MITT ÅNGERMANLAND

I går följde jag med P och barnen till Sidensjö. Där var det en höns-och smådjursmarknad vid bygdegården. Mycket olika hönsraser att titta på och köpa.  Är man intresserad av att skaffa höns är det här ett bra tillfälle att se olika raser och få lite information om dom. Mina små kycklingar är av rasen Hedemora . En gammal lantras som är medelstor och finns i olika färgvarianter. Dom har mycket dun och fjädrar så de tål kyla ganska bra. Jag har haft denna ras förut så jag vet att dom är lugna och orädda och värper bra. Tupparna är stiliga och ser ut som tupparna i ABC boken, ni vet. I går blev jag helt förälskad i dessa dvärghöns! Jag har inte alls tänkt skaffa dvärghöns, för de värper så små ägg. Men... kolla vilka fina!! Mille fleur heter färgen (tusen blommor) En urgammal ras från Holland. Jag tänker inte skaffa såna nu, men kanske någon gång i framtiden. Däremot kanske det blir Sussexhöns! Dessa tuppar var sååå stiliga! Det är stora hö

En liten utflykt med hela familjen blev det idag. Från Entré Syd I Skuleskogens naturreservat är det bara 1 kilometers promenad till Kälsviken. Fin, iordninggjord gångstig där man kan ta sig fram med både barnvagnar och rullstolar om det behövs. Grillar, vindskydd och en lång, fin sandstrand gör det till ett toppenställe att vara på med barnen. Vilken överraskning när jag fick ett paket på utflykten! Fina koppar som jag samlar på! Dom matchar till och med regnjackan...ha ha. Under den här bron bor ett troll förstår ni. Han undrade vilka det var som klampade så! Regnet hängde i luften i morse, men så småningom skingrades molnen och solen tittade fram! Det blev en trevlig utflykt med nära och kära och jag kan rekommendera detta ställe om man inte vill gå långt, men ändå vistas på ett mysigt ställe i nationalparken. Det skulle vara mysigt att åka tillbaka hit i sommar och ta ett dopp och sola på den fina stranden.

Förra sommaren var planerna att fortsätta med rabatten på andra sidan växtbågen. Där jag  skulle jag ha ettåriga blommor. En rabatt som kan få växla med olika blommor år från år. Till skillnad mot rabatten på andra sidan, där det bara växer perenner. Men. Det var snustorrt och stenhårt att gräva. Jag fick knappt ner skyffeln. Det fick alltså vänta tills nu. Det är inte alls lättgrävet nu heller. Verkligen inte! Torrt som bara den! Det är liksom inte bara att gräva heller. Strax under grässvålen som jag gräver bort, ligger massor av björkrötter! Stora som små. Vissa tjocka som armar! Det är det som gör det så outhärdligt jobbigt att gräva! Men jag har delat upp grävningen på flera dagar och nu är det äntligen klart! Åtskilliga skottkärror med grästorv och rötter har dragits bort. Nu ska det köras på kodynga och mer matjord. Det är mycket slitjobb i trädgården så här års. Innan det roliga finliret kan börja. All gödsel som ska ut, jord grävas

Mitt i allt trädgårdsjobb, vedstappling och annat vårjobb så tog vi en välbehövlig paus i går och åkte till Sollefteå. Vi tänkte utforska och vandra en sträcka på Nipleden. En vandringsled som börjar på Risöns camping i centrala Sollefteå och går efter älven, upp-och ner för nipor, över bron i Ed och ner på andra sidan älven via Österåsen. En nätt promenad på 27 kilometer. Så långt tänkte vi inte gå, utan börja vid campingen och gå så långt vi hade lust och ork och sen vända samma väg tillbaka. Sollefteå kallas även nipornas stad. Nipan på bilden ligger nästan mitt i stan.  Nipor hittar man vid älven. De har uppkommit genom att smältvattnet från inlandsisen förde med sig sand och när landhöjningen började "åt" sig älven ner i sedimentavlagringarna och skapade niporna. Vår vandring började längs med älven. Jag var så faschinerad över miljön, häggen som stod i full blom överallt och så sommarvärmen. +23 grader i skuggan, så jag kom mig helt enkel

Att springa på en slät grusväg är det bästa tycker jag. Speciellt om man letar upp ställen där man aldrig har sprungit förut. Det är alltid mycket roligare att springa i nya backar, både uppför och utför. För backar ÄR det. Oavsett vart man ger sig av. Nu är det så att jag inte springer speciellt regelbundet. Det kan bli två gånger i veckan, men lika ofta två gånger i månaden! Däremellan går jag prommisar eller går upp på något berg eller så. För att jag verkligen ska TRÄNA måste jag helt klart ha ett mål. En tävling helst. Men sånt har jag slutat med för länge sedan och då är det inte nödvändigt alls med regelbunden träning. Jag springer när andan faller på bara för att det är så himla kul! Kondisen tycker jag är urusel, men jag kan lätt "trippa" på en mil i lagom fart i alla fall. På "tjurda". I går eftermiddag tog jag bilen en mil bort och s prang grusvägen som slingrar sig efter Strinneviken mot Lockne. Strinneviken

I ett efterlängtat vackert vårväder hade vi den årliga städdagen vid bystugan. Då går man ur huse med krattor, skottkärror, motorsågar och diverse städsaker för att göra ett dagsverke. Vi började dagen med kaffe och en smarrig macka innan vi satte i gång. Det krattades och kördes löv, röjdes, skurades och fejades inne i bystugan, kapades och klövs ved till bastun och snyggades upp utanför. Några var på badhälla och städade och några röjde stigen upp till Gälingen. Som illrar for vi runt, samtidigt som vi pratade, skrattade och skvallrade. Är man många går jobbet fort och glatt och vi avslutade med att byföreningen bjöd på hamburgare och tårta! Inget smakar väl så gott som en tårta serverad ute på en grön pressenning! Nu har vi planerat för ytterligare en städdag. Då beger vi oss upp på Gälingen med städattrialjer och sågar! I dag hade jag planerat för en eventuell utflykt + trädgårdsjobb. Men ute blåser snorkallt och regnet p

Jag glömmer aldrig första gången jag stötte på en tibast. Det var när vi bodde i Nordingrå och jag gick en skogspromenad tidigt på våren. Det låg fortfarnade snö i drivor här och var. Då kände jag plötsligt en doft! Jättegott luktade det. Nästan som syrén... Kunde inte begripa varifrån doften kom och började sniffa mig fram. Då ser jag plötsligt... En liten buske full med rosa blommor på bara kvistar! Mitt i snön! Det såg inte verkligt ut. Precis som att någon ställt dit en buske med konstgjorda blommor. Det var den som doftade så ljuvligt. Jag hade aldrig sett något liknande. Var det en "vild" buske eller en trädgårdsväxt som förirrat sig? Jag kollade i min flora (google var inte uppfunnet på den tiden) och kunde snart konstatera att det var en tibast. Jag har sett busken på andra ställen sedan och för några dagar sedan hittade jag den här i byn också! Flera stycken! Blomningen sjunger på sista versen nu och visst är den fin

Den här bloggen som har bytt innehåll till en" tips på roliga/fina ställen i Ångermanland" kommer att få lite glest med inläggen ett tag framöver. Ni som väntar på roliga tips på utflykter och annat skoj får vänta lite till. Just nu finns ingen tid alls för några "resereportage" från vårt fina landskap. Det är ju maj. Och maj betyder massor av "göra" (som man säger här) Under bondetiden var det hysteriskt mycket jobb, men att det fortfarande är en månad fullspäckad med ditten och datten kunde man inte riktigt tro. Om vi börjar med Valborg så firade vi kvällen i bystugan tillsammans med trevliga bybor. Vi hade fixat ärtsoppa med varm punch, tipspromenad, korvgrillning och såklart trevligt prat och skratt! Brasan fick vi skrinlägga eftersom det var så torrt. Vi fick nöja oss med elden från grillen. Jag glömde alldeles bort att fota under kvällen men så här såg det ut innan alla kom. Nu fylls kvällarna med vedklyvning.En jäääättestor hög som s