Uppför så in i .....

Grå, gråare, gråast!
Hur grå kan november bli egentligen?
OCH blöt!
Jag som skulle visa er vackra novemberbilder. För när solen är framme kan det vara så vackert som det bara kan vara i just november. Älskar färgerna i naturen då.
Men huj vad svårt det är att fota dessa dimmiga dagar. Ljuset räcker inte till.

I stället för att sitta inne och uggla och oja sig över allt det mörka och gråa begav jag mig ut i duggregnet, medan det var någorlunda ljust mitt på dagen.

Det fick bli en löptur upp till vindsnurrorna uppe på Rammeldalsberget.
Fyra kilometers uppförsbacke. Tvåhundra meters stigning på dessa kilometer.
Gaah, så jobbigt!
Men steg för steg segade jag mig upp.
In i dimmans land.
Snurrorna syndes inte ens. Man hörde bara det dunkande och svischande ljudet och jag var helt nära snurran innan den dök upp där i dimman. Långt inne i skogen uppe på berget. Lite spöklikt faktiskt.


Försökte lägga upp en film här på snurran, men jag får tyvärr inte till det.


Det verkar vara gott om tjäder i den skogen, för flera gånger flög det upp några som satt på vägen när jag kom flåsande.
Så mäktiga, stora fåglar. Hann tyvärr inte få upp mobilen och ta någon bild.




Man riktigt känner den råa dimmiga känslan när man tittar på de här bilderna.
Detta är en myr man passerar på vägen upp.


Man känner sig sååå nöjd med sig själv efter ett jobbigt träningspass.

Belöningen blev en lång, varm dusch, eftermiddagsfika och ombyte till myskläder.

Trevlig lördagskväll!

Kommentarer