Cyklat den grisigaste backen

I eftermiddag fick det bli cykelträning!

Eftersom K cyklade upp till vindsnurrorna på Rammeldalsberget förra veckan så vill jag ju inte vara sämre.

Men han är en cyklist. Det är inte jag! Jag har inte en chans mot honom när vi cyklar tillsammans.

Även fast jag har bättre kondis.

Låångt där nere bor vi! 

Ledningsgata

Hur nöjd som helst!

Det är en mil från oss dit upp.Man ska alltså upp på ett berg som är trehundra meter högt,

Men det gick bättre än förväntat faktiskt. Det är dom sista tre kilometrarna som är rejält branta och det svider ordentligt i lårmusklerna.

Har man för hög växel så slirar bakhjulet och man tappar greppet i gruset. Därför måste man cykla med en lite tyngre växel för att det ska driva på lite bättre utan att tappa fästet.

Men skam den som ger sig!

Upp kom jag utan att stanna och när jag klev av cykeln joggade jag lite lätt för att få bort mjölksyran.

Jag kollade aldrig någon tid, men jag tippar på att det gick dubbelt så snabbt tillbaka.

Bara långa. sköna utförsbackar! Och kallt då förstås....

Nu är det ju som en fredag fast det är onsdag.

K ska laga till en röding till middag. Hungrig som en varg är jag, men det dröjer nog ett bra tag innan maten är klar.

Som bekant äter vi sällan före åtta...

Trevlig helg!