HÖGA KUSTENLEDEN ETAPP 4

Vi har varit borta nästan en vecka. Vi gjorde en liten tripp till Mälardalen.

Skönt att byta miljö några dagar, se någonting annat och få lite inspiration.

Men redan dagen efter ankomst snörde vi på oss vandringskängorna och på med ryggsäckarna.

Nu var det dags för etapp 4 på HK-leden!

Vi startade vid Skule naturum som ligger vid Skulebergets fot. Ett välbesökt ställe med restaurang och här börjar klätterlederna, Via Ferrata. Här börjar även stigarna upp till Rövargrottan och bergets topp.

Den här etappen som avslutas vid Entre Nord i änden av Skuleskogens nationalpark är 16,6 kilometer.Inte så väldigt långt kan tyckas, men vi befarade att det här kommer att bli den tuffaste etappen hittills.

Hunden Kajsa fick också följa med eftersom vi är hundvakt i helgen (www.mittlivsombonde.se)

De första kilometrarna gick man på fin skogsväg.Parallellt med E4 ett par hundra meter in i skogen.

Svagt uppför med inte jobbigt alls.

Har ni också sett att det är ovanligt mycket fjärilar i år?

Så roligt tycker jag. För dom behövs!

Här lyckades jag fånga pärlemorfjärlilar som parar sig.

Efter två kilometer korsade vi E4 och kom in i skogen på andra sidan.

Nu blev det promenad på fin stig i barrskog.

Kaffesuget började sätta in och vi tänkte stanna vid första bästa plats där det var lite öppet.

Då dök den här bänken plötsligt upp! En första glimt av havet fick vi också.

Så varmt och skönt i solen i dag. En riktig sommardag!

På en del av den här sträckan är det urskogsaktigt och parkliknande på samma gång.

Häftigt när man gick uppe på en ås med bäcken ringlande långt därnere.

Precis som niporna i Sollefteå!

Från stigen kan man göra en avstickare till Dalsjöfallet. Det är säkert jättehäftigt på våren när vattnet forsar! Vi valde att hoppa över det eftersom det är så lite vatten nu.

Däremot tänker vi göra en utflykt dit till våren.

Man kan även göra en avstickare till Skuleskogens pensionat. Där kan man boka rum och mat.

Vi har varit dit förut när de hade café och det är ett helt makalöst ställe! Speciellt om man gillar gamla hus.

När mjölkörten blommar längst upp i toppen är sommaren snart slut...

Efter ca 6 kilometer i skogen kom vi nu ut på grusvägen som passerar byn Käl.

En privatperson har fixat med dricksvatten efter vägen.

Tack för det! Nu fyllde vi upp våra vattenflaskor.

Det går mycket vatten i värmen!

Med en mil i benen var vi nu framme vid Entré Syd.

Den södra "porten" in till Skuleskogens naturreservat.

Denna plats är nog den mest besökta av alla ställen i hela Skule.

Den jättestora parkeringen var proppfull med bilar!

Här blev det "mellis" i form av äpplen och lite vila av ben och fötter.

Nu ska vi alltså ta oss genom hela naturreservatet från syd till nord.
Här var det mycket människor på stigen! Åt båda håll.

Det är spångar att gå på i flera kilometer, så det var ju ganska lättsamt att gå till en början.

Vi gissar att det är för att det inte ska nötas alltför mycket på marken av alla tusentals människor som trampar här årligen.

Nedanför Slåttdalsberget finns ett stort klapperstensfält.

Det bildades vid istidens slut när all morän från berget samlades vid bergssidorna.

I stället för att fortsätta stigen fram direkt mot Slåttdalsskrevan tog vi avstickaren upp på Slåttdalsberget.

DET kan jag verkligen rekommendera att göra!

Lite mer klättra och kliva på klippor och stenar för att ta sig upp.

Men uppe på berget har man en makalös utsikt!

För 9000 år sedan var detta ett långsträckt grund.

Hisnande att tänka att havet en gång har nått ända hit upp!

Och det är inte vattnet som dragit sig undan utan det är landet som har rest sig.

Ett mer passande ställe för att äta lunchmatsäcken går knappast att hitta!

Härligt i solen på de varma stenarna och en utsikt som sträcker sig många, många mil bort!

Så hisnande att jag inte vågade titta ner från kanten. Om vi valt att fortsätta leden och inte gå upp på berget så har vi traskat längst därnere.

Men längst dit ner skulle vi ju!

Att ta sig ner var lite besvärligare. Det var till att klättra och kasa ner för klipporna.

Kajsa fick lyftas emellanåt.

Men ner kom vi och nu var vi precis vid Slåttdalsskrevan!

Hit har jag varit så många gånger förut så jag kom mig inte ens för att fota innan vi gick ner för trappan ner till botten av skrevan.(leden går rakt igenom)

Var för lat för att gå tillbaka så ni får nöja er med en bild från marknivå.

Skrevan är 200 meter lång, 30 meter djup och 7 meter bred.

Berget består av Nordingrågranit.

Maffigt är bara förnamnet!

Vi som nyss stått uppe på berget och sett Tärnättvattnen långt därnere stod nu plötsligt vid sjöns strand. Märkligt på nåt vis.

Här finns övernattningsstuga, torrdass, grillplats och plats att tälta på.

Nu fick Kajsa ett efterlängtat bad!

Det var såå varmt och skönt i vattnet. Varför var badkläderna inte med??

Efter att ha promenerat på berg och klippor blev det nu en annan natur.

På spångar gick vi över myrmark och längs med en liten tjärn.

Betydligt glesare med folk också.

Sedan kom vi in i stora granskogen och underlaget var typ rötter och stenar i ett par kilometer.

Såå tröttsamt! Men mest för huvudet tror jag. (tycker jag som är gammal marathonlöpare och van att nöta asfalt och knappt lyfter fötterna)

Hur som helst så var det sluttande utför ett par kilometer. Vi ska ju ner till havsnivå igen.

Vi passerade ett fint vattenfall. Just nu är det inte så mycket vatten, men jag kan rekommendera att gå hit på våren!

Sista kilometern gick längs med havet och så var vi äntligen framme vid Entré Nord i Näske.

7,5 timme tog det allt som allt.

Den här etappen var den mest variationsrika i terrängen och kanske den mest krävande.

Men vi hade faktiskt trott att det skulle vara jobbigare än det var.

Benen var ändå oförskämt pigga, men nog var det skönt att stoppa här och inte gå längre.

Och sen det bästa - en lång varm dusch, en middag i magen, kura i fåtöljen under pläden med tända ljus i augustimörkret med en kopp te.

Nu blir det nog några veckors uppehåll innan nästa etapp.

Det blir ju lite begränsat när man ska jobba på veckorna och har annat inplanerat på helgerna.

Men innan hösten är slut ska vi nå vårt slutmål!