Världsarvsleden i Nordingrå Älgsjö-Björnån

I går var det äntligen en dag med sol och värme så vi bestämde oss för att gå vår tredje etapp på Världsarvsleden.

Som vanligt är det pyssel med att ställa ut bilarna på start och målplats och vi kommer längre och längre bort så det tar mer tid för varje gång.

Halv tio stod vi redo vid Jössviken i Älgsjö med ca 19 kilometers vandring framför oss stigen tog oss först längs med Edsätterviken.

Relativt flack promenad över öppna platser, i skog och längs vattnet. Mycket älgört växte längs stigen som doftade i den fuktiga luften.

PÅ andra sidan vattnet ligger Edsätter med många fina sjöbodar och sommarstugor.

När viken tar slut, tar berget vid.

Här tankade vi i oss vatten inför stigningen uppför Själandsklinten, 217 möh.

Det var en fin skogsväg till största delen upp. På slutet blev det en liten stenigare stig.

Ska man endast göra en tur upp på berget kan jag rekommendera att gå den här vägen i stället för att gå från Själand. Det är lite längre men inte lika brant uppför.

Lönen för mödan när man ser den fina lilla toppstugan. Stående där på bergskanten med en hisnande utsikt.

Ser ni berget vid mitt pekfinger? Det är Omneberget och det känns fullständigt galet att uppe på det berget kommer vi att befinna oss om några timmar!!

Det känns mer att det skulle ta någon vecka för att gå dit. 

Nu gick vi stigen ner mot Själand och på ett ställe en bit från stigen kan man fylla på vattenflaskan.

Iskallt färskt källvatten. Det godaste vatten jag har druckit på länge.

Vi hade tajmat in tiden så vi skulle vara på Gårdsbutiken vid öppning.

Innan invasionen av folk skulle börja. Det är en populär restaurang/gårdsbutik så här brukar det vara knökfullt under turistsäsongen.

Gott som bara den smakade lunchen! Underbart att ha matställen utefter vandringen! 

Med mat i magen gick vi nu grusvägen genom Själand, Orsta coh Tollsäter. Ja byarna ligger tätt här bara inom någon kilometer.

Vi fortsätter vägen upp mot byn Klocke.

Ser ni den lilla "höjden" på berget? Där uppe var vi nyss!

Från Klocke viker vi av på en skogsväg över ett hygge och nu ser vi byn Omne långt där nere.

Massor av hallon, blåbär och smultron passerar vi under hela vår vandring så det blir många stopp för att mumsa i sig.

Omne är en av Nordingrås vackraste byar och nu glömde jag totalt bort att fota!

Det blir så ibland. Man får verkligen tänka till vad man ska fota, för det är lätt att bli hemmablind och inte riktigt tänka på vad andra som inte har sett vill se.

Här kan man nu välja hur man ska ta sig upp på Omneberget.

Antingen går man till Omnebadet och går stigen upp därifrån. Den är ganska brant i början.

Eftersom vi har gått den förut så gick vi istället upp till byn och tog stigen därifrån.

Jag rekommenderar den. Börjar med en skogsväg och sedan kommer man in på stigen som kommer från badet, fast efter det branta.

Här och nu var vi så "kaffenödiga" så det fick bli en kopp (dagens första!) innan vi ens kommit upp till toppen.

En liten avstickare från stigen finns en grotta, eller snarare vindskydd.

Där brukade fåren ta skydd från regn och blåst när de förr gick på bete i skogen.

Galet branta väggar nedanför här. Inte lönt att fota för det syns ändå inte på fotot hur brant det är i verkligheten.

Ny topp och ny belöning!

Utsikt över Omnefjärden och havet!

Här finns vindskydd och bänkar att sitta på. På sträckan vi har gått hittills idag så var det inte förrän här vi träffade på några människor (förutom Gårdsbutiken då)

Varför vara där alla andra är? Här finns inte tillstymmelse av trängsel!

OCH minst lika underbart vackert som i Skuleskogen!! Ja mycket vackrare vandring och större variationer i naturen enligt mig!

Och så Omnesjön med Omnebadet långt där nere. Här gick jag i simskola när jag var barn!

Och där vid toppen av fingret ser man stugan på Själandsklinten! Det tog inte en vecka att gå hit, haha!

Leden fortsätter ner på andra sidan berget och det är Östervallto man ser mellan bergen där borta.

Vi gick nu utför berget och sedan blev det skogsbilvägar mestadels de sex kilometer som var kvar.

Framme vid bilen vid sextiden och då började det mulna på.

Men det visade sig vara dimma från havet.

Hemma var det strålande sol från en klarblå himmel så det blev en snabblagad middag och skönt altanhäng innan solen gick ner.