Löpning på grusväg
Att springa på en slät grusväg är det bästa tycker jag. Speciellt om man letar upp ställen där man aldrig har sprungit förut. Det är alltid mycket roligare att springa i nya backar, både uppför och utför. För backar ÄR det. Oavsett vart man ger sig av. Nu är det så att jag inte springer speciellt regelbundet. Det kan bli två gånger i veckan, men lika ofta två gånger i månaden! Däremellan går jag prommisar eller går upp på något berg eller så. För att jag verkligen ska TRÄNA måste jag helt klart ha ett mål. En tävling helst. Men sånt har jag slutat med för länge sedan och då är det inte nödvändigt alls med regelbunden träning. Jag springer när andan faller på bara för att det är så himla kul! Kondisen tycker jag är urusel, men jag kan lätt "trippa" på en mil i lagom fart i alla fall. På "tjurda". I går eftermiddag tog jag bilen en mil bort och s prang grusvägen som slingrar sig efter Strinneviken mot Lockne. Strinneviken