MITT ÅNGERMANLAND

Snart är det islossning i Grössjön! Som vanligt den här tiden på året kapar och klyver vi ved. Lite tid till detta får man ju offra, men jag tycker det är ganska kul. Det är riktigt mediterande att stå där vid klyven och klyva vedträ efter vedträ... I denna gassande sol blir man ju ganska brun också. Nytta med nöje om man säger så. Bra betalt har man också. Man blir ju självförsörjande på värmen i huset. Pengar man kan använda på någonting annat i stället. Den vanliga "mellanrundan" tog jag på eftermiddagen idag. I sommarvärme. Linne och shorts. I slänten tittar liljekonvaljebladen upp! Helt galet! Vi har inte passerat sista april ens. Vi åt middag ute på altnen i kväll som vilken sommardag som helst. Man vill ju så gärna tycka att det är underbart, men samtidigt är det så fel. Klimatet HAR ändrats. Och vi påverkas minst negativt häruppe i norr. Förutom att våra skogar brinner upp, att fjällvädret ändras från att härliga sist

Två mil från oss har vi Skuleskogens naturreservat och så klart det mäktiga Skuleberget. Det finns fyra vägar att vandra upp till toppen. Antigen går man stigen från Naturrum via Rövargrottan. Det är det kämpigaste varianten. Bitvis stenigt och många trappor för att underlätta "klättringen", men också den roligaste! Gillar man att klättra hyr man klätterutrustning och klättrar upp på bergsväggen. Det finns banor i olika svårighetsgrad. Från friluftsbyn på sydsidan av berget går en 2,5 km stig. Efter en ordentlig stigning genom skogen kommer man först upp på Litoberget och sedan går man över till själva Skuleberget. En av Högakustens vackraste stigar. Det var den turen vi gick för första gången i går. I det härligaste väder man kan tänka sig! Men allra först åkte vi och köpte nya vandringskängor till mig! Enligt rekommenationen skulle jag gå med dom inomhus hemma först och känna efter om de var bra. Det är ångerrätt på 30 dagar. Men

Tänk att nu är våren här! Den var lite trögstartad, men nu har nästan alla vårtecken visat sig. Jag startade upp påskhelgen med att baka matbröd och ta en joggingtur. I solen och värmen! Så fantastiskt underbart! Det har varit lite si och så med träning för min del i vinter. Alla skidmil jag tänkte avverka blev nästan noll och intet. Allt pga att hjärtat hoppade och for lite hur som helst! Men nu känns det bra igen! Har startat upp med promenader, men nu ids jag inte gå längre. Nu vill jag SPRINGA! Om man tar bilen (eller cykeln) några kilometer bort så öppnar sig helt nya löpvägar! Det är roligt att springa någon annanstans emellanåt. I dag tog jag bilen till Butjärn och därifrån sprang jag till Strinne och vek in på Saltsjövägen. I början en kilometers utförsbacke. Passar bra som uppvärmning, för sen börjar stigningen! Uppför, uppför i två och en halv kilometer! Jag orkade inte springa hela vägen upp. Men det gör ingenting. Längre.

En riktigt solig söndagspromenad längs med Ångermanälven fick det bli i går! I stället för att promenera hemma i byn tog vi bilen till Nyadal och ställde den på en parkeringsficka strax innan Rystrand. Vägen som går där, mellan Nyadal och Klockestrand är väldigt vacker. Den har klassats som en av Sveriges vackraste vägsträckor. Man kan säga att den går mellan Högakusten bron och Sandöbron. Cirka 1 mil lång. Vi knallade iväg med fika i ryggsäckarna och hittade en mysig rastplats på en bergsknalle ovanför vattnet. Såå skönt i vårsolen! Längs stränderna ligger isen kvar, men annars är älven så gott som isfri nu. Vi gick fem kilometer innan vi vände tillbaka. Jag kommer nog att återvända hit och jogga någon dag framöver. Sträckan är ganska flack och löpning utan backar är man verkligen inte bortskämd med. Det går knappt att hitta i våra trakter! Är man en sakletare av rang går det inte alls att låta bli att plocka med sig en upphittad rostig g

Har ni sett det här någongång? En massa granskott liggande på marken under en gran. Vad är det som har hänt? Stormvindar som har slitit ner grankvistarna? Nej, det är ekorren! Det är den som har suttit och snipsat av skotten, ätit knopparna och sen kastat själva granskottet. De brukar göra såhär speciellt de vintrar som det är få kottar och frön. Vi har ganska gott om ekorrar här. De brukar komma fram till fågelbordet, hänga i fröautomaten som jag har hängande i en björk. De har till och med gnagt större hål så fröet ska vara lätare att komma åt! De kanaljerna! Men söta är dom ändå!

Det är kallt på nätterna nu. Minus tio i morse! Det är inte mycket snö kvar, men det tinar så långsamt när det är så kallt. Trots detta så poppar vårtecknen upp i rask takt! Myrorna har vaknat och det är full aktivitet i myrstackarna. Vårfåglarna har anlänt. Tussilagon lyser i slänten. Men i luften är det inte mycket till vår. Man måste söka sig lä vid en solig vägg för att kunna njuta. För det blåser så förbenat isigt och kallt! På en sten hittade jag resterna av en grankotte. Vet ni vilket djur som har varit framme och gnagt? Javisst är det en mus! Ekorren äter slarvigt på kotten så den ser rufsig ut. Jag har varit ute på en liten promenad vid ån och skogskanten. Plockat björkris och vide. Nu ska påsken smygas in i huset! Jag gillar påskpyntning mer än julpyntning. Min bästa storhelg är helt klart påsk! Gillar färgerna, blommorna och påsksakerna. En helg utan måsten. Så bra! Precis vad jag behöver nu! Nu får vi hålla

Vi sitter ofta och "avhandlar"saker vid köksbordet, eller kanske inte alltid just där, men oftast vid frukost och middag. Det kan handla precis om vad som helst. Saker vi tycker helt uppåt väggarna och hur urbota puckat vissa saker kan vara! Oftast är vi rörande överrens så det brukar inte vara några livliga diskussioner direkt. Mer åt det konstaterande och medhållande sättet. Det brukar sluta med att vi säger - Va ring man åt? (ett uttryck min syrra brukar köra med. För er som inte begriper Nordingråmål så  betyder det: Vart ringer man? Eller så säger vi "Tänk att vi måste ge oss in i politiken ändå och styra upp lite". Som en kul grej tänker jag nu delge er våra viktigaste diskussioner här på bloggen. Inläggen kommer att ligga samlade under etiketter Senaste diskussionen var när vi läste i Land om  antibiotikaresistens. Alla vet väl kanske att antibiotikaresistens är det störata hotet mot vår folkhälsa? Det slösaktiga användadet av denna livsvi

I fjol fick jag en sådan fantastisk fin skörd av alla grönsaker jag sådde. Om det berodde på vädret eller fröna vet jag inte, men antar att det är en kombination av båda. Nu har jag köpt samma fröer igen. Varför ändra ett vinnande koncept liksom? Jag har  Rödbetsfrön av sorten " Detroit Dark Red 2 ". Det blev lagom stora rödbetor och de hade bra grobarhet. Palsternackorna är av sorten F1 Gladiator . Det blev otroligt stora, fina rötter. Skördade långt in i oktober. Gulbetor av sorten "Burpees Golden ". Så kul att ha gula rödbetor! Fin i formen och bra grobarhet. Fick så bra skörd så vi kunde lagra lite av både röda och gula betor. Störbrytböna av sorten " Cosse Violette " är precis som namnet säger lila i färgen och gav fantastiskt mycket bönor. De hängde i tjocka "klasar"på det höga klättertornet. När man förväller dom så blir de gröna, men det ger en liten färgklick med de lila bönorna i trädgårdslandet! Jag hade även  störb

I går ville Fanny och Mikael göra en utflykt. Helst på ett berg! Vart kan man gå nu? Utan skidor eller snöskor? Fick tips om att det går ett hårdpackat skoterspår upp på Ringkallen. Ett av Nordingrås höga berg, 273 möh. Sommartid finns olika vägval att ta sig upp, men just nu när det är snö så ställde vi bilen längst upp på Kåstabacken och följde skoterspåret. Bitvis krävande uppför, men ganska flackt bitvis när man väl kommit upp på höjd. Det sämsta med alltihop var mina kängor. Ett par kängor som har hängt med länge. Rejäla och sköna att gå i och välanvända på alla promenader och vandringar MEN trots rejäla, bra räfflade sulor är dom HALA på is! Då menar jag verkligen SUPERHALA. Tänk er att spänna fast två tvålar under fötterna. Precis så! I början av vandringen upp var skoterspåret hårt och isigt. Jag var tvungen att gå vid sidan om, i lössnön för att huvudtaget kunna ta mig framåt. Kände att det här kommer nog att bli superjobbigt! Men högre upp b

I eftermiddags var jag till skogen och plockade lite blåbärsris. Tänk vilken rikedom att bara ha några minuters promenad rätt in i storskogen. En självklarhet för oss. En omöjlighet för många andra. Har ni provat ta in blåbärsris någon gång? Det är så fint när bladen och de blekröda blommorna slår ut! Jag har för det mesta ett knippe i en vas någonstans i huset. Även mitt i vintern. Den egentliga anledningen till min skogstur var att kolla hur mycket snö det är och om man kan ta sig fram gående utan att sjunka ner alltför mycket. Det ligger fortfarnade en hel del snö på öppna ställen, men inne i skogen är det nästan barmark. Tanken är att göra en utflykt om vädret är skapligt i morgon. Vart och hur är ännu inte bestämt, det beror lite på snön som sagt. Hur som, så tinar det med väldigt fart nu! Tio plusgrader dygnet runt och det dyker upp vattensamlingar och massor av vatten i ån! Men i min trädgård är det minsann tjockt med snö. Än! Glö

Nu har jag hittat ett litet smultronställe igen. Graninge bruk har man ju hört talats om. Till namnet. En plats bland andra ungefär. Ligger tre mil från Sollefteå när man svängt av från 87:an mot Bispgården. Jag har passerat där många gånger ovetandes om denna pärla till ort. Endast en timmes bilfärd hemifrån oss. En gammal bruksmiljö med rödmålade brukslängor som jag tror är bostäder nu. Det stod i alla fall bilar utanför och gardiner var det i fönstren. Åh, så mysigt boende! Tack för att Google finns! På plats kunde jag på studs få fram informationen att bruket anlades på 1670-talet som ett järnverk. Senare blev det tråddrageri och spiksmedja. I slutet av 1800-talet drev bolaget även sågverk och ägde skog. 1999 omstrukturerades det till Graningeverken AB, som 2004 blev Sydkraft och 2001 bytte båda företagen namn till EON. I en av byggnaderna finns en jättestor loppis! Öppet endast lördagar vintertid. Så synd att vi var där en tisdag