Världsarvsleden i Nordingrå Mädan-Fällsvik

Förra sommaren gick vi den tretton mil långa Högakusten leden uppdelad i sex etapper.

Det var så roligt och man såg verkligen fram emot att få gå en ny etapp.

I sommar är planen att gå Världsarvsleden i Nordingrå. Den är tio mil.

Vi skulle kunna gå den på fem etapper, men jag tror den är mer kuperad så vi delar den i sex etapper också.

Inte så märkvärdigt att gå den kan man ju tycka, eftersom det är på "hemmaplan", men det finns säkert massor av ställen man aldrig har varit på förr. Ställen man ens inte vet att dom finns!

Vi började vår vandring i Mädan. Vi känner att det är mest "transportsträcka" eftersom det är den här trakten man känner till allra mest.

Sen blir det roligare och mer okända marker ju längre bort man kommer.

Vandringen startade med att bestiga berget Rödklitten. Ett av mina favoritberg och det berg jag har varit allra flest gånger på.

Det är drygt en kilometers promenad dit upp och ganska uppför i början.

Jag skrev om detta berg i ett annat inlägg i fjol och det kan man läsa om HÄR ( så slipper jag berätta om berget en gång till )

Som ni ser är utsikten magnifik!

I alla tider har man fångat abborre med händerna här i Sundsbäcken när de går upp till Vågsfjärden för att leka.

Stigen fortsätter ner på andra sidan av berget och man går på en fin gammal skogsväg. Snart är man nere på grusvägen i Sund och vips är man nere i Häggvik.

Här har man den klassiska Nordingråutsikten i blickfånget, men inte tänkte jag på att fota den! Ha,ha!

Än så länge är gästhamnen ganska tom. Men detta är en av Högakustens mest populära hamnar och är fullbelagd under högsommaren.

Man passerar småbåtshamnen och där har vi båtplats till vår båt.

Och vid servicehuset passade vi på att fylla på våra vattenflaskor.

I tjugofem graders värme går det åt mycket dricksvatten! Man skulle helt klart haft två flaskor var med sig. Det kändes inte alls bra att behöva snåla med vattnet.

Vi traskar genom Häggvik på den gamla byvägen tills vi kom upp på landsvägen. En kort bit vandring på den innan det bar i väg in i skogen igen på en skogsbilväg.

Framför oss ligger Ringkallen och dit upp ska vi!

Nu tog vi äntligen första kaffestoppet! Efterlängtat som bara den.

Här kokkokade den första göken vi har hört i år. Södergök. (dödergök)

Efter vilopausen fortsatte vi på en gammal forväg längs med Ringkallen.

Här kan man välja att gå direkt till Kåsta by, eller gå upp på berget Ringkallen. Bergsslingan är ca 7 km längre.

Jag kan säga direkt att man missar massor om man väljer bort berget.

De första kilometrarna var det inget uppför alls, utan man gick på en fin gammal skogsväg.

Sedan blev det en stigning tills man var uppe på grusvägen till masten.

Nu valde vi bort den lilla avstickaren till masten och utsikten där eftersom vi sett det förut.

Men vintertid ser det ut SÅ HÄR

När vi hade passerat toppen bar det av utför på fin skogsstig och snart kom vi fram till ett hygge och där var utsikten hisnande vacker!

Man ser nästan hela Gaviksfjärden härifrån.

Öppet och fint är det hela vägen ner till grusvägen som går till Kåsta södra.

Här gjorde vi en avsickare på eget bevåg och helt utanför karta och rekommendationer till Kåstahänget.

En kilometers promenad ut till udden. Här finns ett fint vindskydd med grill och en tjusig utsikt.

Här intog vi vår medhavda lunch.

En fågel med svart huvud, roströd stjärt som den satt och vippade med som besatt var i vårt blickfång. Googlade (Google är min bästa vän...) och hittade att det var en rödstjärt!

Honan hade blekare färger och hon kröp in i en håla i en tall alldeles bredvid där vi satt.

En fin fågel som jag aldrig har sett förut.