MITT ÅNGERMANLAND

Ett av våra favoritställen när vi är ute med båten är Jungfruskäret i Norafjärden. Eller rättare sagt udden på fastlandet bakom själva skäret. Eftersom det inte är någon snö och man kan gå vart som helst nu tänkte vi att vi skulle försöka hitta dit landvägen. Vi ställde bilen i Lövvik och gick en grusväg tills den tog slut vid några sommarstugor och så harvade vi i väg genom skogen tills vi kom fram på udden. Lilla ön rakt fram är Jungfruskäret Grusvägar som inte används och inte sandas blir glashala, så att ha med sig broddar är det måste om man inte vill krypa fram. Soligt och fint var det när vi åkte hemifrån, men naturligtvis blev det mulet innan vi var framme. Men med plusgrader på termometern och ingen blåst alls så var det väldigt skönt ute ändå. Men solen gör att det blir ljusare och finare foton förstås. I somras när vi låg här med båten en natt var det en av sommarens varmaste kvällar. Vi satt på de varma klipporna och drack Pro

Jag brukar ofta köpa en julklapp åt mig själv. Inte precis så att jag slår in och öppnar på julafton, men det är en present som jag ger till mig själv vid juletid. Det brukar vara någonting jag funderat på ett tag att skaffa. Någonting vettigt och hållbart och som jag kommer att ha bra användning av. Förra året blev det ett par snöskor. Denna jul blev det ett fårskinn. Jag åkte till Annika på Mjösjö Fårgård och valde mitt skinn där. Vad bra det känns att gynna en lokal entreprenör samtidigt som skinnet jag köpte kommer från ett får som betat sly och gräs i Nordingrå, Högakusten och hållit landskapet och  ängsmarkerna öppna. Dessutom har köttet tagits tillvara. Det svåraste var att välja ett skinn. Det fanns ju så många att välja på. Men det blev ett brunt som hade lite vita strån insprängda. Ser nästan ut som det är spillt lite vit målarfärg. Roligt med lite speciella tecken. Nu kommer skinnet garanterat att följa med på alla utflykter och li

Årets sista utflykt! I den bleka decembersolen lyste RÖDHÄLLORNA rödare än någonsin. Trots blåsväder så var det alldeles lugnt här.  Så härligt att sitta på de släta hällorna på ett fårskinn med en kopp kaffe i näven och kisa mot solen och höra klucket från vattnet. Årets sista solnedgång. (tyvärr inga bra bilder....) Nu skriver vi 2020 och jag hoppas på ett år med många spännande utflykter och upptäcka många nya platser. Självklart kommer jag att dela med mig här på bloggen! GOTT NYTT 2020!

Wow! En solig dag med klarblå himmel. Mina kängor ropade i hallen att de ville ut och röra på sig. Javisst! Bara att lyda då. Jag tog med lillryggan packad med kamera, vatten, äpple och en dunväst  och traskade i väg upp på Gälingen. Eftersom det finns många skoterentuiaster i byn var skoterleden uppkörd, så jag svängde in på den istället för att gå den vanliga stigen. Det var som att gå i ett sagolandskap med all snö på träden! Vid myren såg jag alldeles färska älgspår, men fick tyvärr inte se någon älg. Man har inte många timmar på sig medans solen är uppe och inne i skogen på väg upp ser man inte solen alls ovanför de höga grantopparna. Men när man kommer upp på berget silar den igenom träden. Där nere ligger vår fina by. Omgiven av höga berg. (i röda ringen ligger vårt hus) Åt motsatt håll ser man berg i Skog/Noraström/Nordingrå Galet mycket kottar på granarna i år! Efter ett par

Efter en hektisk vecka, nej inte ens julstök, utan bara jobb, möten, kontorsjobb på kvällar och andra måsten så tittar jag äntligen in här på bloggen. För i dag är det min födelsedag! Då passar det bra med en utflykt tycker jag! Sjön Skiringen i Noraström har vi bara hört talats om. En sjö med inplanterad öring, så här kan man fiska både sommar och vinter. Det är inte långt att gå från vägen och det är en så fin skogsstig längs med sjön. Vi hittade en liten hälla vid vattnet där vi kunde göra upp en liten eld och grilla korv. Vindstilla och nollgradigt. Det var bara solen som saknades. Att sitta vid en sprakande eld vid en sjö med blankis. Det är livet på en pinne det! Det behövs liksom inte så mycket mer. Men isen gick inte att gå på. Man trampade igenom lätt som en plätt. Blir det några kalla dagar med minus på termometern så kan man susa ut på isen med skridskorna.  Om man har några... Kaffet tog vi på tillbakavägen

En strålande söndag hade vi här. Jag tog med mig Paulina och barnen på en liten utflykt. Igen! Det gäller att passa på medan det fortfarande går, för snart blir dagarna jättekorta och chansen att pricka in en solig ledig dag och hinna i väg medans solen är synlig, blir sämre och sämre för varje vecka som går. Det fick bli Älgaberget i Ry, Nordingrå. Den här gången åkte vi bil så långt vi kunde köra och då är det inte långt alls att gå. Det var liksom inte läge att knalla någon längre, strapatsrik tur den här gången. Efter en kort promenad på stigen och knappt något uppförsjobbigt heller så ligger helt plötsligt vindskyddet där. Och den fina utsikten! Betydligt brantare åt andra hållet. Mot havssidan. Bättre träning för motoriken än att vara i skogen finns nog inte. Hur kul är det inte att klättra upp och hoppa ner från stenar! Det var så varmt, skönt och vindstilla så jackorna åkte av! Självklart kånkade jag med mig en hög med ve

Ett smultronställe  är " ett ord för att beskriva en plats där man känner lycka, glädje och särskilt trivsel". Ordet har använts sedan slutet av 1800-talet. Säger wikipedia. Jag har funderat lite på vilka mina personliga smultronställen är. Egentligen finns det hur många ställen som helst att räkna upp, men om jag måste begränsa mig så blir det nog dessa sex. Jag har valt ställen jag besöker lite då och då och som jag personligen tycker väldigt mycket om.  BALESUDDEN Detta är helt enkelt en makalöst vacker plats. Ett högt berg helt utan skog på en utskjutande udde mot havet. Här kan man sitta på de röda klipporna och njuta av Högakustens skärgård så långt ögat når. För att ta sig hit går man på förtrollande vackra stigar genom naturreservatet och passerar Blanktjärn som är ett smultronställe i sig, med det kristallklara vattnet. Minst en tur hit varje år börjar bli ett nödvändigt måste. KUNGSGÅRDSVIKEN Jag som älskar älven mer än havet.