MITT ÅNGERMANLAND

Ska man någon gång ta en extra, spontan semesterdag någon gång så är det ju NU!! Trettio grader på termometern i skuggan och sool från en knallblå himmel. Inte fanken vill jag sitta inne på ett varmt kontor då hela dagen. Egentligen har jag ganska mycket att göra med pappers/datorgörat just nu, men det blir svalare till veckan och då jobbar jag hellre lite mera då så jag kommer i fatt. Det blev sjösättning av vår båt i dag!  Paulina och barnen kom också med oss och så kastade vi loss och drog i väg. Hit!! Till ön Flasen som ligger vid Bäckerholmen strax utanför inloppet till Sörleviken. Hit har vi åkt och badat ända sedan våra barn var små. En liten sandstrand som ligger skyddad från havets vindar. Någon period har den varit invaderad av kanadagäss som skitat ner så man inte alls velat bada här, men nu verkar dom har dragit någon annanstans. Tur för oss. Från stranden ser man Ringkallen till vänster. Berget vi gick på förra helgen när vi vandrade

Jag brukar ofta köpa en julklapp åt mig själv. Inte precis så att jag slår in och öppnar på julafton, men det är en present som jag ger till mig själv vid juletid. Det brukar vara någonting jag funderat på ett tag att skaffa. Någonting vettigt och hållbart och som jag kommer att ha bra användning av. Förra året blev det ett par snöskor. Denna jul blev det ett fårskinn. Jag åkte till Annika på Mjösjö Fårgård och valde mitt skinn där. Vad bra det känns att gynna en lokal entreprenör samtidigt som skinnet jag köpte kommer från ett får som betat sly och gräs i Nordingrå, Högakusten och hållit landskapet och  ängsmarkerna öppna. Dessutom har köttet tagits tillvara. Det svåraste var att välja ett skinn. Det fanns ju så många att välja på. Men det blev ett brunt som hade lite vita strån insprängda. Ser nästan ut som det är spillt lite vit målarfärg. Roligt med lite speciella tecken. Nu kommer skinnet garanterat att följa med på alla utflykter och li

En strålande söndag hade vi här. Jag tog med mig Paulina och barnen på en liten utflykt. Igen! Det gäller att passa på medan det fortfarande går, för snart blir dagarna jättekorta och chansen att pricka in en solig ledig dag och hinna i väg medans solen är synlig, blir sämre och sämre för varje vecka som går. Det fick bli Älgaberget i Ry, Nordingrå. Den här gången åkte vi bil så långt vi kunde köra och då är det inte långt alls att gå. Det var liksom inte läge att knalla någon längre, strapatsrik tur den här gången. Efter en kort promenad på stigen och knappt något uppförsjobbigt heller så ligger helt plötsligt vindskyddet där. Och den fina utsikten! Betydligt brantare åt andra hållet. Mot havssidan. Bättre träning för motoriken än att vara i skogen finns nog inte. Hur kul är det inte att klättra upp och hoppa ner från stenar! Det var så varmt, skönt och vindstilla så jackorna åkte av! Självklart kånkade jag med mig en hög med ve

Det gäller att suga ur det bästa av dagarna så länge det går. Innan mörkret faller tidigare och tidigare och det känns som kväll redan när man slutar jobbet. Jag tycker att det är perfekt precis som det är nu med fördelningen av ljus och mörker. Så skulle det kunna få vara året om om jag fick välja. Jag vill ha mörkt på natten. Så är det bara! Jag blev upplockad på jobbet i eftermiddag av Paulina och barnen. Vi brukar ju alltid göra en årlig höstutflykt. Inte långt och inget märkvärdigt. Det behövs verkligen inte mycket för att barnen ska uppskatta en liten tur. Vi styrde kosan till Måviken, i Mjällom. Fina, fina Måviken! En av mina favoritplatser i Nordingrå. En lugn havsvik som inte är exploaterad alls. Utmed ena stranden går man ut till Grönudden på en spångad naturstig. Här och var kan man läsa på skyltar om sågverket som låg här en gång i tiden. Längst ut på udden finns handikappvänlig grill och fikaplats. På andra sidan stranden finns en badplats,

Den här vyn från berget Stortorget i Häggvik är nog den mest kända från Nordingrå. Den syns bla på vykort, reklam och turistbroschyrer. Vattnet längst ner är en vik på sjön Vågsfjärden. Byn heter Häggvik och har en fin välbesökt gästhamn (vi har även båtplats där för vår båt) Det jättesmala sundet på väg ut mot havet heter Trångsundet. Trots att jag är född och uppvuxen i Nordingrå och bott där en stor del av mitt liv, ja till och med i ett av husen därnere på bilden i några år, så har jag varit upp till utsikten endast EN gång och det var för nästan trettio år sedan! Alltså. Dags igen! Mitt bland alla hus och byggnader på Mannaminne går stigen upp till utsikten. En stenig, ganska brant stig. Men det är inte långt. Ungefär 500 meter. Tittar man åt höger ser man Vågsfjärden (som var en havsvik tills mitten av 1800-talet) Längst bak ser man Högakustens högsta berg, Dalsberget. Hiisnande brant! Ljuvliga sensommardagar har vi nu. D

Det är inte ofta vi samlas hela familjen. Men nu i helgen har Fanny och Mikael varit här och hälsat på. Och lilla hunden Lovis förstås! I går åkte hela gänget ut till Rotsidan i Fällsvik, Nordingrå. Normalt brukar parkeringen här vara mer än smockfull dagarna i juli. För detta är ett populärt ställe att ligga och sola på. Men sommaren har visst kommit av sig helt och hållet. och idag fanns inga soldyrkare här. Det var alldeles lugnt och stilla. Inte ens vågorna gjorde något väsen av sig. Det var liksom ett speciellt ljus som silade fram mellan molnen och luften var ljum. Ingen orkade göra i ordning en kaffekorg att ta med. Och varför - när man nu kan fika/äta så gott på Skutskepparn i Barsta i stället. Kan rekommendera deras tunnbrödsrullar med rökt lax! Dagen avslutades med att hela gänget hejjade fram sveriges fotbollsdamer till ett brons i VM! Såå starkt gjort! Stort grattis säger vi!! I dag var vi på G igen med en n

RÖDKLITTEN är ett berg som ligger i Mädan, Nordingrå. Ett av de berg jag har varit allra mest på. Det ligger ett par kilometer från där vi bodde förut och det hände att man la in löprundan dit när jag tränade. Nu var det minst tio år sedan jag var dit, så varför inte göra slag i saken! Vid vägen finns en parkeringsficka och informationstavlor där stigen börjar. Stigen är lätt att gå. Rejält uppför och ofta över nakna hällor. Där stigen förr ringlade sig genom skogen är det nu ett hygge. Ljust och öppet! Jag tror inte jag skulle ha hittat utan markeringarna. Allt var verkligen annorlunda just här. Strax innan man kommer fram till toppen kan man göra en kort avstickare till grottan. En håla rakt in i berget ca 20 meter. Här är det stora stenar och lite knepigt att gå men ingen större svårighetsgrad. Man har rustat med trappor och steg på vissa ställen. En påle med information om borgen finns här vid den. Borgen är inte märkvärdigare än en halvrasa