Att peppa sig själv till träning

Hur svårt är det inte att komma sig för att ge sig ut och träna?
Människan är ju av naturen ganska lat och jag är inget undantag.

Jag tycker det är jätteroligt att löpträna och åka skidor, men bara när andan faller på och det är fint väder.
När det kommer till regelbunden träning - sån träning som behövs för att man ska förbättra sin kondition och bli uthållig så måste jag ha ett mål att träna för.
Annars känns det helt meningslöst.

Nu har jag ju den där verkligt stora utmaningen att träna till. Öppet spår!
Kanske den största utmaningen jag någonsin haft.
Har ju sprungit en del helmaraton när jag var ung, men vet inte hur det är i jämförelse.

Min största utmaning i det här projektet är att behålla gnistan att träna, speciellt när vi kommer in i december och januari. I fall det inte är snö. Tja, även om det ÄR snö...
Sämsta tiden på året. Mörkt tidigt på eftermiddagarna. Kallt, regnigt och ruggigt. Eller smällkallt!
Man kommer hem och vill bara sitta i fåtöljen och chilla.
Att då ta sig i kragen och åka i väg kanske till Sollefteå (12 mil tor) för att hitta snö eller springa här hemma i gatlyktornas sken. Det är DET som kommer att bli den stora utmaningen!


Förra veckan åkte jag bil uppför alla långa, branta backar till Saltsjön och sprang en mil längs med sjön på fin grusväg. Plattare löpning så långt får man leta efter i de här trakterna. Vacker natur och många fina sommarstugor att titta på.

Så det gäller att göra träningen varierande och rolig när det går.
Som nu under sommaren.
Det blir mycket roligare av att bara ta cykeln eller bilen till ett nytt ställe och springa eller cykla där.
Man behöver inte förflytta sig så långt. Det kan räcka med att börja i mitten eller slutet av den vanliga turen och utöka till en längre, ny slinga.

Jag brukar åka med K när han ska någonstans och springa hem. Eller springa hemifrån och så plockar han upp mig.






I går hade jag planerat att springa ca 14 km i lugnt tempo. Jag gick och kollade på himlen i fönstren hela förmiddagen eftersom det eventuellt skulle bli regn och åska.
Det kom inte en droppe så jag bytte om och gav mig i väg.
Jag hann 500 meter innan himlen öppnade sig och regnet vräkte ner!!
Övervägde att fortsätta ändå som jag hade tänkt men telefonen som jag hade i flip-bältet var i farozonen att bli totalt blöt om jag skulle vara ute så länge i det skyfallet så det fick bli en femkilometersrunda istället med 10 x 50 m backintervaller mitt på.
Sedan stannade jag på badhällan och simmade mellan bryggan och flytbryggan ett par varv.

Jag kunde lika gärna ha badat med kläderna på! Såå dyngsur!!

Men ett träningspass jag kommer att minnas. Som lite galet och roligt.

Har ni några knep för att göra träningen rolig? Berätta gärna!

Kommentarer