MITT ÅNGERMANLAND

           På Saltåsen, mellan Binböle och Salteå. Precis där sockengränserna för Nordingrå, Noraström och Skogs socknar möts ligger en gammal avrättningsplats. Synlig från gamla Norrstigen, som var dåtidens "storväg" genom landskapet. Gamla tidens E4 om man säger så. På en löprunda häromdagen var jag och tittade på platsen som ligger ganska nära vägen. Inte alldeles lätt att få syn på om man inte vet exakt vart den är. Här både halshöggs och hängdes tjuvar och andra som dömts till döden. Här begravdes också de avrättade och man begravde även de som tagit sitt eget liv eftersom dom inte fick ligga i "vigd jord" på kyrkogården. Att man avrättade barn låter underligt. Så hemskt! Vad hade dom gjort?   Man vet inte hur många avrättningar som har utförts här. Men man tror att begravningar av självmördare gjorts fram till 1864, därefter fick även dom läggas i vigd jord.

I går var det äntligen en dag med sol och värme så vi bestämde oss för att gå vår tredje etapp på Världsarvsleden. Som vanligt är det pyssel med att ställa ut bilarna på start och målplats och vi kommer längre och längre bort så det tar mer tid för varje gång. Halv tio stod vi redo vid Jössviken i Älgsjö med ca 19 kilometers vandring framför oss stigen tog oss först längs med Edsätterviken. Relativt flack promenad över öppna platser, i skog och längs vattnet. Mycket älgört växte längs stigen som doftade i den fuktiga luften. PÅ andra sidan vattnet ligger Edsätter med många fina sjöbodar och sommarstugor. När viken tar slut, tar berget vid. Här tankade vi i oss vatten inför stigningen uppför Själandsklinten, 217 möh. Det var en fin skogsväg till största delen upp. På slutet blev det en liten stenigare stig. Ska man endast göra en tur upp på berget kan jag rekommendera att gå den här vägen i stället för att gå från Själand.

Ett trasigt knä på mig och en sträckt lårmuskel på K satte tillfälligt stopp för vår vandring på världsarvsleden. Men nu är stygnen borttagna och en planering för etapp två kunde göras och i går gav vi oss i väg. Med viss tvekan hela morgonen eftersom regnet hängde i luften, men så började det spricka upp lite och vi beslöt att gå ändå. Bara att packa ner regnkläder ju! Eftersom vi avslutade i Fällsvik på förra etappen så började vi där nu. Man går grusvägen längs viken, förbi sjöbodar och sommarhus. Och så kapellet. Där är några av våra barn och barnbarn döpta. Här ser man att det blommade massor av tussilago i våras. Det här är dess blad som står i sin fulla prakt långt efter blomningen! Man viker av vägen på en stig som leder ner till havet och Rotsidan. Nu har man fyra kilometers vandring på hällar och klapperstenar längs med vattnet. Det här är ett väldigt populärt ställe året runt. Många solbadare söker sig hit och det bl