Löpning på grusväg

Att springa på en slät grusväg är det bästa tycker jag.

Speciellt om man letar upp ställen där man aldrig har sprungit förut.

Det är alltid mycket roligare att springa i nya backar, både uppför och utför.

För backar ÄR det.

Oavsett vart man ger sig av.

Nu är det så att jag inte springer speciellt regelbundet. Det kan bli två gånger i veckan, men lika ofta två gånger i månaden!

Däremellan går jag prommisar eller går upp på något berg eller så.

För att jag verkligen ska TRÄNA måste jag helt klart ha ett mål. En tävling helst.

Men sånt har jag slutat med för länge sedan och då är det inte nödvändigt alls med regelbunden träning.

Jag springer när andan faller på bara för att det är så himla kul!

Kondisen tycker jag är urusel, men jag kan lätt "trippa" på en mil i lagom fart i alla fall.

På "tjurda".

I går eftermiddag tog jag bilen en mil bort och sprang grusvägen som slingrar sig efter Strinneviken mot Lockne.
Strinneviken är en vik i Ångermanälven och älven räknas fortfarande som havsvik här, innan den
passerar Hammarsbron.

Lockne är en vacker by som ligger högt.

Fin utsikt över älven och bergen.

( snett till höger bakom berget bor vi)

Och titta här!!

Folkskola står det på det stora huset till höger.

Undra hur länge sedan det var skola här?

Huset rakt fram verkar obebott. Vilka bodde här?

Ett sådant fint hus! Tänk att få slå byggnadsvårdsklorna i det!

På baksidan breder den allra finaste utsikten ut sig dessutom!

Det finns flera, stora fina hus. Här är ett av dom.

Jag hittade en fin gammal bodsdörr också.

Sol och värme ett par dagar till så kommer snart häggen att blomma.

Jag vände och sprang tillbaka till bilen efter ca fyra kilometer.

Fortsätter man vägen tills den tar slut så kommer man till ett av mina favoritställen, men det berättar jag om en annan gång.