MITT ÅNGERMANLAND

           På Saltåsen, mellan Binböle och Salteå. Precis där sockengränserna för Nordingrå, Noraström och Skogs socknar möts ligger en gammal avrättningsplats. Synlig från gamla Norrstigen, som var dåtidens "storväg" genom landskapet. Gamla tidens E4 om man säger så. På en löprunda häromdagen var jag och tittade på platsen som ligger ganska nära vägen. Inte alldeles lätt att få syn på om man inte vet exakt vart den är. Här både halshöggs och hängdes tjuvar och andra som dömts till döden. Här begravdes också de avrättade och man begravde även de som tagit sitt eget liv eftersom dom inte fick ligga i "vigd jord" på kyrkogården. Att man avrättade barn låter underligt. Så hemskt! Vad hade dom gjort?   Man vet inte hur många avrättningar som har utförts här. Men man tror att begravningar av självmördare gjorts fram till 1864, därefter fick även dom läggas i vigd jord.

Ett par av mina gula lökar har fått blommor och det är inte alls bra. Då är det bara att ta upp dom och använda dom direkt. Tänk på att den gröna fina blasten går utmärkt att hacka och använda också. Att den blommar betyder att löken inte kommer att växa mer. All näring går nu till blomman och frösättningen. Det kan bero på att det har varit för kallt eller för torrt. Lök vill inte ha konkurrens av ogräs som stjäl all näring. Rensa noga och gallra bort lök som står för tätt. De är jättegoda att använda färska i matlagningen. Skördar löken gör man när blasten har vikit sig och börjat gulna.

I går var det äntligen en dag med sol och värme så vi bestämde oss för att gå vår tredje etapp på Världsarvsleden. Som vanligt är det pyssel med att ställa ut bilarna på start och målplats och vi kommer längre och längre bort så det tar mer tid för varje gång. Halv tio stod vi redo vid Jössviken i Älgsjö med ca 19 kilometers vandring framför oss stigen tog oss först längs med Edsätterviken. Relativt flack promenad över öppna platser, i skog och längs vattnet. Mycket älgört växte längs stigen som doftade i den fuktiga luften. PÅ andra sidan vattnet ligger Edsätter med många fina sjöbodar och sommarstugor. När viken tar slut, tar berget vid. Här tankade vi i oss vatten inför stigningen uppför Själandsklinten, 217 möh. Det var en fin skogsväg till största delen upp. På slutet blev det en liten stenigare stig. Ska man endast göra en tur upp på berget kan jag rekommendera att gå den här vägen i stället för att gå från Själand.

Jag tror det är en vinbergssnäcka. Denna stora, som jag fick syn på under min löptur i dag. Själva snigeln är ca 1 decimeter lång. Inget speciellt med det tycker väl ni som bor i de södra delarna av landet, men här i mellersta Ångermanland har jag ALDRIG sett en sådan. Det finns säkert fler i samma område för tidigare i år hittade jag tomma snäckskal där. Det skulle vara intressant att höra om någon fler här i trakten har sett liknande sniglar. Hör gärna av er i såfall. Hoppas bara att det inte är en art som förökar sig hejvilt och invaderar våra trädgårdar!

Innehåller reklamlänkar för Outdoorexperten Någon skrev - kan du inte tipsa om fler saker att ha på med sig på vandring och utflykter. Jovisst kan jag det! Prylar är inte det viktigaste, men visst är en del saker jättebra att ha med sig och som underlättar en hel del. När man är ute en hel dag så är det såklart bra om man är rätt klädd. När nu sommaren är som den är så behöver man helt klart en jacka med sig. Bäst är en skaljacka. Då kan man klä sig efter väder under den. Om jag inte redan haft min Fjällrävens Grönlandsjacka så skulle jag ha slagit till på den  HÄR JACKAN . Så stilren och funktionell! Riktigt snygg! I min rygg säck ligger alltid en liten, lätt  YXA  och en vass  KNIV . Helt enkelt ett måste att ha med sig. Man behöver klyva ved, spänta stickor, tälja till grillpinnar, skiva korv... Svårt att klara sig utan. Hur många gånger har man inte svurit över tändstickor/tändare som blåst ut innan man får fjutt på elden! Eller som blivit fuktiga så de inte fun

Hur svårt är det inte att komma sig för att ge sig ut och träna? Människan är ju av naturen ganska lat och jag är inget undantag. Jag tycker det är jätteroligt att löpträna och åka skidor, men bara när andan faller på och det är fint väder. När det kommer till regelbunden träning - sån träning som behövs för att man ska förbättra sin kondition och bli uthållig så måste jag ha ett mål att träna för. Annars känns det helt meningslöst. Nu har jag ju den där verkligt stora utmaningen att träna till. Öppet spår! Kanske den största utmaningen jag någonsin haft. Har ju sprungit en del helmaraton när jag var ung, men vet inte hur det är i jämförelse. Min största utmaning i det här projektet är att behålla gnistan att träna, speciellt när vi kommer in i december och januari. I fall det inte är snö. Tja, även om det ÄR snö... Sämsta tiden på året. Mörkt tidigt på eftermiddagarna. Kallt, regnigt och ruggigt. Eller smällkallt! Man kommer hem och vill bara sitta i fåtölje

I förrgår packade vi båten och kastade loss för ett dygns båtliv. Det börjar närma sig slutet av Kristers semester och vi har inte varit ute mycket alls med båten. Men vädret har ju inte varit direkt inbjudande. Strandhugg och grillning till middag. Krister (som typ aldrig fiskar) tänkte dra upp en firre i kvällssolen. Ha,ha jag tyckte han mest stod och grejade med fiskelinan som trasslade. Som jag trodde blev det ingen fisk. Efter en natts god sömn snörde jag på mig löparskorna och drog i väg på en löptur på Rotsidevägarna. Här finns ett nät av mjuka skogsvägar och stigar och det går att välja många varianter av rundor. Här sprang jag mycket förr, men nu tycker jag det är alldeles för långt att åka hit bara för att springa. Drygt tre mil enkel väg. Precis här passerade vi på vandringen för några dagar sedan. Mitt smultronställe fanns kvar! Då måste man ta sig tid att stanna, plocka och äta. Stora, solvarma och goda! Känner ni doften?

Förra sommaren sådde jag rosenskära. De blev stora och fina men blommade inte förrän i mitten av augusti. De som var planterade i rabatten blommade lite före de som stod i krukor. Jag minns att de var fulla med vackra blommor när frosten kom. I år sådde jag två veckor tidigare. Även fast de är vackra med det dilliknande bladverket så vill man ju såklart att de ska blomma tidigare! Men inte är det några blommor nu heller! Några enstaka i rabatten men inte en endaste knopp på de som är i krukorna. Jag har inte gett dom mycket gödsel heller, för har dom för näringsrikt kan blomningen utebli. Men nu har jag hittat felet!! Dom har det för ljust!! Det är en korttidsblomma som behöver mörker för att kunna bilda knopp. Det är därför dom inte blommar förrän det börjar bli mörkare här på nätterna. Köper man plantor så är det korttidsbehandlade och brukar ju ha en massa knoppar redan vid köp. Hur gör man nu då? Springa ut på kvällarna och täcka över??

Ett trasigt knä på mig och en sträckt lårmuskel på K satte tillfälligt stopp för vår vandring på världsarvsleden. Men nu är stygnen borttagna och en planering för etapp två kunde göras och i går gav vi oss i väg. Med viss tvekan hela morgonen eftersom regnet hängde i luften, men så började det spricka upp lite och vi beslöt att gå ändå. Bara att packa ner regnkläder ju! Eftersom vi avslutade i Fällsvik på förra etappen så började vi där nu. Man går grusvägen längs viken, förbi sjöbodar och sommarhus. Och så kapellet. Där är några av våra barn och barnbarn döpta. Här ser man att det blommade massor av tussilago i våras. Det här är dess blad som står i sin fulla prakt långt efter blomningen! Man viker av vägen på en stig som leder ner till havet och Rotsidan. Nu har man fyra kilometers vandring på hällar och klapperstenar längs med vattnet. Det här är ett väldigt populärt ställe året runt. Många solbadare söker sig hit och det bl