Nätra fjällskog - Västanå fäbodar

I dag kompade jag ut efter lunch, bytte till skidkläder på jobbet och åkte direkt till Vibyggerå.

Kilometer efter kilometer in i obebyggt land på hal och slipprig väg tills jag var framme vid Skrike fäbodar.

Där tog jag på mig skidorna och skidade i väg på fäbodleden.

 De senaste dygnens iskalla nätter och soliga varma dagar hade tagit hårt på spåret.

Ömsom mjukt men mest isigt och sönderkört.

Men det gjorde inte så mycket eftersom jag tog det lugnt i dag. Detta var tänkt som en utflykt och inte som ett träningspass.

Uppför, uppför i 5,5 kilometer och så var jag framme vid Västanå fäbodar.

Solen gassade på ett snötäckt landskap och det var alldeles tyst.

Jag satte mig på trappan och bara njöt där i solskenet. Det var bara jag i hela stora skogen!

Det var så tyst det kan bli - det nästan dånade i huvudet av tystnad.

Det upplever man så sällan. Alltid är det något som låter.

Plötsligt började en fågel sjunga! En sort jag aldrig sett förut. Är det någon som kan säga vad den heter? Korsnäbb kanske?

Sedan åkte jag en liten bit till. Upp till högsta punkten som är 430 möh.

Härifrån kunde man se ända ut till havet!

Jag åkte ett annat spår tillbaka som var 8 kilometer långt.

Det var såå härligt att åka! Trots isigt och ibland obefintlig spår så kunde man lätt stå på hela vägen ner. Utför hela vägen, men inga branter och kurvor.

Det var nästan så det skulle vara värt att åka upp en gång till bara för att få åka ner igen! Ha, ha!

Men då ska det helst vara bättre spår!

Tänk vilken "guldkornseftermiddag" det här blev. En liten touch av fjällkänsla faktiskt.

Bara 3,5 mil hemifrån.

Det gäller bara att ta sig tid och komma sig för.