Tibast - ett mirakel mitt i snön

Jag glömmer aldrig första gången jag stötte på en tibast.

Det var när vi bodde i Nordingrå och jag gick en skogspromenad tidigt på våren.

Det låg fortfarnade snö i drivor här och var.

Då kände jag plötsligt en doft!

Jättegott luktade det. Nästan som syrén...

Kunde inte begripa varifrån doften kom och började sniffa mig fram.

Då ser jag plötsligt...

En liten buske full med rosa blommor på bara kvistar!

Mitt i snön!

Det såg inte verkligt ut. Precis som att någon ställt dit en buske med konstgjorda blommor.

Det var den som doftade så ljuvligt.

Jag hade aldrig sett något liknande. Var det en "vild" buske eller en trädgårdsväxt som förirrat sig?

Jag kollade i min flora (google var inte uppfunnet på den tiden) och kunde snart konstatera att det var en tibast.

Jag har sett busken på andra ställen sedan och för några dagar sedan hittade jag den här i byn också!

Flera stycken!

Blomningen sjunger på sista versen nu och visst är den fin även på barmark.

Senare kommer det röda bär och de är jättegiftiga!