MITT ÅNGERMANLAND

 Våra trädgårdar blir allt gråare och hårdare. Det har Birk Andersson vid Lunds universitet kommit fram till med sitt examensarbete. Man anlägger mer med sten, trätrall och altaner som brer ut sig på det grönas bekostnad. Smaken är som baken. Men jag skulle inte vilja ha på detta viset i min trädgård i alla fall. Hit kommer knappast några humlor och hälsar på heller! Men trädgårdarna följer väl trenden. Kalt och avskalat är det väl fortfarande det som gäller även inomhus? Grå och vita nyanser. Inga mattor och gardiner, foton, böcker och personliga ting som ska synas. Men egentligen har jag dålig koll på läget när det gäller sådant. Här hos oss är det huset som får bestämma inredningsstil.  Jag skulle mycket hellre strosa runt eller slå mig ner med en kaffekopp i en grön, blomsterprunkande trädgård. Där humlorna surrar och fåglarna kvittrar. Vilken trädgårdsstil väljer ni?

 I söndags avslutade vi vår vandring på Världsarvsleden i Nordingrå. Den sjätte och sista etappen mellan Mjällomslandet och Främmerveda. En etapp som kändes som väldigt lång, men som bara var 12 kilometer. Faktiskt den kortaste vi har gått! Väldigt lättsam etapp dessutom eftersom det inte var något berg att bestiga på den här sträckan. Från Mjällomslandet går man på en skogsbilväg utmed vattnet i flera kilometer ömsom på en liten stig. Vi gjorde en kort avstickare till Vallto fäbodar och där tog vi dagens första kaffeslurk. I gästboken stod att läsa att vi varit där i oktober 2006 och då minns vi även att runt den lilla stugan var det ljust och öppet. Nu ligger stugan inbäddad i granskog. När man kommit längst in i viken så kommer man ut på grusvägen i Hyndtjärn. Det finns många, långa, branta backar i Nordingrå men här finns nog den mest fruktade! Den som har det roliga och konstiga namnet Juvärpsbacken.  Lång och brant med en kurva mitt på. Här har otaliga halkat omkring med bilar oc

 Så var det äntligen dags för den femte och näst sista etappen på vår vandring på Världsarvsleden. Vi slutade förra etappen i Trollarviken så då blev det ju start där denna etapp. Det var tidig förmiddag när vi snörde kängorna och hängde på oss ryggsäckarna. Efter lite regn på natten så hade nu solen tittat fram och det verkade bli en fin dag! Vi knallade grusvägen ut till landsvägen och efter någon kilometer på den kom vi fram till Norrfällsviken. Ett gammalt fiskeläge som nu har byggts ut till ett stort turistmål med camping, golfbana, restauranger och så massor av nybyggda sommarstugor.  Som tur är har de gamla sjöbodarna och kokhusen bevarats och det är verkligen mysigt att passera igenom det lilla fina området. Leden går på klapperstenar längs inloppet till fiskeläget, Ett par hundra meter från vattnet ser det ut så här. Man kan tydligt se att landet har höjts undan för undan. Vågor och is har pressat stenarna som tydliga "vågor" under tusentals år. Det finns information

 Det var länge sedan jag gjorde ett inlägg här. Inspirationen har varit på noll. Jag funderar faktiskt på att lägga ner hela bloggen. Har haft dom tankarna förut, men nu känns det mer och mer som att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om längre. Det tar ju en hel del tid att fundera ut inlägg, fota och skriva. Visst är det kul men man har ju liksom inget "för det".   Jag vet att jag har många som läser min blogg och det är ju roligt och jag blir såklart peppad av det.  Men inspirationen måste finnas där och tiden jag lägger ner måste kännas meningsfull. Hur som helst. Den här veckan har jag varit till Rödhällorna två gånger! Förra helgen med Paulina och barnen och så åkte jag dit spontant en eftermiddag efter jobbet. Bara för att det var så fint väder och jag längtade efter dom varma klipporna! Den steniga stranden bredvid de röda klipporna har de lenaste stenar man kan tänka sig. Andas! Lyssna på vägornas brus. Men bara en stund. Jag skulle bli tokig av att höra bruset