Jag smäller av - så vackra!!

 I våras sådde jag en för mig ny sort av vallmo.

Så här står det beskrivet på fröpåsen:" Stora, dubbla, skira blommor i poetiskt dimgrått och mystiskt purpurviolett med nostalgiskt inslag av dovt antikrosa."

Mycket lättodlad sommarblomma för direktsådd i trädgårdsrabatt och blomsteräng.

Vilken vacker beskrivning. Har dom poeter som skriver växtbeskrivningarna på fröpåsarna?

Jag föll ju pladask! Vem vill inte ha dom blommorna liksom?

Jag kan även erkänna att den sista meningen föll mig på läppen.

Jag sådde. I god tid. Tre rader i rabatten vid växthuset. Vattnade och väntade...

Och väntade... och väntade...och vattnade lite mera.

Det hände noll och ingenting! Inte en endaste liten grön prick syntes till. 

 När midsommar hade passerat med råge och det inte hade grott ett endaste dugg köpte jag ett gäng billiga nejlikor och planterade mellan såraderna. Bara för att fylla ut med nåt.

Sen orkade jag inte hålla koll på sådden längre.

Men för ett par veckor sedan såg jag stolta vallmostjälkar med knopp sticka fram lite här och var bland nejlikplanten! Hurra!

Nu har några slagit ut! Ännu mer hurra!

Dom är verligen så vackra som det beskrivs på påsen. 

Nästa år ska jag förodla dom inomhus. Inte alla. För sår jag ungefär hälften direkt på friland kommer det att blomma vallmo under lång tid.

Förhoppningsvis kommer dom att fröså sig där dom står. Vallmo har ju lätt för det.

Sorten är Kornvallmo "Amazing grey"