)

så kom vi äntligen i väg på den sjätte och sista etappen på vår vandring.

Den kortaste av dom. "Bara" 17 kilometer den här gången.

Men SMHI: prognos under hela veckan sa att det skulle regna prick hela den dagen.

Och att jag vaknade på natten innan och hade kli i både näsa och hals var ju väldigt oroväckande!

Men på morgonen visade termometern ingen feber och det var ju tur!

En ask alvedon packades ner i ryggan. Utifallatt...

Ryggsäckarna var tyngre än någonsin eftersom vi hade packat ner regnkläder och extrakläder. Det har vi aldrig behövt ha med oss på våra tidigare etapper.

Vi åkte till Örnsköldsvik och parkerade min bil där och med den andra bilen tog vi oss till Sandlågan i Bäck. Platsen där vi avslutade vår förra etapp.

Lite surt att det var mulet väder hela dagen. Alla höstfärgerna gör sig inte riktigt så bra på bild som de skulle ha gjort i soligt väder.

Men vi var så tacksamma att vi slapp regnet. Nu var prognosen bara moln.

De första fem kilometrarna går man på grusvägen genom byarna Bäck och Stensnäs.

Hela tiden har man Bäckfjärden till höger.

Det är ett väldigt fint område men många fina hus liggande längs med vattnet.

Man kan inte låta bli att imponeras av denna radda av fina postlådor!

Det är konstigt att en av oss kan se någonting speciellt i en sådan här...

Grusvägen kom ner till den större, asfalterade vägen och den följde vi en bit innan vi tog av på en skogsbilväg in i skogen.
Nu blev det uppför i ett par kilometer och här började magarna kurra och kaffeabstinensen slog till!
Enligt vandringsguiden skulle det finnas en stuga när man kommit upp på berget så vi siktade in oss på att ta vårt första matstopp vid den.

Wow! Ensiffrigt! Bara nio kilometer kvar! Det känns ju som ingenting!

Där dök den upp! Stugan!

Lite halvsunkig och pytteliten mitt bland träden.

Fram med kaffet och smörgåsarna! Vi hittade några vedpinnar och gjorde en liten eld.

Eld är viktigt! Det gör hela grejen tycker jag.

Men veden var lite sur så det blev mest rök av det hela tyvärr.

Stärkta till kropp och själ av matsäcken knatade vi vidare på stigen.

På höjden fanns denna roliga stuga med luckor man kunde fälla upp och se den fina utsikten över staden lååångt där nere.

Om vi bara hade läst vandringsguiden mer noggrant så hade vi sett att stugan skulle ligga vid den lilla sjön.

Den här stugan var mycket större och fräschare. Utanför fanns bänkar, bord, grillplats och mycket ved!

Så mycket mysigare och finare det skulle ha varit att sitta här istället! Men, men.

Det är något speciellt med myrar. De doftar speciellt också.

Vi har verkligen sett naturens förändringar från etapp till etapp.

På den allra första som vi gick den 6 juni blommade liljenkonvaljerna och violerna och grönskan var så grön som den bara kan vara då.

Nu sprakar allt i gula toner och man hittar bruna blad på marken.

Snart började det bli alltmer utför och bitvis var stigen ganska stening och besvärlig. Halt och slipprigt. Ett klapperstensfält låg där vid stigen också.