MITT ÅNGERMANLAND

Jag har varit på studiebesök i dag. I en fin ladugård. Men mjölkkor och mjölkrobot. Men alltså.... Jag visste inte att jag saknat detta så. Alltihopa! Ljudet, dofterna och så korna såklart. Att greppa en näve ensilage och dra in doften. Man får ju lust att ta en tugga... Skulle jag leva om mitt liv och förutsättningarna har varit annorlunda så skulle jag inte tveka en sekund att dra i gång med mjölkproduktion igen! Trots allt slit, blod, svett och tårar så är det bästa jobb jag någonsin har haft. Men dagens förutsättningar är att betalningen för mjölken är alldeles för dålig. Jag vill ha det dubbla för att ens fundera på att driva ett mjölkföretag. Jag vet inget annat som prismässigt står still. I tiotals år!! Men mjölken gör det. Alla ni mjölkbönder! Ni är mina idoler och hjältar! Ni är värda alla stjärnor på himlen!

Jag har alltid tyckt att november är en vacker månad. Förutom när det är som allra gråast förstås. Men när solen skiner och dimmorna sveper landskapet i en mystisk trolsk stämning så är det oslagbart vackert. Som nu i eftermiddag när jag var på väg till Gården. Då var jag tvungen att stanna till och fota vyn mot Storsjön. Ingen superbild med mobilen, men det var så otroligt fint i verkligheten! På vägen hem hade dimman dragit in över sjöarna och den skiftade i rosa! Så läckert! Efter jobbet susade jag i väg till Gården och utfodrade det här gänget plus en drös kossor till. Höns, kycklingar och katt. Gårdsfolket är på semester så nu har vi fått hålla ställningarna. Jag har absolut inte någon relation till de här korna. De bara liksom ÄR. Långt i från samma känsla som med mjölkkor, men betydligt enklare att sköta! Tänk att veckan har susat i väg ända till fredag! Jag som trodde det här skulle bli en lång och dryg vecka. Det är en hel del på agendan i helgen. Allt

De flesta år i mitt yrkesverksamma liv har jag varit/är förskollärare och jobbat på förskola. Jag har haft många olika arbetsplatser och ingen har varit den andra lik. Hundratals barn har passerat revy, liksom kollegor. Visst har arbetsätt och barnsyn förändrats genom årens lopp, men i grund och botten har själva yrket inte förändrats så väldigt mycket. Jag har funderat på det där vad man egentligen lär sig genom åren. Hur man utvecklas och förkovrar sig. Vad har man lärt sig och hur mycket har man egentligen haft någon nytta och glädje av? Jag måste ju bara säga att de tio år jag var mjölkbonde var de mest utvecklande åren alla kategorier! Det jag lärde mig då kommer jag ha nytta av livet ut. Mycket av detta har jag glädje av att kunna i mina nuvarande yrken också. Inte bara rent praktiskt utan också själva "tänket". Att det man inte kan är man helt enkelt tvungen att lära sig! "Bara" en bonde brukar det heta. Men det är verkligen inte bara.

Eftersom svaret på den första frågan är längst får den ett eget inlägg. "Gården" jag pratar om i bland är vår  bondgård där jag är uppväxt. En gård som gått i arv i många,många generationer. När jag var liten hade vi inga kor, men generationerna före hade det. Efter att jag utbildat mig och flyttat runt hit och dit, träffat K, som då arrenderade en liten mjölkgård så köpte vi så småningom mitt föräldrahem. P var då ett år. Vi byggde en kall lösdrift med mjölkgrop till ca 25 kor (ja det var medelkobesättningen på den tiden!) Vi var bland de första i området som skaffade lösdrift. På de allra flesta gårdar stod korna fortfarande uppbundna. Allteftersom åren gick byggde vi ut ladugården. Liggbås, sinkoavdelning, nytt mjölkstall, större ligghall med liggbås, annan foderhantering, gödselbrunn mm mm Jag jobbade ute som förskollärare varvat med lite hemmajobb när barnen var små. Men eftersom vi båda ofta jobbade både före och efter förskoletider,samt helger  så mås

Just precis i dag fick jag en plötslig längtan tillbaka till bondelivet igen! Att få göra någonting RIKTIGT! Att jobba och streta på. Bli svettig. Ta i. Och det BLIR någonting av det! Någonting som man ser ett resultat av. Som blir FÄRDIGT. Att sitta i traktorn och plöja. Det är en konst som man inte lär sig i en handvändning. Men tillfredsställelsen att få till en snygg plöjning med raka fina fåror där inget gräs syns. Det gör en enormt nöjd med sig själv. Man slutar inte arbetsdagen med klockan. Man slutar när sysslan är klar. Även om timmen är sen. Fortfarande sitter bondenörden i. Det går inte att åka förbi ett plöjt fält utan att titta hur plöjningen ser ut. Kritisera eller rosa. Att köra ut gödsel. Vår och höst. Gödselbrunnen full till brädden. Man åker iväg med lass på lass. Nivån i brunnen minskar två centimeter för varje fylld tunna. Två och en halv meter kvar. Hur många tunnor blir det? Många! Men rogivande att köra traktor med musi

K var till Kålsta traktorklubbs dag på förmiddagen. Ingenting för mig kan jag säja. Urtrist att kolla på gamla traktorer! Sedan var vi till Skogs hembygdsgård som ligger ett par kilometer från oss. Marknadsdag. Vi köpte en färsk lax som nu hamnat på grillen till middag. Gott fika med hembakt tunnbröd och kaffe blev det också såklart! I eftermiddag startade vår slåtter för i år.Vi har ju en äng framför huset. Med K:S gamla Massey Fergusson och slåttermaskin från förra seklet slogs den på ett kick! Nu strävar vi efter att få den ängen som en gammaldags blomsteräng. Då måste man slå med slåtterbalk med knivar, som skär av stråna. INTE med nutida slåttermaskiner som krossar av dom. Nu ska vi köra ihop grässträngarna och ta bort dom från marken så de inte ligger där och gödslar. Efter många års slåttercrossande har det naturligtvis gödslats och därför är där nu mycket renfana,nässlor och älggräs. Kväveälskande växter som kväver all annan växtlighet. Efter några år hoppas vi att pr

  Bilden är tagen för något år sedan I morse var jag uppe före tuppen. Åkte till gården och mjölkade. Förmodligen var det för allra sista gången! Dom har slaktat/sålt hälften av mjölkkobesättningen, så det gick snabbare än vanligt. Till veckan åker resten av korna. Sååå himla sorgligt! Även fast jag inte jobbar på gården längre så känns det ändå. De flesta av dessa kor har ju faktiskt jag följt ända sedan de var kalv. Ja, jag har till och med bestämt vilken pappa de ska ha! Tänk vad MÅNGA kor man har mjölkat genom åren. Det går inte ens att räkna. Många mjölkpass, helg som vardag. Idag var sista gången. Kanske för alltid!? Trots allt var det ett väldigt roligt yrke! Ett av de bästa jag har haft! Men tyvärr är det så ruskigt dåligt betalt, så det inte är värt att hålla på. Gården har vi drivit sedan 1992 och man har hela tiden haft förhoppning om att det måste bli bättre tider.Det blev det aldrig. Sämre än nu har det aldrig varit. Därför har C och P tagit beslutet att sluta

Den första februari får mjölkbönderna i Norrmejerier sänkt avräkningspris. Igen! Tio öre den här gången. Det låter inte mycket men procentuellt på ett redan lågt pris blir det mycket. Det går inte att säja hur mycket det kostar att få fram en liter mjölk. Det är olika från gård till gård. Hur mycket lån man har , hur rationellt man har i ladugård och hur stora kostnader man har för att få fram foder etc. Men det kostar mer än de 2,84 kr/l man får från mejeriet i alla fall. Åtminstone i de här trakterna. Jag skrev precis här en beskrivning vilket arbete det ligger bakom för att få fram en liter mjölk, men det blev så långt inlägg att jag raderade det. Ingen orkar läsa... "Vår" gård, Åsäng Mjölkgård, startade vi 1988. Först inhyrd i en gammal båsladugård och sen byggde vi en ny på min föräldragård som vi köpte 1992. Under hela den perioden har det varit kämpigt,men man har hela tiden trott och hoppats att det ska bli bättre. Att de dåliga tiderna måste vända någongång. U

Jordbruksstöden, eller EU-stöden som det oftast kallas har det varit mycket skriverier om. Med all rätt, för de betalas nämligen inte ut! De flesta vet väl vad hårt pressade alla mjölkbönder är just nu och eftersom utbetalningen av dessa är helt nödvändiga för att överleva. Det är naturligtvis svårt att kunna förstå innebörden av detta för oinsatta personer. Jag kan påstå att många inte har en susning alls om hur det ligger till. Det skulle nog inte jag heller om jag inte själv "varit i svängen". Ärligt talat skulle jag nog inte ens brytt mig... Jag ska försöka förklara hur det ligger till på ett väldigt enkelt sätt. Jag byter ut ett jordbruksföretag till en löntagare. (Stöd är utbytt till resterande summa.) Jag har bytt ut reglerna som jordbrukaren måste följa till mer anpassade saker för löntagaren. Du får ut ca 75-80 % av din lön varje månad,( oavsett hur mycket du tjänar.) Resterande summa   får du utbetald i omgångar strax före jul, men får inte veta exakta da

Jag undrade om jag kunde bidra med något jobb på Gården nu när det är som mest att göra. Gissa vad dom satte mig på? STENPLOCKNING såklart!(Det skulle jag också ha gjort om jag varit dom ) Det är nog det mest träliga man kan göra. Gå runt på åkern och plocka stenar när det är harvat. Det får ju inte vara för stora stenar när man ska så. På de ställen jag var i kväll fanns det miljoner stenar att ta bort. Typ!  Man går och går och bär och bär. Böjer sig upp och ner tills ryggen och benen skriker -Sluta! Men lite nostalgi var det allt ändå... Solen sken och det doftade somrigt av varm jord, björk, och liljenkonvaljer som blommade längst kanterna. Fåglarnas kvitter byttes så småningom om till nattfåglars läten. Ett snabbt litet jobb på kontoret när jag kom hem och en titt här på bloggen. Nu blir det en varm dusch och en kopp te innan det är dags att krypa ner i sängen. Skönt ibland med arbetsdag när man känner i kroppen att man har gjort ett riktigt jobb!

Dåligt med inlägg här, men det har varit fullt upp från morgon till kväll. I gårkväll sprang jag orientering. Jag och Fanny sprang tillsammans och det gick riktigt bra! Kul att pricka rätt på alla kontroller direkt trots att det nästan bara var kompassen som gällde. I eftermiddag har jag varit på Åsäng Mjölkgård. Där var det full förberedelse inför kosläppet i kväll. Jag behövde inte jobba idag utan var barnvakt till Pontus! Vi gick en prommis med vagnen och så titta på kosläppet såklart! Det blev en SEN middag och nu blir det lite kontorsjobb innan sängen kallar. Vackraste promenadrundan Glada kor Ännu gladare koägare

Det jag tyckte var allra roligast under "bondetiden" var helt klart aveln på korna! Att välja tjurar till korna och kvigorna för att få fram riktigt bra kor. Mitt avelsmål var att få fram starka, hållbara kor som mjölkar bra och med en bra mjölkkvalité. Då behöver kon ha bra ben att gå på, ett juver som håller i många laktationer och en kropp som gör att kon kan äta mycket grovfoder och hålla i många år. Hon ska ge mjölk med bra kvalité med bra halter av fett och protein. Ha lätta kalvningar och helst mjölka i minst sju, åtta år. Otaliga är de timmar jag har suttit med näsan i tjurkataloger och försökt hitta de rätta tjurarna till våra kor. Höjdpunkten har varit när det kommer någon från avelsföreningen (vår och höst) för att bedöma korna. Sakta men säkert har korna förbättras på alla punkter. Det går nämligen inte fort det här med avelsarbete... När kon har kalvat måste man vänta ca 2 mån tills man seminerar henne igen. I bästa fall blir hon dräktig på första försöket,

På onsdagar slutar jag jobbet lite tidigare. Fick förfrågan om jag kunde ta eftermiddagspasset på Åsäng Mjölkgård idag.  Hann hem och fika lite först innan. Fastän det känns lite tungt att byta om och ge sig iväg på ännu ett jobb så är det roligt när man väl är där. " Mina" kossor! Jag ser dom faktiskt som mina... ALLA kor där har jag avlat fram. Bestämt vilken tjur som mamman ska semineras med, för att avkomman ska bli så bra och stark ko som möjligt. Sen väntat och väntat i nio månader tills kalven föds och naturligtvis blivit glad när det blivit en kvigkalv.  Denna lilla kalv har man försökt ge en så bra start i livet som möjligt. Matat med mjölk i två månader och sen hållit koll att tillväxtkurvan varit bra under kvigperioden. En sommar medans hon varit kviga har hon åkt på djurvagnen till Fällsvik på sommarbete. Stora beten med mycket gräs och möjlighet att vada i havet! Sedan hem igen på hösten och då är det dags att seminera henne. Valt en lämplig tjur och så vänta

Igår var Micke från avelsföreningen på gården och bedömde första- och tredjekalvare. En femtekalvare också. Jag hade gärna varit med, men jobbade ju... Resultatet blev helt klart godkänt! Gänget förstakalvare hade ett snitt på 83 i helhet. Resten snittade 87,5! SRB kon hade 88! Naaajs!!! Kon Magda fick sin plakett och diplom för att hon blev bedömd som Excellent (för andra gången) i höstas. Det är så kul med avelsarbetet när man ser att det går framåt. Sakta men säkert. Nu är det Paulina som tagit över det mesta, men självklart tycker jag det är kul att "hänga med". När jag kom hem låg det ett litet, tungt brev i postlådan. Adresserat till oss båda. Vad spännande! Det är ju så sällan man får brev nuförtiden. Det var en bronsplakett från mejeriet! För prickfri mjölk i en massa år (har inte tagit reda på hur många år det är ännu) Skoj!

Jobbade eftermiddagspasset på Åsäng Mjölkgård (som jag för övrigt är "passiv" delägare i) Det var tre månader sist jag mjölkade och trodde innan att det skulle kännas lite ringrostigt, men det var det verkligen inte. Det flöt på precis som vanligt. Innan jag började mjölka såg jag en ko med en rejäl flytning. Kände på senorna vid svansroten och där fanns inga! Kollade på tavlan och såg att hon ska kalva runt den 24:e. Tog genast in henne i en kalvningsbox och när jag mjölkat färdigt gick jag dit med kraftfoder och ensilage. Då var det en renslickad kalv där!! En kviga! Kossan och kalven heter Saga.