MITT ÅNGERMANLAND

Att springa på en slät grusväg är det bästa tycker jag. Speciellt om man letar upp ställen där man aldrig har sprungit förut. Det är alltid mycket roligare att springa i nya backar, både uppför och utför. För backar ÄR det. Oavsett vart man ger sig av. Nu är det så att jag inte springer speciellt regelbundet. Det kan bli två gånger i veckan, men lika ofta två gånger i månaden! Däremellan går jag prommisar eller går upp på något berg eller så. För att jag verkligen ska TRÄNA måste jag helt klart ha ett mål. En tävling helst. Men sånt har jag slutat med för länge sedan och då är det inte nödvändigt alls med regelbunden träning. Jag springer när andan faller på bara för att det är så himla kul! Kondisen tycker jag är urusel, men jag kan lätt "trippa" på en mil i lagom fart i alla fall. På "tjurda". I går eftermiddag tog jag bilen en mil bort och s prang grusvägen som slingrar sig efter Strinneviken mot Lockne. Strinneviken

I ett efterlängtat vackert vårväder hade vi den årliga städdagen vid bystugan. Då går man ur huse med krattor, skottkärror, motorsågar och diverse städsaker för att göra ett dagsverke. Vi började dagen med kaffe och en smarrig macka innan vi satte i gång. Det krattades och kördes löv, röjdes, skurades och fejades inne i bystugan, kapades och klövs ved till bastun och snyggades upp utanför. Några var på badhälla och städade och några röjde stigen upp till Gälingen. Som illrar for vi runt, samtidigt som vi pratade, skrattade och skvallrade. Är man många går jobbet fort och glatt och vi avslutade med att byföreningen bjöd på hamburgare och tårta! Inget smakar väl så gott som en tårta serverad ute på en grön pressenning! Nu har vi planerat för ytterligare en städdag. Då beger vi oss upp på Gälingen med städattrialjer och sågar! I dag hade jag planerat för en eventuell utflykt + trädgårdsjobb. Men ute blåser snorkallt och regnet p

Jag glömmer aldrig första gången jag stötte på en tibast. Det var när vi bodde i Nordingrå och jag gick en skogspromenad tidigt på våren. Det låg fortfarnade snö i drivor här och var. Då kände jag plötsligt en doft! Jättegott luktade det. Nästan som syrén... Kunde inte begripa varifrån doften kom och började sniffa mig fram. Då ser jag plötsligt... En liten buske full med rosa blommor på bara kvistar! Mitt i snön! Det såg inte verkligt ut. Precis som att någon ställt dit en buske med konstgjorda blommor. Det var den som doftade så ljuvligt. Jag hade aldrig sett något liknande. Var det en "vild" buske eller en trädgårdsväxt som förirrat sig? Jag kollade i min flora (google var inte uppfunnet på den tiden) och kunde snart konstatera att det var en tibast. Jag har sett busken på andra ställen sedan och för några dagar sedan hittade jag den här i byn också! Flera stycken! Blomningen sjunger på sista versen nu och visst är den fin

Den här bloggen som har bytt innehåll till en" tips på roliga/fina ställen i Ångermanland" kommer att få lite glest med inläggen ett tag framöver. Ni som väntar på roliga tips på utflykter och annat skoj får vänta lite till. Just nu finns ingen tid alls för några "resereportage" från vårt fina landskap. Det är ju maj. Och maj betyder massor av "göra" (som man säger här) Under bondetiden var det hysteriskt mycket jobb, men att det fortfarande är en månad fullspäckad med ditten och datten kunde man inte riktigt tro. Om vi börjar med Valborg så firade vi kvällen i bystugan tillsammans med trevliga bybor. Vi hade fixat ärtsoppa med varm punch, tipspromenad, korvgrillning och såklart trevligt prat och skratt! Brasan fick vi skrinlägga eftersom det var så torrt. Vi fick nöja oss med elden från grillen. Jag glömde alldeles bort att fota under kvällen men så här såg det ut innan alla kom. Nu fylls kvällarna med vedklyvning.En jäääättestor hög som s

Vi har varit i Umeå i helgen och hälsat på Fanny och Mikael. När vi åkte hem i går eftermiddag fick vi ett infall att vika av E4 strax norr om Örnsköldsvik och åka ut till Skagsudde. Platsen ligger längst norrut i Världsarvet Högakusten. Så mycket fint man får se om man bara tar sig tid och åka lite omvägar i bland. Vi är ganska bra på att göra så. Det finns fantastiskt fina byar och vyer som man inte alls vet om att dom finns och man behöver inte ens åka långt bort för att hitta nya ställen. Som sagt - mot Skeppsmalen och Skagsudde bar det i väg! På vägen dit passerade vi små byar och en massa fina hus (gamla såklart) både bebodda och öde. Krokigt och dant var det emellanåt och plötsligt var vi framme vid fiskeläget Skeppsmalen. Helt fel kläder hade vi såklart. "Stadsklädda" som vi var. Lite kyligare och isigare luft var det där ute vid havsbandet. Vid själva fiskeläget som ligger i en skyddad liten vik låg de röda sjöbodarna tätt. Vi

Snart är det islossning i Grössjön! Som vanligt den här tiden på året kapar och klyver vi ved. Lite tid till detta får man ju offra, men jag tycker det är ganska kul. Det är riktigt mediterande att stå där vid klyven och klyva vedträ efter vedträ... I denna gassande sol blir man ju ganska brun också. Nytta med nöje om man säger så. Bra betalt har man också. Man blir ju självförsörjande på värmen i huset. Pengar man kan använda på någonting annat i stället. Den vanliga "mellanrundan" tog jag på eftermiddagen idag. I sommarvärme. Linne och shorts. I slänten tittar liljekonvaljebladen upp! Helt galet! Vi har inte passerat sista april ens. Vi åt middag ute på altnen i kväll som vilken sommardag som helst. Man vill ju så gärna tycka att det är underbart, men samtidigt är det så fel. Klimatet HAR ändrats. Och vi påverkas minst negativt häruppe i norr. Förutom att våra skogar brinner upp, att fjällvädret ändras från att härliga sist

Två mil från oss har vi Skuleskogens naturreservat och så klart det mäktiga Skuleberget. Det finns fyra vägar att vandra upp till toppen. Antigen går man stigen från Naturrum via Rövargrottan. Det är det kämpigaste varianten. Bitvis stenigt och många trappor för att underlätta "klättringen", men också den roligaste! Gillar man att klättra hyr man klätterutrustning och klättrar upp på bergsväggen. Det finns banor i olika svårighetsgrad. Från friluftsbyn på sydsidan av berget går en 2,5 km stig. Efter en ordentlig stigning genom skogen kommer man först upp på Litoberget och sedan går man över till själva Skuleberget. En av Högakustens vackraste stigar. Det var den turen vi gick för första gången i går. I det härligaste väder man kan tänka sig! Men allra först åkte vi och köpte nya vandringskängor till mig! Enligt rekommenationen skulle jag gå med dom inomhus hemma först och känna efter om de var bra. Det är ångerrätt på 30 dagar. Men