Trist, men nödvändigt


I dag har vi uppvaktat lilla Vera.
Vi blev bjudna på hembakta goda semlor.
Årets första för min del.


Sedan var det bara att krypa i arbetskläderna och ta ett stortag med att städa ur "gammlon".
Det är trots allt vår gård fortfarande och vi är skyldiga till en hel del av bråten därinne.

Gaah! Så mycket bråte det kan samlas med tiden! 
Fastän den är urstädad ett antal gånger under årens lopp så samlas det fort saker där.
Grejer man inte riktigt vill kasta utan man tror att de kan komma till användning senare.
Men så blir det aldrig.
Det samlas bara på hög och blir mer och mer.

Nu ligger det sorterat i högar ute på gården  för att fraktas bort till tippen.

Det enda jag tyckte var värt att behålla var en gammal tolvslåstol och en kotavla!
K hade däremot några "maskiner och manicker" han vill ta rätt på.



Självklart var barnen med och hjälpte till. Lilla P var flitig med sin traktor att lasta och köra bort skräp.

Logen ska nämligen rivas! Den har gjort sitt. Det är kostsamt att renovera den och så är den byggd på så vis att det är svårt att bedriva modern djurhållning eller utrymme för maskiner i den.
Lite sorg i hjärtat är det såklart för mig som helst vill bevara gamla byggnader.
Men i det här fallet är det nog det bästa trots allt.

En bra grej är att det kommer att bli sjöutsikt från huset nu!

Kommentarer

  1. Men så oerhört sorgligt. jag som verkligen tycker om gamla ekonomibyggnader och tycker att de har ett berättigande. Landskapsbilder förändras, Ångermanland också.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar