Gå på nya ställen i skogen

Sedan vi flyttade hit för sex år sedan har jag haft två saker jag har tänkt att göra.

Det ena var att åka badmadrass nerför ån, och det checkade jag av HÄR

Det andra var att gå upp på det stora berget bakom oss. Bräntberget.

Skamligt att det inte har blivit av på alla dessa år.

Men nu var det äntligen dags!! Eftersom jag har tagit en semesterdag i dag. Jag brukar ofta ta en dag mitt på hösten när jag påtar på hemma, vintrar in trädgården, gör en utflykt eller något annat skoj.

Det går ingen stig dit upp och jag vet ingen annan som har gått dit heller så jag kan fråga efter vägen.

Men jag packade ner karta, kompass, telefonen fulladdad (med Hitta appen) en tiolitershink, bärplockare, en massa kassar, kamera, vatten och ett päron.

Sen gick jag rakt in i skogen!

Väldans uppför var det. Men inte så tätt mellan höjdkurvorna så det blev klättring.

Svampspanarögonen var med, men inte fanns det mycket svamp inte.

Så fin skog!

Längst uppe på berget är det öppet och ljust.

Tyvärr är det för mycket träd i vägen för att man ska kunna se vår by.

Man ser Lövsjön och bakom den Storsjön (granngårds)

Till höger ser man Grössjön (där vi brukar bada) och i bakgrunden Rammeldalsberget med vindsnurrorna.

Jag velade hit och dit om jag skulle ge mig i väg till nästa topp. Lidberget.

Därifrån ser man garanterat byn!

Men efter att ha studerat höjdkurvorna på kartan så bestämde jag mig för att ta den turen en annan gång. Från ett annat håll. Men skor på fötterna och inte stövlar.

Visst var jag klok nu? He,he..

Jag som brukar rusa iväg med hjärnan efter.

Förstår inte hur jag tänkte här. Inte alls såklart.

Tog med vatten och ett päron!

Varför inte kaffe och mackor?? Speciellt när jag gick strax innan lunchdags och blev hungrig som en räv.

Ja, ja, Ett päron är inte att förakta.

De få gula kantareller jag hittade var jättestora och "svampiga". Inte så mycket att ha.

Det är för sent att plocka dom nu.

Däremot börjar trattkantarellerna komma nu.

De är så lätt att gå förbi. Bruna svampar finns det överallt.

Men de är lätta att känna igen på den gulaktiga, lite platta foten.

Jag sicksackade ner tillbaka utför berget för att riktigt kamma in eventuella svampställen.

En halv kasse fick jag ihop.

Torkade kommer det väl att bli ett par deciliter. På sin höjd.

Att släpa med hinken med  en skramlande bärplockare i var jättedumt!

Några lingon blev inte plockade, för det fanns inga. Såg inte till ett endaste.

Det är otroligt vad många olika sorters svampar det finns i skogen!

I alla möjliga former och färger.

Det här var en av de roligaste jag såg. Liten klubbfingersvamp. Oätlig, men inte giftig.

Ett par timmars knatande i skogen blev det idag och nu har jag fått mitt kaffe.

Nu ska jag baka en sockerkaka (hjälp!) till byföreningens styrelsemöte i kväll.

Vi har möte en gång i månaden och idag blir det i bastun.

Att vara ledig en måndag är verkligen inte dumt alls.

Tänk att få vara det varje vecka. Vilken lyx det skulle vara!