En löptur sparad i minnesasken plus en lärpenning

I förrgår packade vi båten och kastade loss för ett dygns båtliv.

Det börjar närma sig slutet av Kristers semester och vi har inte varit ute mycket alls med båten.

Men vädret har ju inte varit direkt inbjudande.

Strandhugg och grillning till middag.

Krister (som typ aldrig fiskar) tänkte dra upp en firre i kvällssolen.

Ha,ha jag tyckte han mest stod och grejade med fiskelinan som trasslade.

Som jag trodde blev det ingen fisk.

Efter en natts god sömn snörde jag på mig löparskorna och drog i väg på en löptur på Rotsidevägarna.

Här finns ett nät av mjuka skogsvägar och stigar och det går att välja många varianter av rundor.

Här sprang jag mycket förr, men nu tycker jag det är alldeles för långt att åka hit bara för att springa.

Drygt tre mil enkel väg.

Precis här passerade vi på vandringen för några dagar sedan.

Mitt smultronställe fanns kvar! Då måste man ta sig tid att stanna, plocka och äta.

Stora, solvarma och goda! Känner ni doften?

En grej lärde jag mig också.

Ha aldrig kolsyrat vatten i vattenflaskorna!

När jag skulle dricka var alla flaskor halvfyllda och när jag lättade på locket pyste det ut ännu mera.

Jag kände att jag blev lite blöt på vaderna i början men trodde det kom från det daggvåta gräset.

Drygt sju kilometer blev det och det var såå ljuvligt!

Mötte inte en kotte.

Efteråt var det skönt att kasta sig i det friska havsvattnet.

Sedan satt det fint med frukost i solen uppe på däck.

En löptur jag kommer att spara i minnesasken för att ta fram när jag åker skidor på översnöade spår med piskande snö i ansiktet.

Tänk vilka kontraster!

På väg genom Trångssundet. Smalt med djupt.

Här ser man Stortorget från Trångssundet.

En omvänd bild av den klassiska Nordingråbilden uppifrån Stortorget.

Den här!

Trångssundet är sundet mellan de höga bergen till vänster.

I Häggvik har vi vår hemmahamn och nu ligger båtarna tätt i gästhamnen.

Väldigt skyddad vik. Här behöver man inta vara orolig för båten när det stormar.