MITT ÅNGERMANLAND

Vi sitter ofta och "avhandlar"saker vid köksbordet, eller kanske inte alltid just där, men oftast vid frukost och middag. Det kan handla precis om vad som helst. Saker vi tycker helt uppåt väggarna och hur urbota puckat vissa saker kan vara! Oftast är vi rörande överrens så det brukar inte vara några livliga diskussioner direkt. Mer åt det konstaterande och medhållande sättet. Det brukar sluta med att vi säger - Va ring man åt? (ett uttryck min syrra brukar köra med. För er som inte begriper Nordingråmål så  betyder det: Vart ringer man? Eller så säger vi "Tänk att vi måste ge oss in i politiken ändå och styra upp lite". Som en kul grej tänker jag nu delge er våra viktigaste diskussioner här på bloggen. Inläggen kommer att ligga samlade under etiketter Senaste diskussionen var när vi läste i Land om  antibiotikaresistens. Alla vet väl kanske att antibiotikaresistens är det störata hotet mot vår folkhälsa? Det slösaktiga användadet av denna livsvi

I fjol fick jag en sådan fantastisk fin skörd av alla grönsaker jag sådde. Om det berodde på vädret eller fröna vet jag inte, men antar att det är en kombination av båda. Nu har jag köpt samma fröer igen. Varför ändra ett vinnande koncept liksom? Jag har  Rödbetsfrön av sorten " Detroit Dark Red 2 ". Det blev lagom stora rödbetor och de hade bra grobarhet. Palsternackorna är av sorten F1 Gladiator . Det blev otroligt stora, fina rötter. Skördade långt in i oktober. Gulbetor av sorten "Burpees Golden ". Så kul att ha gula rödbetor! Fin i formen och bra grobarhet. Fick så bra skörd så vi kunde lagra lite av både röda och gula betor. Störbrytböna av sorten " Cosse Violette " är precis som namnet säger lila i färgen och gav fantastiskt mycket bönor. De hängde i tjocka "klasar"på det höga klättertornet. När man förväller dom så blir de gröna, men det ger en liten färgklick med de lila bönorna i trädgårdslandet! Jag hade även  störb

I går ville Fanny och Mikael göra en utflykt. Helst på ett berg! Vart kan man gå nu? Utan skidor eller snöskor? Fick tips om att det går ett hårdpackat skoterspår upp på Ringkallen. Ett av Nordingrås höga berg, 273 möh. Sommartid finns olika vägval att ta sig upp, men just nu när det är snö så ställde vi bilen längst upp på Kåstabacken och följde skoterspåret. Bitvis krävande uppför, men ganska flackt bitvis när man väl kommit upp på höjd. Det sämsta med alltihop var mina kängor. Ett par kängor som har hängt med länge. Rejäla och sköna att gå i och välanvända på alla promenader och vandringar MEN trots rejäla, bra räfflade sulor är dom HALA på is! Då menar jag verkligen SUPERHALA. Tänk er att spänna fast två tvålar under fötterna. Precis så! I början av vandringen upp var skoterspåret hårt och isigt. Jag var tvungen att gå vid sidan om, i lössnön för att huvudtaget kunna ta mig framåt. Kände att det här kommer nog att bli superjobbigt! Men högre upp b

I eftermiddags var jag till skogen och plockade lite blåbärsris. Tänk vilken rikedom att bara ha några minuters promenad rätt in i storskogen. En självklarhet för oss. En omöjlighet för många andra. Har ni provat ta in blåbärsris någon gång? Det är så fint när bladen och de blekröda blommorna slår ut! Jag har för det mesta ett knippe i en vas någonstans i huset. Även mitt i vintern. Den egentliga anledningen till min skogstur var att kolla hur mycket snö det är och om man kan ta sig fram gående utan att sjunka ner alltför mycket. Det ligger fortfarnade en hel del snö på öppna ställen, men inne i skogen är det nästan barmark. Tanken är att göra en utflykt om vädret är skapligt i morgon. Vart och hur är ännu inte bestämt, det beror lite på snön som sagt. Hur som, så tinar det med väldigt fart nu! Tio plusgrader dygnet runt och det dyker upp vattensamlingar och massor av vatten i ån! Men i min trädgård är det minsann tjockt med snö. Än! Glö

Nu har jag hittat ett litet smultronställe igen. Graninge bruk har man ju hört talats om. Till namnet. En plats bland andra ungefär. Ligger tre mil från Sollefteå när man svängt av från 87:an mot Bispgården. Jag har passerat där många gånger ovetandes om denna pärla till ort. Endast en timmes bilfärd hemifrån oss. En gammal bruksmiljö med rödmålade brukslängor som jag tror är bostäder nu. Det stod i alla fall bilar utanför och gardiner var det i fönstren. Åh, så mysigt boende! Tack för att Google finns! På plats kunde jag på studs få fram informationen att bruket anlades på 1670-talet som ett järnverk. Senare blev det tråddrageri och spiksmedja. I slutet av 1800-talet drev bolaget även sågverk och ägde skog. 1999 omstrukturerades det till Graningeverken AB, som 2004 blev Sydkraft och 2001 bytte båda företagen namn till EON. I en av byggnaderna finns en jättestor loppis! Öppet endast lördagar vintertid. Så synd att vi var där en tisdag

Vi har varit några dagar i vårt grannlandsskap - Jämtland Åkt skidor på längden i fantastiskt fina spår och en tur upp på fjället. För er som gillar att åka längdskidor kan jag verkligen rekommendera Vålådalen! Det finns massor av fina turer att åka och vi hann inte alls med vad vi ville göra, Inte på långa vägar! Efterlängtade fjälldagar och lite semester. Välbehövligt just nu, Typiskt fjällväder. Ömsom sol, ömsom snö. Självklart klämde vi en våffla på våffeldagen! Som vanligt när jag är på ett fint ställe längtar jag tillbaka innan vi ens har lämnat stället. Hit vill jag tillbaka i sommar/höst och vandra!

Himlen sprack upp till alldeles klarblå vid lunchtid. Tur som en tokig slutade jag jobbet strax därefter. Snabbt, snabbt åkte jag hem. På med snöskorna och så trampade jag iväg en bit upp på berget som vi har bakom vårt hus. Längst uppe vid kanten däruppe satt jag.  Det blåste storm så det piper i knutarna, men där uppe i skogskanten var det kav lugnt! Gaaah, så härligt! Balsam för själen! En alldeles varm sol och talgoxar som kvittrar.  Såå värt mer än allt annat. Ni har ju önskat fler bilder på hon som bloggar, dvs jag! Ha,ha vilket pyssel det var innan jag hade gillrat upp kameran på en snöboll och få en skaplig bild med mig i mitten av bilden! Egentligen behöver man inte dra iväg så långt. Vårt hus ligger där nere! När man avverkar/hugger ner skog lämnas såna här gamla torra träd. Det är för insekternas skull. Olika slags skalbaggar, men även fjärilar och hackspettar blir glada för dessa träd. Här ser det ut som snömannen h