HÖGA KUSTENLEDEN ETAPP 5

I går var det alltså dags för den femte och näst sista etappen på vår vandring.
SMHI hade utlovat soligt och fint väder ända fram till kvällen och solarna lyste gula på appen.

Nu börjar det ta mycket tid i anspråk att åka och ställa bilarna innan.
Vi kommer ju längre och längre bort..

Vi åkte först med ena bilen till Sandlågan, som ligger ca 80 km hemifrån oss.
Sen tillbaka och upp till Entré Nord i Näske.
Därifrån skulle vi nu gå 2 mil till etappmålet.


Något vackert väder var det inte. Mulet, disigt och grått men ganska varmt och fuktig luft.
Kanske solen skulle titta fram så småningom?
Sträckan mellan Entré Nord går enbart på vägar.
De första kilometrarna på grusväg genom skogen.



I Näske finns en ganska stor småbåtshamn, Näske lax, put and take fiske, husvagnsparkering, vindskydd och toalett.
Vi travade på och då, när var framme i Köpmanholmen efter 7 kilometers
promenad började det störtregna!
Och blixtra!
Och mullra!

Det var knappt vi fick på oss regnkläderna fort nog!
Turligt nog var vi nära Coop så vi ställde oss under det lilla taket vid entrén tills det värsta hade gett sig.



Det blev inte så långvarigt regn och åskan drog också snabbt förbi. Tur!
Vi tittade in på Ingeborgs trädgård när vi ändå passerade så nära.
Så fint där var!
Information om humlor och bins stora betydelse och hur man kan rädda/hjälpa dessa att leva i våra trädgårdar.
Fick lite inspiration till min egen trädgård också.
Lite längre bort ligger Herrgårdsparken dit vi tänker göra ett besök en annan gång.
Vem denna Ingeborg Hedborg var kan man läsa om HÄR

Vi passerade över en hög bro med utsikt över den lilla småbåtshamnen. Här finns också övernattningsstuga, grillpalts, tältplats, toa och dusch.

I Köpmanholmen kan man om man har gott om tid åka båttur ut ill Ulvön eller Trysunda.
Här går daglig förbindelse till öarna, året runt.
Vid hamnen finns också en restaurang och vandrarhem.



Från båthamnen gick vi nu grusvägen längs med havet och där dök tiomilastolpen upp!
Nu var vi också framme vid Köpmanholmens havsbad och där gjorde vi vårt första stopp.
Korvgrillning på G!
Hur tur har man inte när grillen redan är klar att användas med perfekt glöd!
Bara att lägga på korven!
Några har alltså varit här alldeles nyss.
Såå ljuvligt att vila benen och lyssna på vågorna!
Och gott med grillad korv och kaffe!



Här finns ett av de unika vindskydd som är designad av skandinaviska arkitektstudenter.







Fyra kilometer gick vi nu längs med vattnet. Passerade många sommarstugor och hus.
Havet brusade med stora vågor och det ser grått och ruggigt ut på bilderna, men luften var varm och saltdoftande sköna vindar.


Efter elva kilometer på väg hade vi nu kommit fram till vägens ände i Hålsviken.
Här börjar Balesuddens naturreservat och nu fick vi äntligen gå på skogsstigar.







Nu kom vi in i en riktig gammelskog.
Kuperad terräng med mossiga stenar, grova höööga granar, bergsplatåer, porlande bäckar, lavar på träden och alldeles tyst!
Bitvis mycket stenar och rötter på stigen, slippriga av regnet med detta är en bit natur jag kan rekommendera att besöka!
Man kan ju åka bil ända fram till Hålsviken och sen gå så långt man vill därifrån.



Efter att ha gått stigen omväxlande upp och ner i några kilometer kom vi ner till en havsvik.
Här finns vindskydd, toa, grillplats och vatten.
Härifrån går man avstickaren på 300 meter till Balesstjärnen och 2 kilometer till Balesudden.
Vi besökte båda dess förra hösten och jag måste rekommendera att gå dit.
Just Balesudden är nog mitt favoritställe i hela Högakusten! Jag bloggade och visade bilder om den dagen HÄR






Vi hade bestämt att inte gå dit i dag. Inte värt i detta gråväder (man bör ha klart och sol för att riktigt få valuta för besöket)
Men däremot gick vi till tjärnen. 
Jag ville så gärna bada där!
Det är kristallklart vatten! Man ser rakt ner till botten
Det beror på att det finns fossila musselskalsbankar som höjer PH värdet.
När vi sitter där vid stranden och tar en kopp kaffe och några mackor läser vi på nyheterna att ett kraftigt åskväder och skyfall är på väg in!
Gissa om vi fick bråttom nu!
Bada var det inte tal om längre. Vi hade ju flera kilometer kvar att gå i ganska krävande terräng.

I flygande fläng gick vi i raskt tempo den varierande stigen över stock och sten.
Jag hade ju önskat att gå just den här sträckan i riktig sommarvärme, eftersom man passerar fina sandstränder här och var.
Så skönt att ta sig ett dopp emellanåt!
En fin rastplats finns det vid Bodviken med stuga och grillplats och där är det mysigt att sitta och fika.
Men som sagt -himlen blev mörkare och mörkare så det var bara att trava på. Snabbt!

Vi kom fram till bilen utan att ha fått en droppe på oss, men efter bara tio minuter efter vi satt oss och börjat köra så öppnade sig himlen och regnet öste ner!

Lite surt ändå att det inte blev något dopp. Men nästa sommar ska jag dit med cyklop och snorkel.
Det är ett som är säkert!
Nu återstår bara en etapp! 
De sista 16 kilometrarna till Örnsköldsvik.
Då är det mycket som ska klaffa.
Det måste vara bra väder en lördag plus en massa annat som ska stämma in.
Vi måste ju fira lite extra att vi har gått hela leden. Inte så märkvärdigt kanske att ha delat upp det i etapper och hållit på hela sommaren, men det man kan fira ska man fira!
Vi hoppas få till en helg i september, men det är så mycket annat inbokat också.


Kommentarer