MITT ÅNGERMANLAND

Den här vyn från berget Stortorget i Häggvik är nog den mest kända från Nordingrå. Den syns bla på vykort, reklam och turistbroschyrer. Vattnet längst ner är en vik på sjön Vågsfjärden. Byn heter Häggvik och har en fin välbesökt gästhamn (vi har även båtplats där för vår båt) Det jättesmala sundet på väg ut mot havet heter Trångsundet. Trots att jag är född och uppvuxen i Nordingrå och bott där en stor del av mitt liv, ja till och med i ett av husen därnere på bilden i några år, så har jag varit upp till utsikten endast EN gång och det var för nästan trettio år sedan! Alltså. Dags igen! Mitt bland alla hus och byggnader på Mannaminne går stigen upp till utsikten. En stenig, ganska brant stig. Men det är inte långt. Ungefär 500 meter. Tittar man åt höger ser man Vågsfjärden (som var en havsvik tills mitten av 1800-talet) Längst bak ser man Högakustens högsta berg, Dalsberget. Hiisnande brant! Ljuvliga sensommardagar har vi nu. D

Jag tänkte visa en liten glimt av tvättstugan vi gjort i ordning. Vi bytte vedpanna förra hösten och satte in tre nya ackumulatortankar. Vårt pannrum är väldigt litet så vi var tvungna att nalla på tvättstugan som ligger vägg i vägg och placera dom där. Huuur fult som helst såklart! Men tankarna byggdes in i pärlspont och målades i ljusgrå linoljefärg. En låda med lock snickrades också till att förvara sopsorteringen i. Det är detaljerna som gör det. Den vita ventilen av plåt bytte vi ut till en tjusig sak i gjutjärn. Alla lampor har fått tvinnade textilsladdar och i taket sitter en lamprosett av porslin. Lamphållaren är gammal med en ny kupa. Så nöjd med hur det blev. 

Jag har bytt jobb! Från och med den här veckan har jag Föräldrakooperativet Järnstagården som arbetsplats. Jag känner mig redan hemmastadd! Inte så jättekonstigt kanske eftersom vi hade båda våra barn där när det begav sig. Och då gjorde man ju en dags arbetsinsats i månaden. Det är sig väldigt likt och personalen är nästan densamma! Mysigaste förskolan alla kategorier! Jag jobbar 75 % där och så har jag kvar dagen på kontoret. Precis som förut. Veckan gick snabbt som blixten! Fattar inte att det redan är fredag! Men det är det och helgen ligger orörd. Men den kommer att fyllas med både det ena och det andra. Ha en trevlig fredagskväll alla!

Alltså. Det här med att plocka bär och svamp. Det verkar vara gemene mans stora intresse på hösten. Nästan lite som ett kall. Det ska syltas och saftas och sparas inför vintern. Ärligt talat och handen på hjärtat - jag tycker det är ASTRÅKIGT att plocka bär. Typ i tråkighetsnivå med att tvätta fönster. Jag är inte den som kutar runt med vare sig bärplockare i blåbärsskogen eller hallonhinkar på hyggena. I bästa fall kan jag sticka i väg till nära, nära skogen och rafsa i hop lite till det man behöver just för stunden. Om andan skulle falla på att göra en paj eller så. Men att plocka för att sylta och safta! Näääe!  Saft, förresten. Vem sjutton dricker saft?? Kantareller kan jag plocka. Om jag får gå till mina ställen där jag VET att det finns. Skulle aldrig planlöst irra runt i den vetskapen att jag kanske eventuellt kan stöta på en och annan svamp. Eftersom vi inte haft kantareller här hemma på evigheters evigheter gjorde jag mig en liten tur i efte

Hur står det till därute i grönsakslanden och blomsterrabatterna egentligen? Är jag nöjd med årets resultat? Mja. Både och. Jag kan ju börja med den här. Balsamin "White". Ettåriga kritvita blommor som förgrenar sig mycket om de toppas. Ca 50 cm hög. Skulle bli så fint att ha i de tre stora svarta krukorna bredvid entrén. Pah! De växte jättesakta. Bladen var bleka och hela växten verkade må hur pyton som helst. Att ha dom i krukorna fick jag skippa och satte ut dom i rabatten i stället. Nu har det kommit EN blomma. Och den är rosa! Inga balsaminer nästa år! Som hyresgäst i krukorna fick istället bli rosenskärorna. De stod också och stampade i början och jag nändes nästan inte toppa dom, så jag toppade hälften av plantorna. Bara för att se om det skulle bli någon skillnad. NU ser jag faktiskt ingen skillnad på dom, men jag gissar att de som blommar är inte toppade. Bladverket är  grönt och friskt, så de är ju väldigt dekorativa på det viset o

Vi har varit borta nästan en vecka. Vi gjorde en liten tripp till Mälardalen. Skönt att byta miljö några dagar, se någonting annat och få lite inspiration. Men redan dagen efter ankomst snörde vi på oss vandringskängorna och på med ryggsäckarna. Nu var det dags för etapp 4 på HK-leden! Vi startade vid Skule naturum som ligger vid Skulebergets fot. Ett välbesökt ställe med restaurang och här börjar klätterlederna, Via Ferrata.  Här börjar även stigarna upp till Rövargrottan och bergets topp. Den här etappen som avslutas vid Entre Nord i änden av Skuleskogens nationalpark är 16,6 kilometer.Inte så väldigt långt kan tyckas, men vi befarade att det här kommer att bli den tuffaste etappen hittills. Hunden Kajsa fick också följa med eftersom vi är hundvakt i helgen (www.mittlivsombonde.se) De första kilometrarna gick man på fin skogsväg.Parallellt med E4 ett par hundra meter in i skogen. Svagt uppför med inte jobbigt alls. Har ni också sett att det är ovanli