Mot öppet spår!!

Som jag har velat.

Som jag har funderat.

Hit och dit.

Fördel mot nackdel.

Orkar jag hålla ut med träningen?

För det krävs ju tid.

Och lusten till att ta den tiden.

Det handlar om att åka Vasaloppet!

Jag har lääänge tänkt att det borde man ju åka någongång i sitt liv.

Nu är jag 58 år och åker jag inte nu så kommer det aldrig att bli av.

Anledningen till att jag har varit så tveksam till att anmäla mig är inte själva loppet.

Det bekymrar mig egentligen minst. På ett eller annat sätt kommer jag säkert att "bända" mig igenom på ren tjurskallighet!

Men HUR det går att genomföra loppet är av stor betydelse. Jag vill inte känna "är jag inte framme snart" efter typ en mil!

Eller att hela loppet blir en enda plåga för att jag är alldeles för dåligt tränad.

Nä jag vill åka och tycka det är roligt! Hela vägen! (fast jag inser klart och fullt hur det kommer att kännas de sista milen)

Det är alltså vägen FRAM till loppet som blir den stora utmaningen!

Träningen! Speciellt november, december och januari.

De kalla, mörka och säkert snöfria månaderna.

Då gäller det att bita i och ha motivation! 

Men K har lovat att peppa!

Och nu är det gjort! Klicket på anmälan!

Men jag väljer att åka Öppet spår. Samma sträcka. Nio mil!

Tjohoo! Nu kör jag!!

Var ute på vårens första cykeltur i kväll.

Som vanligt hamnar jag ofta i regnskurar när jag cyklar och det var inget undantag i dag.

Dyngsur kom jag hem efter ca 12 kilometers trampande. 

Tyckte det kunde få räcka så första gången....

Nu blir det middag här som K har snott ihop i köksregionerna.

Trevlig fredagskväll!