MITT ÅNGERMANLAND

Vi har haft en solig och varm dag i dag och jag har längtat prick hela dagen på att arbetsdagen skulle ta slut. För då skulle jag åka direkt till badhällan och ta mig ett dopp. Det gjorde jag också, men inte anade jag att det skulle vara så otroligt mycket härligare än vad jag någonsin kunnat tro. Det var +24 i luften och +22 i vattnet. Det blåste varma vindar rakt in så det var vågor där! Fatta vad varmt det kändes att simma där och då! Ville aldrig kliva upp! Ville att det aldrig skulle ta slut! Helt klart sommarens bästa dopp! En sådan upplevelse man sparar i minnesbanken för alltid. Tro det eller ej, men det är jättetorrt i markerna nu! OCH i trädgårdslandet. För några dagar sedan vattnade jag hela rasket. Ikväll var det dags igen! fem hundra liter har jag öst på! Men nu borde det räcka för ett tag. Hoppas jag... Vi har suttit på altanen och ätit middag. Ända tills solen gick ner prick 20.45.  Är det bara vi som äter supersena middagar? Här om kvällen åt vi 21.30... Vi fattar inte

I eftermiddag fick det bli cykelträning! Eftersom K cyklade upp till vindsnurrorna på Rammeldalsberget förra veckan så vill jag ju inte vara sämre. Men han är en cyklist. Det är inte jag! Jag har inte en chans mot honom när vi cyklar tillsammans. Även fast jag har bättre kondis. Låångt där nere bor vi!  Ledningsgata Hur nöjd som helst! Det är en mil från oss dit upp.Man ska alltså upp på ett berg som är trehundra meter högt, Men det gick bättre än förväntat faktiskt. Det är dom sista tre kilometrarna som är rejält branta och det svider ordentligt i lårmusklerna. Har man för hög växel så slirar bakhjulet och man tappar greppet i gruset. Därför måste man cykla med en lite tyngre växel för att det ska driva på lite bättre utan att tappa fästet. Men skam den som ger sig! Upp kom jag utan att stanna och när jag klev av cykeln joggade jag lite lätt för att få bort mjölksyran. Jag kollade aldrig någon tid, men jag tippar på att det gick dubbel

Fjällresan inställd, men då har vi "semestrat" här hemma i stället. Och det gick ju precis lika bra! Långa sovmornar och goda frukostar. I stället för skidåkning på fjällsidor så blev det en promenad upp på byns höga berg "Gälingen". Vi gick skoterleden upp, men fick vända om och hämta broddarna eftersom det såg ut så här i början. Rena isgatan! Ju högre upp vi kom desto vintrigare blev det. Det blåste snålt vid grillen så vi grillade korven inne i stugan. Gjorde wraps och satte oss i solen på läsidan. Vi kunde i alla fall låtsas att vi var i fjällen. Gälingen är runt 300 m öh. Härifrån ser man vida omkring. Många höga berg runt omkring och så havet i söder. Där nere ligger vår by. Kontrasterna är stora mellan "överst" och "nederst" i byn just nu. Ingen snö kvar här nere, bara ett istäcke på skuggsidorna. Måndagen bjöd på en stor sol på en klarblå himmel! Hur tur har

Bor man som vi - mitt ute på landet så blir tillvaron inte så väldigt mycket annorlunda i dessa tider. Här i byn finns inga folksamlingar, så man kan röra sig hur fritt som helst. Jag brukar ju inte träna på gym eller i grupp med andra så där blir det ju ingen skillnad. Det finns ju milsvitt med natur och frisk luft så det är ju bara att kliva ut genom dörren och gå vart som helst. Vi försöker att undvika folk så mycket det går. Undantaget är våra jobb förstås. Jag träffar ju en begränsad skara människor på en och samma plats. Sämre är det för K som åker runt på många platser under dagen och kommer i kontakt med folk. Vi har bestämt oss för att inte träffa barn och barnbarn inomhus, inga andra människor heller. Så långt det är möjligt. Men handla måste man förstås. Vi som har handlat i princip varje dag kommer nu att minimera handlandet till någon gång i veckan och i huvudsak på den lilla lanthandeln där det förmodligen inte kommer så mycket folk utifrån och ha

Wow! En solig dag med klarblå himmel. Mina kängor ropade i hallen att de ville ut och röra på sig. Javisst! Bara att lyda då. Jag tog med lillryggan packad med kamera, vatten, äpple och en dunväst  och traskade i väg upp på Gälingen. Eftersom det finns många skoterentuiaster i byn var skoterleden uppkörd, så jag svängde in på den istället för att gå den vanliga stigen. Det var som att gå i ett sagolandskap med all snö på träden! Vid myren såg jag alldeles färska älgspår, men fick tyvärr inte se någon älg. Man har inte många timmar på sig medans solen är uppe och inne i skogen på väg upp ser man inte solen alls ovanför de höga grantopparna. Men när man kommer upp på berget silar den igenom träden. Där nere ligger vår fina by. Omgiven av höga berg. (i röda ringen ligger vårt hus) Åt motsatt håll ser man berg i Skog/Noraström/Nordingrå Galet mycket kottar på granarna i år! Efter ett par

Trotsade min segdragna förkylning i dag och gick en kort promenad till badhälla. Det forsar och rinner överallt nu! Jag fattar inte att det ens kan ligga snö kvar efter allt regnande! Jag var bara tvungen att kolla om isen höll att gå på. Och det gjorde den! Ingen fara om jag hade brakat igenom, mer än att bli blöt och kall förstås. Vattnet skulle bara ha nått mig upp till knäna just där. Jag gick igenom isen en gång och hamnade i vattnet upp till midjan. Kängorna blev aldrig dugliga mer. De stod ute på bron för att torka i vårsolen, men de glömdes bort och möglade i stället. Ha, ha men det var ingen större förlust. Men någon säker is är det verkligen inte. Några meter ifrån ser det ut så här och längre till höger är det helt öppet vatten. Inga ispromenader än på ett tag verkar det som. Grått och trist. Bilderna ser ut att vara tagna i svart-vitt. Men nu har det vänt! I dag är det en minut längre ljust än i går! Bara en så

Grå, gråare, gråast! Hur grå kan november bli egentligen? OCH blöt! Jag som skulle visa er vackra novemberbilder. För när solen är framme kan det vara så vackert som det bara kan vara i just november. Älskar färgerna i naturen då. Men huj vad svårt det är att fota dessa dimmiga dagar. Ljuset räcker inte till. I stället för att sitta inne och uggla och oja sig över allt det mörka och gråa begav jag mig ut i duggregnet, medan det var någorlunda ljust mitt på dagen. Det fick bli en löptur upp till vindsnurrorna uppe på Rammeldalsberget. Fyra kilometers uppförsbacke. Tvåhundra meters stigning på dessa kilometer. Gaah, så jobbigt! Men steg för steg segade jag mig upp. In i dimmans land. Snurrorna syndes inte ens. Man hörde bara det dunkande och svischande ljudet och jag var helt nära snurran innan den dök upp där i dimman. Långt inne i skogen uppe på berget. Lite spöklikt faktiskt. Försökte lägga upp en film här på snurran, men jag får tyvärr inte till det.

Ja syjunta och syjunta... Inte blir det så mycket sytt inte. Faktiskt ingenting om jag ska vara ärlig. Men något täcknamn måste man ju ha för att träffas och skvallra, skratta och fika! Vi träffas söndagskvällar ungefär en gång i månaden med sommar och juluppehåll. Jag vet inte exakt hur många som är med, men jag tippar på ca 15 stycken. Alla kan ju inte vara med prick varje gång så det brukar vara 10-12 stycken på våra träffar. Vi turas om att vara hemma hos varandra och värdinnan bjuder på en kaka, köper en trisslott som vi skrapar gemensamt och så har vi bokväskan där man kan lämna pocketböcker man vill låna ut och så lånar vi böcker av varandra på det viset. I går kväll var juntan i Gun-Lis ateljé. Blev bjudna på drömlikt goda hembakta mjuka kakor och drack kaffe ur guldkoppar minsann! Kändes lite kungligt! Vi blev så sugna på att måla porslin så snart ska vi dit igen och måla!  Psst..höll på största delen av dagen i går med mitt projekt o

Jahapp! Det mulna, grå vädret är tillbaka. Jag behöver bara få vandringskängorna på fötterna så känner jag suget direkt att gå på vandring! Men det börjar bli ganska kört nu att gå i väg på någon längre tur eftersom dagarna är så korta. Däremot kan man ta en liten tur till skogen, så det fick bli en liten prommis dit i förmiddags. Vi har ju nära till skogen. Ett par minuters promenad bara. Så mossigt och fint och ljungen har fortfarande sina blommor kvar. Det är svårt att fota den här årstiden och få vettiga bilder. I dag har det varit halvskumt hela dagen. Jag plockade med mig lite lummer som ska få ligga på spiskåpans kant till jul. Några gamla pinnar som ska pysslas med och några kvistar enris stoppades också ner i påsarna. Lingonris behöver jag också, men det ska jag plocka på ett annat ställe. Är man ute mycket i skog och mark vet man precis vart man ska gå för att hitta både det ena och det andra. Det är ju NU man ska åka badmadrass nedf

I går kväll hade vi höstfest i vår by. Snart kommer gästerna Sommarklänningen har jag inte haft förrän nu. Det passar bättre med höstfärg i november. Flera hade gjort grytor, några bakat äppelkaka, andra fixade festlokalen och så klämde vi in nästan femtio personer i stugan på en väldigt trevlig fest. Det åts, dracks, tävlades i musikquiz och spelades musik hela kvällen lång. Stackars K som kom med den här idén från början och var "spindeln i nätet" när det gällde grytorna låg hemma i magsjuka! Så himla tråkigt! Att jag ska bli smittad är lika med noll. Jag har aldrig haft magsjuka i hela mitt liv! Jag hör nog till dom som har den där genen som gör att man är immun.